9 februari 2008

Mer om Ellen Page och Juno























Vad säger den här bilden egentligen? Vilka signaler vill tidningen förmedla? Är det ett äkta uttryck eller bara tillgjort, krystat? Varför står Ellen Page så konstigt med benen? Debatten går varm hos Jim Emerson och på andra bloggar runt om i världen.

Hur påverkas bilden av en film när ALLA gillar den? Den har spelat in drygt 112 miljoner dollar i USA - än så länge - och svenska filmkännare står på rad för att hylla. Senast var det Andrea Reuter som avslöjade sin förtjusning i Filmkrönikan.

Fast oavsett inställning och smak: Juno är ett bra exempel på ett fenomen som blir allt vanligare. En bred film marknadsförs som smal, annorlunda, "quirky", alternativ och cool. Ryktet sprids sedan snabbt. Modern marknadsföring måste fungera på ett personligt plan för att vara effektiv.



Dessutom, hur är egentligen Ellen Page som person? Det spelar egentligen ingen roll. Nu är hon fast i journalisternas målande beskrivningar av hennes stil. Inledningen till den färska Entertainment Weekly-artikeln, vars omslag ni just betraktat, får summera det som jag nämnde i mitt tidigare inlägg i frågan. Hur Page lyckas se likadan ut överallt, hur hon blivit ett med sina karaktärer. Jag kan verkligen se betraktarens förtjusning stråla igenom i dessa rader:

She comes shuffling through the dining room of the Four Seasons Hotel wearing jeans and magenta high-tops. With her hands thrust deep into her front pockets and her brow tilted toward the floor, Ellen Page looks like a kid who has wandered into enemy territory in the high school cafeteria.


Och lite senare lyfter artikelförfattaren fram det som är så nytt med Page:

After years of being served mostly bland good girls and ciphers — from Molly Ringwald in the '80s to Alicia Silverstone in the '90s to Lindsay Lohan in the '00s — teenage girls are clearly starving for a female antihero, as are their mothers, fathers, older sisters, and even some of their brothers.


Nu får det räcka med citat. Texten förmedlar väldigt mycket attityd och det är - oavsett vilken inställning man har till Junofenomenet - spännande läsning för alla filmintresserade.

8 februari 2008

Spårvagnspoesi


Som ett rinnande vatten.
Kan det utantill nu.
Fyra gator, två torg,
en plats och en trädgård.
Låt mig recitera mina
åtta delar av ettan:

Lantmilsgatan
Axel Dahlströms Torg
Marklandsgatan
Botaniska Trädgården
Linnéplatsen
Olivedalsgatan
Prinsgatan
Järntorget

Och tillbaka igen.
Hemåt, uppåt, bakåt.
Fyra gator, två torg,
en plats och en trädgård.
Som ett rinnande vatten.
Spårvagnspoesi.

7 februari 2008

Filmstudion vårterminen 2008


Ikväll är det vårpremiär för Filmstudion i Lund. Zhang Yimous Den gyllene blommans förbannelse, en av få filmer jag inte är överdrivet sugen på att se, inleder ett i övrigt gediget och välkomponerat program. Här finns filmer för alla smaker och med en unik tidsmässig variation – samtliga årtionden från 1920-talet och framåt finns representerade!

Ett totalkort som ger tillträde till samtliga visningar kostar överkomliga 600 kronor. Tiokortet för 450 kr är också okej, men trekortet för 250 känns inte alls bra. Särskilt tråkigt är det när man har någon långväga gäst på besök och inte kan ta med honom/henne på en enstaka film. Det vore i mitt tycke önskvärt med någon sorts funktion där totalkortsinnehavare kan ta med sig en person till ett bra pris. Som det är nu går man miste om dessa singelbesökare, men samtidigt görs säkert andra vinster med det dyrare trekortet.

Tillbaka till filmerna. Serien Movie Brats erbjuder filmer av sjuttiotalets amerikanska regigiganter (Lucas, Spielberg, Scorsese, Coppola och De Palma). Personligen ser jag mest fram emot att få se om favoriter som Apocalypse Now Redux och Taxi Driver på stor duk.

Wim Wenders-serien är ett säkert men lite osexigt val (jag hoppas jag blir motbevisad!), medan Stora serien känns toppad mot slutet med filmer som I’m not there, The Darjeeling Limited och Control. Inland Empire är ett betydligt osäkrare kort, men Lynch är ju ändå Lynch och har en säker position som publikdragare på Filmstudion. Enda frågetecknet i vårens program är visningen av Craig Brewers slätstrukna Black Snake Moan, men det finns säkert någon "diskussionstanke" bakom det oväntade valet.



Mest efterlängtad hos såväl nykomlingar som veteraner torde emellertid Tarkovskij-serien vara. Det är hela tretton år sedan förra gången det begav sig (VT -95) och en ny generation filmfantaster får nu chansen att bekanta sig med en av filmhistoriens stora mästare. Redan på lördag visas Ivans barndom och det är en film som jag rekommenderar varmt. Vi ses på Kino!

Hollywoods hetaste män: # 12


Tolfte hetast i Hollywood är:

Ryan Phillippe, 33.

















Filmer i urval: Gosford Park (2001), Crash (2004), Flags of Our Fathers (2006).

Höjdpunkt: Stabil insats i Breach (2007).

Motivering: Evigt unge Phillippe har allt oftare lyckats övertyga oss om att han är mer än bara en snygging med tvättbräda.

Prognos: God. Om de sista resterna av ungdomlig valpighet rensas bort, finns tillräckligt med grundtalang för att han ska nå upp till den absoluta toppen.

Filmrecensioner 2008 - arkiv

Här kommer jag att samla länkar till mina kortrecensioner av filmer som jag har sett under 2008. Siffran inom parentes är betyget från 1 till 10.

Notera också att dessa recensioner är skrivna i all hast och att de knappast ger någon fullständig eller helt rättvis beskrivning av filmernas kvalitet. Betygen är dock samma som jag hade delat ut om jag hade skrivit en långrecension. Mina långa filmrecensioner från förra året (248 stycken!) finns på Sagolandet.

--------------------------------------------------------------------------

A Simple Plan (7)

Bad Habits (6)
Ben X (6)

Cargo 200 (5)
Cashback (4)
Ciao Bella (6)
Continental - a Film Without Guns (8)

Death of a President (7)
Death Proof (9)
Den gyllene blommans förbannelse (7)

Encounters at the End of the World (9)

Far From Heaven (8)
Funny Games U.S. (8)

Grosse Pointe Blank (8)

Hard Candy (7)
Hip Hip Hora! (3)
Hounds (6)

Ivans barndom (8)

Just Another Love Story (8)

L.A. Confidential (9)
Love Songs (5)
Lust, Caution (8)

Mean Streets (8)
Memories of Murder (8)
Mörktblånästansvart (8)

Normal Adolescent Behavior (5)
Nyckfull sommar (5)

Pauline på stranden (8)
Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl (7)

Quills (8)

Rosa: The Movie (6)

Small Gods (8)
Stranded (8)
Strandhugg i somras (5)
Superbad (5)

The Bourne Supremacy (8)
The Bourne Ultimatum (9)
The Nuclear Comeback (8)
The Pope's Toilet (7)
The Prospector (4)
The Quiet Storm (5)
The Science of Sleep (7)
The Simpsons Movie (5)
Transformers (6)
Tricks (8)

Up! (2)

Water Lilies (9)
With a Girl of Black Soil (7)

Uppdaterad: 2008-02-20 (48 filmer)

6 februari 2008

Veckans låtar 6


Lista nummer sex är nu redo och en ny låt går direkt in på första plats.







7. (7) CocoRosie - Bear Hides and Buffalo


9. (8) Regina Spektor - Après Moi

















CocoRosie toppar listan för första gången.

5 februari 2008

Emerson analyserar "I'm fucking Matt Damon"


Ett av de senaste dagarnas allra mest populära youtubeklipp - "I'm fucking Matt Damon" av komikern Sarah Silverman i makens talkshow Jimmy Kimmel live! - analyseras här av filmkritikern Jim Emerson.

Beskrivningen av nyckelögonblicket ca 1:40 in i youtubeversionen är klockren:

Cut to Damon himself, in tight black t-shirt, arms stretched cockily over the back of a white couch as if in post-coital repose. He's been seated just outside the frame, all the time, and he gives the camera a knowing, testosterone-fueled smirk: "She's f***ing Matt Damon!" He's got the cat-with-the-canary grin. The knowledge that he's avenging Kimmel's repeated, disrespectful scheduling slights is written all over his face. He is no longer the butt of the joke, but he gets to deliver the punchline.

Om du inte redan nu är en av de 1,746,524 lyckliga personerna som har sett klippet bör du genast hoppa på Silvermantåget.

Häglund om idiotisk förpackningsindustri


Via Hynek Pallas hittar jag en länk till Kjell Häglunds senaste krönika på Filmnyheterna.se.

Han attackerar den svenska DVD-industrin, vilket inte är helt ointressant i dagens fildelningsdebatt. För vad ska man egentligen göra som filmintresserad när de produkter som erbjuds håller en alltför låg nivå?



Kjells inlägg kan sammanfattas med en bild (ovan) och ett tänkvärt citat från krönikan (nedan). Men läs gärna hela texten för att inse hur illa ställt det faktiskt är.

När filmindustrin pläderar för upphovsrätten sker det oftast i svulstiga snyftvalser om hur “filmskaparnas kreativitet och integritet” måste skyddas. Men vilka kränker egentligen upphovsmännen mest – fildelare som älskar deras filmer (och, enligt alla oberoende studier, bidrar mest till filmindustrins omsättning), eller filmindustrin som bara älskar att förpacka dem?


Fler bilder på Chanelle Lindell


Eftersom inlägget om stjärnskottet Chanelle Lindell lockat oväntat många besökare, bestämde jag mig för att plocka fram fler vidcaps från Ciao Bella. Det är intressant att se hur regissör och filmfotograf har arbetat med färgerna omkring unga fröken Lindell. Klicka på bilderna för att göra dem större.







4 februari 2008

Någonting är ruttet på andra sidan Öresund


Häpen nås jag av beskedet att en dansk domstol beslutat att torrentsidan thepiratebay.org ska göras otillgänglig för danska nätsurfare.

Detta är så klart allvarligt för danskarna och för Internet.

Censur är något som vi vanligtvis förknippar med diktaturer, men vi måste nog vänja oss vid att när gamla institutioner känner sig hotade kommer de att göra allt de kan för att stoppa det nya.

Fildelning är en del av det nya som hotar det gamla. Alltså vill det gamla att det nya ska bort.

Istället för att anpassa sig till det nya missbrukas juridiken för att få bort konkurrensen.

Konkurrensen, ja. För allt som länkas från Piratebay är inte möjligt att köpa i närmsta skivbutik. Vissa lägger dessutom upp egen musik gratis för att nå ut till fler och nu stoppas de av okunniga danskar.

Marketing direktør Jesper Bay från danska Ifpi är ännu en av dessa ryggradslösa människor som ingenting lärt av historien. Dessutom framstår han som besvärande obegåvad:

Det kommer att bli rättsfall, men det är ingen hemlighet att vi helst hade sett att det här hade lösts på frivillig väg i dialog med internetoperatörerna. Vi har ingen större lust att lägga tid, kraft och pengar på att driva rättsfall, säger Jesper Bay.

Nej, självfallet inte Jesper. Fängelsestraff som affärsmodell är ju dina uppdragsgivares verklighetsfrånvända melodi. Definitionen av frivillighet kan så klart diskuteras när någon står bakom ens rygg med en juridisk machete beredd att hugga hårt och skoningslöst.

Fast nu är det ju förmodligen möjligt att ta sig runt en spärr. Majoriteten av vårt grannlands användare kommer dock inte att orka lära sig det. Folk är lata och det vet Ifpi. Många kommer istället att söka sig till andra sajter. Ja, för sådana finns det gott om. The Pirate Bay råkar bara inneha det största symbolvärdet.

Att sedan rapidshare.com – som tar betalt för piratkopior – har en mångdubbelt större besökarskara över hela världen än Piratebay är mindre viktigt utifrån Ifpi:s horisont. Deras resonemang är inte heller särskilt logiska och baseras sällan på empiri eller riktig forskning.

När en farlig intresseorganisation tillåts diktera villkoren för allas vår framtid är det illa ställt.

Ja, någonting är ruttet på andra sidan Öresund. Det är nu hög tid att vakna upp ur trivseltänkandet, inse hotet mot vår framtid och sedan försöka göra något åt saken innan den skämda lukten sprider sig in över vårt eget land.

Göteborgs Filmfestival 2008 - the end


Då var min filmfestival slut och det enda som återstår är att försöka sig på en halvskojig sammanfattning. Vad var egentligen bäst och vad irriterade mig mest under veckan som gått? Snart vet ni.



Veckans . . .

...bästa: Water Lilies fick mig på fall.

...näst bästa: Herzog gav mig Encounters at the End of the World och jag är mycket tacksam för det.

...snyggaste: Tricks.

...stjärntrio: Tjejerna i Water Lilies.

...kändisobservation: Det bidde bara Andrea Reuter, men jag är nöjd ändå.

...miss: Att inte lyckas pricka in en endaste liten film på favoritbiografen Capitol.

...rumptortyr: Pustervik. Göteborgare, res er upp ur vinterdvalan och protestera ni också!

...vackraste biosalong: Draken, alltid.

...bästa biosalong: Bergakungen 2. Alla ser bra, sitter bra och mår jättebra.

...filmländer: Jag såg filmer från Frankrike (3 st), Belgien (2 st), Tyskland (2 st), USA (2 st), Danmark, Island, Kanada, Mexiko, Nya Zeeland, Polen, Ryssland, Sydkorea och Uruguay.

...danskjävel: Ola Bornedal.

...snittbetyg: Förträffliga 6,9 av 10 efter 18 filmer.

...trendbrott: Dokumentärfilmerna!

..trendbrott nr 2: Inga svenska filmer sågs den här gången...

...irritationsmoment: Mobilerna i mörkret. Ni som gör det tycker så klart att det är lugnt att ha ljudet avstängt, eller hur? Men fasen vad trött jag är på att någon på raden framför kollar tiden på mobilen och samtidigt skickar iväg en ljuskägla mitt i ögat på mig. Sluta genast upp med det. Tack.

...utmaning: Att knåpa ihop en festivalrapport varje dag!

--------------------------------------------------------------------------

Min topp10-lista:

1. Water Lilies
2. Encounters at the End of the World
3. Tricks
4. Continental - a Film Without Guns
5. Funny Games U.S.
6. Just Another Love Story
7. Stranded
8. The Nuclear Comeback
9. Small Gods
10. The Pope's Toilet

Till sist vill jag rikta ett stort tack till alla som orkat läsa mina utförliga festivalrapporter. Era besök på bloggen är uppskattade.

För kortrecensioner och länkar: se mina tidigare festivalrapporter.

3 februari 2008

Göteborgs Filmfestival 2008 - dag 6


Den sista dagen på min filmfestival är över och jag går direkt över till kortrecensionerna av två filmer. Senare i natt kommer också en avslutande sammanfattning av årets filmäventyr.

Just Another Love Story (2007) av Ole Bornedal

Herrejisses! Hur ska jag börja? Jo, en del gnäller ju på Zlatan när han visar sin tekniska begåvning och gör situationerna svårare än vad de egentligen borde ha varit. Han klackar, dribblar och hittar det oväntade. Ola Bornedal (Nattevagten) gör en Zlatan med sin nya film. Han gör saker svårare än de hade behövt vara och briljerar så man blir alldeles vimmelkantig. Det är divigt, kaxigt och förbaskat underhållande. Danskjävel! Det är bara danskarna som kan göra filmfilmer och komma undan med det och i grunden är detta en manusfråga. När dialogen är så klockren kan man komma undan med en del överdrivna gester (återigen: tänk Ibra). Det är bara danskarna som kan göra nutidsnoir/rysare/drama och komma ut på andra sidan inspelningen med kvalité. Dessutom lånar de våra bästa skådespelare och lyfter deras karriärer. Bier tog Lassgård, Bornedal norpar Rebecka Hemse. Och innan jag gör den här texten längre än vad den redan är måste jag få säga följande: det här är ungefär så bra som en långt ifrån perfekt film kan göras. Danskjävlar!* Betyg: 8.



Encounters at the End of the World (2007) av Werner Herzog

Först: vad är Antarktis? Det historiska och geografiska perspektivet presenteras. Sedan: vem vill arbeta på Antarktis? Tja, upp emot 1000 personer under högsäsong får vi veta. Och många tycks tillhöra en särskild kategori människor, åtminstone om man litar på regissörens driftiga urval. Herzogs röst med den charmiga tyska brytningen går från fascinerande fakta till roliga reflektioner och frågor. Tes nummer ett: välutbildade människor med annorlunda visioner möts vid världens ände och drömmer. Den andra tesen är inte lika tydligt uttalad och rymmer mer allvar. Antarktisforskarna förenas av en drivkraft att söka fler ledtrådar till livets ursprung och samtidigt, paradoxalt nog, innebär samma forskning att man också söker svaret på frågan om hur länge till vi kommer att kunna leva här på jorden. Märk väl att dessa forskare inte är några domedagsprofeter. De har bara sett varthän det barkar och låter det sippra ut i en parentes här och där. Filmen är dessbättre inte bara gravallvar och profetior. Nej, här finns humor i massor och en storslagen ödslig skönhet både över och under den tjocka isen. Balansen gör detta till en grymt bra dokumentärfilm som ni självklart måste se. Betyg: 9.

* Skribenten tycker mycket om danskar och hoppas att eventuella danska läsare inte ska ta illa upp.

Göteborgs Filmfestival 2008: dag 5, del 2


Som utlovat kommer här gårdagens fyra filmrecensioner:

Tricks (2007) av Andrzej Jakimowski

Varmt, ljust och väldigt, väldigt fint foto. Så enkelt kan man sammanfatta denna polska filmpärla om en gullig sexårig pojke och hans relation till likaledes gullig artonårig storasyster. Han söker efter en pappa, hon söker efter ett jobb, passar lillbrorsan och uppvaktas av bilintresserad yngling. Solen skiner, tågen går och en lätt igenkänningsbar sommarstämning råder. Och för att vara en helgjuten komedi finns det ändå ovanligt gott om dramatiska poänger. Jag hoppas innerligen att produktionsbolagens inköpare såg det som jag såg och omgående ser till att Tricks får svensk distribution. Betyg: 8.



Bad Habits (2007) av Simón Bross

Redan titeln signalerar Almodovarinfluenser och sedan fortsätter det. Såväl i innehåll som i den estetiska utformningen – visualiseringen, färgsättningen – märks att regissören tagit intryck av den spanske mästaren. Rent tekniskt saknar manuset dock den drivkraft som hade behövts för att göra Bad Habits till en riktigt bra film. Temat är mat. Allt om mat och mera mat. Mat som ger lust och orsakar olust; mat som är välsignad och offermat; mycket mat (frosseri) och ingen mat alls (ätstörningar). Till slut: för mycket mat. Just i de många matbilderna uppnås en slags reklamfilmskänsla som tar udden ur berättelsen, men likväl lyckas regissör Bross till sist, efter mycket fumlande, knyta ihop säcken på ett någorlunda tillfredsställande vis. Betyg: 6.

Cargo 200 (2007) av Aleksei Balabanov

Nej, det är inte våldet i sig som är problemet – våldtäkter, avrättningar och meningslöst mördande förekommer som bekant i de bästa av filmer – men när våldet utförs av halvt overkliga karaktärer i en annars realistisk miljö, då blir brutaliteten ett problem. Berättelsen om den korrupte polismannen på fel sida om lagen har vi sett otaliga gånger förut, men sällan eller aldrig har gärningsmannen befunnit sig i 1984 års Sovjet och dessutom varit en sexualsadistisk psykopat. Ni förstår säkert vart jag vill komma. Regissör Balabanov tar oss med på en extrem resa och jag åker med, blir åksjuk, njuter av vyerna och åker hem. Var det en bra resa? Nej, men inte helt misslyckad heller. Massor av vodka, en del överspel och tokhög musik hade säkert också en viss betydelse för det ambivalenta slutintrycket. Betyg: 5.

Stranded (2007) av Gonzalo Arijon

Tänk Touching the Void fast mindre påkostat och med en ännu mer fantastisk grundhistoria att basera det hela på. Tänk överlevare som berättar i nutid om det hemska som hände då. Tänk dramatiserade sekvenser som fyller ut berättelsens detaljer och ger dem tyngd. Och slutligen: tänk att behöva ställas inför valet att antingen äta sina döda kamrater eller att själv dö. Det sistnämnda blev verklighet för ett antal unga män när ett plan på väg från Uruguay till Chile störtade i en otillgänglig del av Anderna. Och den stora frågan efteråt: hur kunde 16 killar överleva 72 dagar på en glaciär? Stranded är ett storslaget bokslut över en mytomspunnen händelse. SVT: köp in! Betyg: 8.

Sammanfattning: Två nya åttor gav ännu en härlig filmdag.