En gammal goding

God afton. Det är mörkt ute nu. Hela dagen har tunga mörka moln seglat fram ovanför huset där jag bor. Våren väntar, vänder, våndas, vill.

Det är lördagskväll i Lund. I lägenheten ovanför har förfesten ebbat ut. Folket har dragit vidare till nästa anhalt, nästa steg på vägen mot ruset. Jag märkte inte när de gick iväg och nu är det helt tyst igen. Helt tyst.

I tomrummet kommer den så, den gamla godingen: The Tymes med Wonderful! Wonderful! från 1963. Inte mycket till video, men YouTube kan som bekant även fungera som jukebox. God afton.

Ingen hemma

"A spider crawled in my ear once, but then he crawled out because nobody was home."

Seriemördaren Vann Siegert (skickligt gestaltad av Owen Wilson) i The Minus Man (1999).

Hollywoods hetaste män: # 8

Den åttonde hetaste Hollywoodmannen är:

Cillian Murphy, 31.


Filmer i urval: 28 Days Later... (2002), Batman Begins (2005), Breakfast on Pluto (2005).

Höjdpunkt: Resolut motståndsman med hjärta i The Wind That Shakes the Barley (2006).

Motivering: Ingen lista är komplett utan en charmig irländare. I övrigt: ögonen. Alla snackar om de där isblåa ögonen. Och så kan han ju agera framför en kamera också.

Prognos: God. När nu karriären tagit fart på allvar finns det egentligen inga som helst hinder för en fortsatt klättring mot den absoluta toppen.

Meningslös filmisk industriproduktion

I förrgår rapporterade olika medier om nyheten att det blir en ny storsatsning på Henning Mankells Wallanderkaraktär. Tretton nya filmer ska spelas in under två års tid och projektet värderas till dryga 200 miljoner kronor. Vidare kommer Krister Henriksson även fortsättningsvis att inneha titelrollen.

Kommentar: Det är givetvis positivt för Ystad som filmregion att det pumpas in pengar i nya projekt. BBC gör ju sina Wallanderinspelningar snart (för 80 miljoner kronor). Pengar satsas, människor kommer i arbete, hjulen snurrar snabbare, turisterna vallfärdar och så vidare, och så vidare. Rent ekonomiskt är det således en glädjande nyhet.

Men utifrån alla andra synvinklar är projektet ännu ett gigantiskt steg i fel riktning. Dock, betänk återigen: ekonomiskt har det visat sig vara lönsamt. Svenska folket gillar sina deckare och "en film på bio, resten på TV och DVD" är ett koncept som drar in mycket pengar. Strunt samma att kvaliteten saknas. Strunt samma att det konstnärliga värdet är närmast obefintligt. Så länge det finns en lättmanipulerad publik går ekvationen alltid ihop.

En person som idag har gjort sig förtjänt en stor dumstrut är författaren Henning Mankell. Det råder knappast något tvivel om att det var girighet och pengalängtan som fick honom att sälja ut sin Wallander till massproduktionens kapitalintressen från allra första början. Ändå uttalar han sig så här i DN:

Jag har länge varit ytterst tveksam till att göra en fortsättning. Rädd för att det blir rutin, upprepning, meningslös filmisk industriproduktion.

Henning Penning pekoral. Det har ju redan varit rutin, upprepning och meningslös filmisk industriproduktion. Konceptet lyckades. Du fick pengar för besväret och nu står du där igen och låtsas vara orolig. Och en politisk Wallander gör inte meningslösheten mindre. Årets första dumstrut placeras härmed på din skalle, Henning.


Fler intressanta blogginlägg.

Veckans låtar 13

Här har ni listan för vecka 13. Om ni bara orkar kolla in en enda video, kolla i så fall in legovideon till veckans etta. Lägg också märke till att två låtar som tidigare legat på listan nu återkommer.

1. (3) The Decemberists - The Mariner's Revenge Song

2. (2) Feist - Secret Heart

3. (5) Au Revoir Simone - A Violent Yet Flammable World

4. (4) Jens Lekman - Into Eternity

5. (#) Regina Spektor - Après Moi

6. (1) Au Revoir Simone - Sad Song

7. (#) Feist - Mushaboom

8. (#) Au Revoir Simone - Dark Halls

9. (8) Cat Power - She's Got You

Nytt podcastfynd: Filmspotting

Igår letade jag efter mer bra radio att ta med ut på promenaderna och till min stora lycka fann jag Filmspotting.
I morse lyssnade jag på avsnitt 202(!) och blev mycket belåten.
I natt hann jag också med att lyssna på samma radioprograms härliga intervju med Josh Brolin (känd från bland annat No Country for Old Men). Kolla in deras sida, ladda hem och lyssna! Ni kommer inte att bli besvikna.


(En sökning på bloggsök.se visade att Oskar Dahlbom redan för drygt ett år sedan tipsade om Filmspotting och andra bra podcasts. Synd att ingen annan hakade på då.)

Alltid några steg efter

Jag befinner mig alltid några steg efter alla andra. Det beror inte på att jag är långsam eller trögfattad (oklart) eller har dålig syn (vilket jag faktiskt har). Nej, min oförmåga att haka på trender beror på tunnelseende kombinerat med en fåfäng försiktighet. Jag är så skeptisk till nya fenomen att när jag väl vågar ta steget i en viss riktning har någon redan hunnit rycka undan den röda mattan och jag tvingas trampa grå betong istället.

I min värld är det fullt logiskt att upptäcka Feist 2007 och inte 2004 då hennes fenomenala genombrottsalbum kom. Det är lika logiskt att jag trots vetskapen om dess existens väntar till slutet av 2007 innan jag hoppar på Last.fm-tåget. När alla andra stiger av då hoppar jag på. Hur kul är det att börja läsa Henrik Schyfferts blogg just den dag han säger att han ska sluta? "Hej då" kan förvisso vara ett skämt, men det vet man ju inte idag.

Måhända är jag alltför hård mot mig själv. Det är svårt att komma på någon som aldrig varit några steg efter någon gång. Det ligger i sakens natur att bara ett fåtal kan vara först.

Tvärtom borde man kanske se det som ett mål att försöka hitta något nytt varje vecka - en hemsida, en låt, en bok, en film, en podcast eller en maträtt - utan att behöva känna pressen att man ska vara den första personen i världen att göra just det fyndet.

Fast man behöver ju inte vara den sista personen i världen heller.

Andra små vardagliga fynd är mer allmängiltiga. Som att upptäcka hur fint Onsalakorv sammansmälter med Bregott mellan ovanpå en skiva Pågens Gott Gräddat. Jag är garanterat inte först i världen med att inse förtjänsten av en sådan smakkombination, men kanske blir jag den första bloggaren att skriva om det.

Eller betänk de morgnar när håret rufsat till sig som allra värst och man flinande inser att man ser trendig ut för andra gången i sitt liv (den första var på högstadiet - långhårig, vältränad och iklädd en grön kortärmad Heinekentröja). En dusch och två doser feghet senare knallar man iväg till skolan som vanligt igen. En gång ordinär alltid ordinär. En gång feg alltid feg.

Idrottens värld är behändig så till vida att den är tillräckligt stor för att en sportintresserad person alltid kan få vara först med något några gånger. Alla sportnördar har något trevligt minne med sig i bagaget. I mitt fall är det junior-VM i ishockey 1993 och en Peter Forsberg som fick mig att häpna. Eller kanske ännu mer spektakulärt, Wayne Rooneys första mål som sextonåring i oktober 2002 mot Arsenal. Jag satt i soffan med en god vän och när vi pratade om det häromdagen uppstod en varm känsla inombords. Att få ha varit med just där och då kändes oerhört belönande och i ljuset av ett sådant minne kan jag med glädje acceptera att i övrigt alltid befinna mig några steg efter alla andra.

Tomas Brolin 1988

Jag kör vidare med fotbollstemat. Från Beckham 2006 hoppar vi 18 år tillbaka i tiden och landar i Sundsvall 1988. En ung Tomas Brolin (18 år) berättar om fotbollen och skolan. Dessutom mönstrar han en härligt tidsenlig och magnifikt fluffig frisyr. Och tröjan. Kolla in tröjan! Mycket nöje!

David Beckhams märkligaste samtal

I februari 2006 publiceras en artikel i en stor svensk kvällstidning om hur David Beckham hamnat i bråk med en närgången fotograf. I anslutning till artikeln publicerades även en översättning av ordväxlingen. Klarar du av att läsa texten utan att skratta?


Här är samtalet som spelades in från videokameran som Beckham försökte komma åt:

Beckham: Vad händer?

Fotograf: Va?

B: Vad händer? Vad händer?

F: Vad händer, David?

B: Vad händer?

F: Vad händer?

B: Vad händer?

F: Vad händer?

B: Du, vad händer?

F: Vad händer?

B: Otroligt!

F: Otroligt, du!

B: I skolan, i mitt hus.

F: Skolan. Jag i skolan, nej. Jag i skolan, nej.

B: I skolan, i skolan.

F: Jag i skolan, nej.

B: Du i skolan, helt otroligt!

F: Va. Du, vad gör du. Vad ...? Du, vad gör du? Lyssna! Du tar inte min kamera!

Livvakt: Ge mig kameran! Ge mig kameran!

F: Rolando! Rolando! Rolando! Du tar inte kameran. Du tar inte kameran. Du tar inte kameran, man. Du tar inte kameran! Du tar inte kameran!

Catherine Deneuve 1972

En 28-årig Catherine Deneuve i Jean-Pierre Melvilles Un flic (1972). Notera ljuset och regissörens fokusering på örhängena. Dessutom: utstrålningen, elegansen. (Bilderna är beskurna.)

Söndagspromenad / radiotips

Söndagsmorgon och strålande sol. Kallt i luften på balkongen. Långkalsongerna och polotröjan åker på. Sedan ut på långpromenad. Ett planlöst vandrande. En vandrare bland andra vandrare. Söndagsflanörerna håller stilen.

Mp3-spelaren hade laddats med olika godbitar. Om du ska gå långt utan sällskap finns det få tidsfördriv som slår att lyssna på några intressanta podcasts.

Följande lyssnades på i förmiddags:

1. Directors Notes Q&A om "script development" med två brittiska branschproffs. Gav en mycket god inblick i hur ett manus bearbetas och/eller utvecklas.

2. BBC:s The Film Programme. Senaste avsnittet (som verkade vara det enda som fanns i mp3-format) innehöll bland annat en skön liten intervju med Javier Bardem. (Vilken röst den mannen har!) Överhuvudtaget utstrålade hela programmet ett intellektuellt självtroende en bra bit över den svenska lagomnivån och det är ju uppfriskande. Därför länkar jag även till The Film Programme i vänsterspalten.

3. P3 Dokumentär om Lidingöligan. Fick tips om detta avsnitt av en god vän och som vanligt var det både lärorikt och underhållande.