3 februari 2008

Göteborgs Filmfestival 2008 - dag 6


Den sista dagen på min filmfestival är över och jag går direkt över till kortrecensionerna av två filmer. Senare i natt kommer också en avslutande sammanfattning av årets filmäventyr.

Just Another Love Story (2007) av Ole Bornedal

Herrejisses! Hur ska jag börja? Jo, en del gnäller ju på Zlatan när han visar sin tekniska begåvning och gör situationerna svårare än vad de egentligen borde ha varit. Han klackar, dribblar och hittar det oväntade. Ola Bornedal (Nattevagten) gör en Zlatan med sin nya film. Han gör saker svårare än de hade behövt vara och briljerar så man blir alldeles vimmelkantig. Det är divigt, kaxigt och förbaskat underhållande. Danskjävel! Det är bara danskarna som kan göra filmfilmer och komma undan med det och i grunden är detta en manusfråga. När dialogen är så klockren kan man komma undan med en del överdrivna gester (återigen: tänk Ibra). Det är bara danskarna som kan göra nutidsnoir/rysare/drama och komma ut på andra sidan inspelningen med kvalité. Dessutom lånar de våra bästa skådespelare och lyfter deras karriärer. Bier tog Lassgård, Bornedal norpar Rebecka Hemse. Och innan jag gör den här texten längre än vad den redan är måste jag få säga följande: det här är ungefär så bra som en långt ifrån perfekt film kan göras. Danskjävlar!* Betyg: 8.



Encounters at the End of the World (2007) av Werner Herzog

Först: vad är Antarktis? Det historiska och geografiska perspektivet presenteras. Sedan: vem vill arbeta på Antarktis? Tja, upp emot 1000 personer under högsäsong får vi veta. Och många tycks tillhöra en särskild kategori människor, åtminstone om man litar på regissörens driftiga urval. Herzogs röst med den charmiga tyska brytningen går från fascinerande fakta till roliga reflektioner och frågor. Tes nummer ett: välutbildade människor med annorlunda visioner möts vid världens ände och drömmer. Den andra tesen är inte lika tydligt uttalad och rymmer mer allvar. Antarktisforskarna förenas av en drivkraft att söka fler ledtrådar till livets ursprung och samtidigt, paradoxalt nog, innebär samma forskning att man också söker svaret på frågan om hur länge till vi kommer att kunna leva här på jorden. Märk väl att dessa forskare inte är några domedagsprofeter. De har bara sett varthän det barkar och låter det sippra ut i en parentes här och där. Filmen är dessbättre inte bara gravallvar och profetior. Nej, här finns humor i massor och en storslagen ödslig skönhet både över och under den tjocka isen. Balansen gör detta till en grymt bra dokumentärfilm som ni självklart måste se. Betyg: 9.

* Skribenten tycker mycket om danskar och hoppas att eventuella danska läsare inte ska ta illa upp.

Inga kommentarer: