LÄST:
Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson
Genom att några av de största problemen från Män som hatar kvinnor rättades till blev Flickan som lekte med elden två klasser bättre än sin föregångare. Det är högre tempo, en rakare story och spänning ända till sista sidan. Plötsligt känns försäljningssuccén helt motiverad. Betyg: 8.
31 låtar av Nick Hornby
Hornby (High Fidelity, Om en pojke) skriver om 31 låtar som han tycker om på något sätt. Texterna är korta, personliga och i ärlighetens namn av rätt ojämn kvalitet. Anekdoter serveras på silverfat, men tillagningen kunde ha varit bättre. När det tänder till är det dock väldigt roligt. Betyg: 6.
SETT:
Nyckfull sommar (1968) av Jirí Menzel
Vackert men djupt oengagerande om tre män (en militär, en präst och en badföreståndare) som väcks upp ur den nyckfulla sommarlunken av en underskön cirkusprinsessa på tillfälligt besök. Kanske missade jag några kulturella tjeckiska referenser då det var ohyggligt svårt att känna något för karaktärernas väldigt litterära uppenbarelser. Betyg: 5.
Memories of Murder (2003) av Joon-ho Bong
Njutbar seriemördarthriller som inte bara är spännande utan också har mycket att säga om ett Sydkorea anno 1986 där avståndet mellan högteknologisk stad och efterbliven landsbygd var gigantiskt. Mycket karaktärsutveckling och stilrent foto gör detta till en måstefilm. Betyg: 8.
The Simpsons Movie (2007) av David Silverman
En jädrans massa manusförfattare och ändå (eller kanske på grund av detta) är manuset den här filmens ömmande akilleshäl. Den onödiga övergången från TV till film ger en krystad knorr på handlingen. Här finns självfallet en del roliga stunder, men helhetskänslan är en tafatt tillgjordhet med starkt kommersiella förtecken. Miljoner Simsponsfans kunde faktiskt ha fel. Betyg: 5.
21 januari 2008
Veckosammanfattning 2008:3
Inlägg skrivet av Niklas klockan 18:48
Etiketter: Film, kritik, litteratur, Veckosammanfattningar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag håller med om att Flickan som lekte med elden var bättre än den första boken. På min blogg har jag utförligt (i en kanske för lång text) förklarat vad jag tyckte om böckerna men jag tror att den primära anledningen till att den andra boken är bättre än den första beror på att Salanders karaktär får fördjupas och samhällskritiken sätts då i ett djupare och bättre sammanhang. Jag har som sagt skrivit en alldeles för lång text om bland annat det. Bra blogg frästen.
Skicka en kommentar