Livets beslut måste, såväl i det lilla som i det stora, bestå av en förnuftig balans mellan spontanitet och planering. Långsiktigheten ger en trygghet att bygga vidare på, medan det plötsliga infallet ger oväntade äventyr och öppningar som annars hade varit stängda.
För tjugo minuter sedan fattade jag ett beslut. Jag vill inte påstå att detta beslut är särskilt genomtänkt. Det kan till och med anses vara omoget, omotiverat och onödigt utopiskt, men vad spelar det för roll en kväll som denna.
Om jag ska vara helt uppriktig är beslutet baserat på en ögonblicksbild. Tanken hade aldrig slagit mig tidigare. Det var första gången jag såg möjligheten, första gången jag struntade i alla hinder som finns. Ja, det finns gott om hinder. Sannolikheten, till exempel. Sannolikheten att mitt liv förändras i enlighet med mitt beslut är nära noll och det gör mig ingenting. Inte en kväll som denna.
Jag ska gifta mig med Julia Stiles. Det har jag bestämt.
Skådespelerskan Julia Stiles. Hon vet bara inte om det än.
Livet är att kompromissa. Spontana drömmar krossas mot verkligheten, löses upp, försvinner. Utstakade stigar växer igen. Det som ena dagen verkade så självklart är nästa dags ångestfyllda kval.
Vänner kommer, vänner går. Viskar i mitt öra, ger mig goda råd. Lyssnar, lyssnar inte. Lyssnar, lyssnar inte. Lyssnar.
Julia Stiles-grejen kom jag på alldeles själv. Tänk vad glada alla ska bli. Julia Stiles av alla kvinnor. Julia Stiles! Tänk…
Tvivlarna kommer att klaga och klagarna kommer att tvivla.
Dörrar kommer att öppnas. Fönster kommer att stängas. Förändringarnas tid är här.
Jag ska gifta mig med Julia Stiles!
18 april 2008
Jag ska gifta mig med Julia Stiles!
YouTube censurerar scientologimotståndare!
Alldeles nyss fick jag reda på att YouTube har stängt av användaren xenutv1, aka Mark Bunker. Anledningen är med största sannolikhet intervjun med avhoppade scientologen och tillika skådespelaren Jason Beghe. Den skulle publiceras i sin helhet (2 timmar!) till helgen, vilket antagligen gjorde scientologerna lite kissnödiga i brallan. Att YouTube sedan inte klarar pressen är rent ut sagt för jävligt.
Flera användare har redan lagt ut kopior av den teasersnutt från den längre intervjun som strax innan den togs bort hade 600,000 tittningar. Se den här eller nedan.
Följ kampen mot YouTubes agerande här och här.
Intressant?
17 april 2008
Veckans låtar 16
Man blir nästan tårögd av att se och höra Cat Power sjunga Song to Bobby. Och det är precis en sådan känslomässig reaktion som räcker hela vägen fram till en förstaplats på veckans lista. I vanlig ordning klickar ni på låttitlarna för att komma till någon slags YouTube-länk (kan vara live, officiell video, inofficiell video eller ibland bara en stillbild). Mycket nöje!
Cat Power.
16 april 2008
Magiska filmposters: del 4
Den fjärde postern i denna serie är inte bara grafiskt och estetiskt fulländad, utan fångar dessutom det gåtfulla som väcker betraktarens nyfikenhet. Bilden hör till Jacob Aaron Estes Mean Creek (2004) och har ni inte redan sett den (filmen!) bör ni snarast göra något åt den saken.
15 april 2008
Hollywoods hetaste kvinnor: # 7
Listans mitt är numera passerad även på kvinnosidan. Och på sjunde plats hittar vi:
Eva Green, 27.
Filmer i urval: Kingdom of Heaven (2005), Casino Royale (2006), The Golden Compass (2007).
Höjdpunkt: Strålande, men också mycket vågad, debut i The Dreamers (2003).
Motivering: Slå upp "kometkarriär" i ett lexikon och Eva Greens ansikte dyker upp direkt. Graciös, sensuell, ståtlig och genuint skicklig på det hon gör. Green företräder ett äldre, mer klassiskt skönhetsideal i ett anorexifierat Hollywood och än så länge gör hon det med den äran.
Prognos: Utmärkt. Eva har alla chanser i världen att bli dam nummer ett så länge hon låter bli att placera sig i något förrädiskt fack.
Klicka på bilderna för större versioner.
14 april 2008
Gör en bättre film nästa gång!
Sydsvenskan skriver att filmen Morgan Pålsson - Världsreporter bara har setts av 125,000 personer. Dock hade man förväntat sig minst det dubbla och därför är det nu troligt att Lundabolaget Anagram kommer att förlora pengarna som satsades i projektet. Men varför tror producenten Martin Persson att det gått sämre än förväntat?
På något sätt måste vi ha gjort fel i marknadsföringen och kommunikationen med publiken. Vi vet att ”Hipphipp” har en stor publik. Och alla som har sett filmen, förutom ett fåtal recensenter, har tyckt att den har varit rolig.
Tillåt mig att skratta. ALLA som har sett filmen ska alltså ha tyckt att den var bra? Med en sådan möjlighet till feedback borde ju filmens producenter vara världberömda vid det här laget. Dessutom talar man om ett fåtal recensenter när i stort sett hela kritiker-Sverige gav filmen tummen ner. Via kritiker.se kan man se att snittet ligger på drygt en tvåa. Men visst, man kan såga en film och ändå tycka den är rolig. Om det nu är roligheten det handlar om...
En annan bloggare tror att den uteblivna framgången beror på för mycket marknadsföring. Under en viss period fanns nämligen Morgan Pålsson med överallt. Det var dn.se, SVT och medverkan i massvis av andra möjliga och omöjliga sammanhang. Ja, det är sannolikt så att folk tröttnade på filmen redan innan den hade haft premiär...
Tid för ett avslöjande. Jag hör till den grupp människor som tycker Morgan Pålsson är en tråkig karaktär och att begåvade komiker ytterst sällan klarar av nyanserat skådespeleri. Det är möjligen okej för ett humorprogram på teve, men i längre och dramaturgiskt annorlunda form blir det hela tämligen avslöjande.
Därför tänker jag att det är mera troligt att filmen faktiskt inte är tillräckligt bra. Att den faktiskt inte är tillräckligt rolig. Att biofilmer baserade på tevekaraktärer inte är någon garanterad framgång. Kort och gott: att filmen förmodligen är för dålig för att locka den breda massan att öppna sina plånböcker.
Mitt tips till Anagram och alla inblandade i projektet blir därmed följande: Gör en bättre film nästa gång!
13 april 2008
Trottoarterror - del 4
Granskningen går oförtrutet vidare.
Trottoarterror - del 4: Den vuxenledda tonårsgruppen.
Kännetecken: Den vuxenledda tonårsgruppen kan vara en del av en skolklass på utflykt eller ett handbollslag på väg till en turnering. Den är emellertid alltid på väg någonstans och har självfallet en ledare (tränare, lärare) som håller sig i bakgrunden, ytterst ointresserad av att leda sina trupper på ett korrekt vis. Likt en slingrande amöba väller tonårsgruppen fram över gångvägar och trottoarer och hotar att sluka alla mötande personer i ett litet nafs.
Typ av handling: Halvt medveten.
Orsak: Brist på organisation.
Skaderisk: Låg. De må vara ouppmärksamma, men närvaron av en eller flera vuxna gör att ligistfasonerna uteblir.