Fin intervju med Amanda Jenssen

Samtidigt som Idoltidens äventyr fortfarande berör och lockar hundratusentals människor till YouTube, är nu lanseringen av hennes debutalbum i full gång. Singeln Amarula Tree kom för några veckor sedan och i förra veckan medverkade hon i Eftersnack på SVT. Intervjun med Sydsvenskans Håkan Engström är en del av samma pr-kampanj. Det är en, vad det verkar, mycket avslappnad Amanda Jenssen som får en enkel pratstund att leva upp och lysa klart.

Jag blev förstås glad när ”Do You Love Me”, första singeln, hamnade etta både på Itunes och skivförsäljningslistan, men det stora för mig var framgångarna för ”Amarula Tree” – eftersom det är mina ord och min musik.

Är hon reda att slå igenom stort? Kan hon lyckas utanför Sverige? Kan hon fortsätta att utvecklas som artist? Frågorna är många, framtiden är spännande. Ett första steg på väg mot något stort är snart taget. Vi är många som tror på dig, Amanda! Det här kommer att gå hur bra som helst.

Scientologi - South Park-versionen

Efter den senaste tidens små tips och utvikningar kring scientologins absurditeter och faror, är det nu läge att tipsa om det klassiska och kontroversiella (för scientologer åtminstone!) South Park-avsnittet där scientologerna, inklusive ärkenötterna Cruise och Travolta, fick sig en rejäl och mycket välförtjänt omgång. Numera kan man ju se alla SP-avsnitt på webben och det är toppenbra så klart.

Se därför "Trapped in the closet" här. Samhällssatir när den är som allra vassast.


Stan blir scientolog (säsong 9, avsnitt 12).

Så skönt!

Trots en fiende utrustad med ett till synes obegränsat turkonto lyckades Chelsea anta utmaningen och ta sig till final i Champions League. Liverpool är utslaget, borta för den här gången. Chelsea är i final! Vem hade trott det när Mourinho fick sparken i höstas?

Den här segern var så otroligt rättvis och härlig, vilket mannen på bilden nedanför säkert håller med om. Från en något mer neutral synvinkel måste lyftas fram att matchen som helhet hade ett mycket högt underhållningsvärde. Detta var fotboll när den är som allra bäst.

Veckans låtar 18: Vinterns låtar

Idag är det den sista april. Molnen samlas på himlen, men värmen håller sig kvar. Våren är här, men i minnet dröjer sig bilderna av vintern kvar. Det är minnet av vintern som aldrig kom och när den kom, kom den så sent att den inte riktigt var välkommen.

Snart har fyra månader av 2008 gått och Veckans låtar (se länksamling till vänster) har pågått lika länge. Med anledning av detta lilla jubileum kommer här en lista där alla årets resultat räknats in för att beräkna Vinterns låtar. För omväxlings skull börjar vi idag uppifrån och jobbar oss ner mot förstaplatsen.

9. Feist - The Limit To Your Love

8. CocoRosie - Beautiful Boyz

7. Bob Dylan - Abandoned Love

6. The Decemberists - The Mariner's Revenge Song

5. Au Revoir Simone - A Violent Yet Flammable World

4. Au Revoir Simone - Sad Song

3. Feist - Mushaboom

2. Feist - Secret Heart

1. Regina Spektor - Après Moi

Vi ses nästa vecka. Tack Regina Spektor, Feist och alla ni andra som gjort 2008 till ett fint musikår för undertecknad!

"Yesterday I was in one of the Pings"

I dagens Sydsvenskan reflekterar författaren Niklas Söderström kring hur det svenska språket låter för folk från andra länder. Han skriver:

Förvisso lär det vara så att vi uppfattar okända språk som flöden eftersom vi inte urskiljer hur orden är uppdelade. Som när jag träffade en australiensare på resa i Sverige. Jag frågade var han varit. ”Yesterday I was in one of the Pings, don’t remember which”. One of the Pings? ”Yeah, you know, Linko-Ping, Norrko-Ping, Ko-Ping”.

Det är svårt att inte le åt det hela. "Yesterday I was in one of the Pings." Härligt!

Hans slutsats tycks vara att svenskan låter konstigt alternativt att det inte går att bestämma hur vi låter exakt, eftersom den dialektala variationen inom landet är så pass påtaglig. Men oavsett hur det nu kan tänkas ligga till var texten lagom kort och mycket rolig att läsa.

Magiska filmposters: del 6

Man kan inte gå igenom en uppräkning av magiska filmposters utan att nämna denna godbit. Fargo (1996) är en modern filmklassiker och jag är ganska säker på att postern nedan även anses vara en klassiker bland initierade reklammänniskor. Bilden fångar verkligen filmens uttryck till fullo. Kreativt är bara förnamnet.


(klicka på bilden för att se en något större version)