Göteborgs Filmfestival 2008 - dag 3

När det finns över 400 filmer att välja mellan kan det vara värt att reflektera över hur man hittar rätt film på rätt tid.

I första hand styr ju självklart platstillgången. Men sedan? Vad tar man hänsyn till? Vilka faktorer påverkar egentligen de val som görs?

1. Filmens längd vs. nästa films biografplacering. Kontentan: du måste se till att du hinner till nästa visning.

2. Magkänslan. Du vet ungefär vilka filmer du brukar tycka om och låter sedan den subjektiva empirin styra dina val.

3. Variationen. Du vill helst inte se tre dramer eller tre komedier i rad. En dokumentär går bra, men inte för ofta. Och när det är en internationell filmfestival duger det ju inte att se tre svenska filmer på raken. Balansen är viktig!

4. Andras omdömen. Du kollar betyg och eventuella recensionslänkar på imdb eller fångar upp vad den filmintresserade kompisen tycker.

5. Biografernas bekvämlighet. Med risk för att låta som ett eko av tidigare dagars texter: hellre en film på Capitol, Bergakungen eller Draken än rumptortyr på Chalmers 2 och Pustervik.

6. Slumpen! Är visserligen nära allierad med magkänslan, men rör vanligtvis de val som sker i stunden, där och då. Förra årets festival innebar ett sådant spontanval: Darling. Risken är dock stor att man väljer bort en toppfilm för en skrotrulle, men det är sådant man får lära sig att leva med.

Dagens lilla minus: vågrätt spöregn och en kall, hård blåst gav oönskad ansiktsmassage.

--------------------------------------------------------------------------

Över till dagens filmer:

Ben X (2007) av Nic Balthazar

Ben är en tonårskille med Aspergers syndrom som lever ett inrutat liv tillsammans med sin mor och lillebror. De positiva rutinerna måste finnas där för att han ska fungera normalt, men i skolan är han mobbad och får utstå spott och spe från sina ”kamrater”. Räddningen: rollspel på Internet, en virtuell värld där han kan vara modig, prata fritt och umgås med en tjej, Scarlite. Ju mer den riktiga världen tär på honom desto mer inflytande får den virtuella. Ben börjar sakta förlora greppet om sig själv och arbetar fram en plan för att få till ett stopp på problemen...

Just sammanfogningen av verkligt och virtuellt är filmens främsta styrka. För en gångs skull finns det trovärdighet i mötet mellan spel och film, ett möte som dessutom ligger helt rätt i tiden. Rätt är också den dånande technomusiken liksom tematiken med mobbning i förhållande till skolvärldens undfallenhet.

Utan att kunna gå in på några detaljer, måste jag rapportera om att det finns ett antal logiska problem med berättelsen som irriterar en ärrad filmfantast. (Detta trots att den debuterande regissören också är författare till den roman som filmen är baserad på!) Problemen handlar delvis om hur filmen ska tolkas och dessa mindre problem försvagar den lavin av känslor som annars kan få vem som helst att bli knäsvag. Betyg: 6.

The Prospector (2007) av Heiner Stadler

Max är geolog med mineraler och olja som sin specialitet. Han letar upp fyndigheter över hela världen och ser till att bli rik. Genom åren har han endast hört av sig via enstaka vykort till Friedrich, en vän sedan skoltiden. När en sista kryptisk hälsning dyker upp inleder vännen vissa efterforskningar. Men att hitta Max visar sig inte vara särskilt lätt...

En rätt så fantastisk skröna berättas i en semidokumentär stil och det är fruktansvärt långtråkigt. Fascinerande innehåll, javisst, men Stadler har knappast material för en bra långfilm. Kortfilmsformatet, däremot, hade sannolikt varit optimalt. Att The Prospector saluförs under rubriken ”Nya Visioner” känns tämligen komiskt. Det var nämligen första gången någonsin som jag fått uppleva att de obligatoriska artighetsapplåderna efteråt uteblev. Betyg: 4.

The Pope’s Toilet (2007) av César Charlone och Enrique Fernández

När såg du en uruguayansk film senast? Just det! Där fick jag dig allt. Men, skämt åsido, efter att ha sett denna välspelade dramakomedi är jag duktigt sugen på att se mer film från Uruguay. Berättelsen utspelar sig 1988 i staden Melo nära den brasilianska gränsen. Vi får följa ett gäng cykelburna(!) smugglare i deras dagliga kamp mot korrupta tulltjänstemän. Allas tillvaro förändras radikalt när det blir känt att påven ska besöka deras stad. Drömmen om en väg ut ur fattigdomen tar sin början och för huvudpersonen Beto är det en toalett som ska fixa klirret i sen sinande kassan. Hustrun Carmen och dottern Silvia – som drömmer om en karriär som radiopratare – är mer tveksamma. Kan Beto övertyga sina närmaste och samtidigt se till att få toaletten färdig?



The Pope’s Toilet har ett drömsk foto och en dragning åt det absurda som för tankarna till Kusturica. Riktigt så vild är dock inte den här filmen, och man sitter istället och önskar att regissörsduon hade vågat bryta mot fartbegränsningarna lite oftare. De bästa scenerna är snarast de lugna vardagsögonblick där fattigdomens mekanismer belyses med en lika skarp som kärleksfull blick. Betyg: 7.

Sammanfattning: ytterligare en bra dag trots en seg film på Pustervik...