Ett nytt ord har fötts

Ibland kan man se på en nyhet utifrån ett helt oväntat perspektiv.

När nu danska invandrarungdomar bär sig illa åt i Danmark är det inte deras beteende som fångar mitt intresse. Nej, det är ett ord i rubriken: brandvåld.

En sökning på google.se ger enbart träffar som rör den här TT-artikeln och en snabb sökning i lite äldre databaser hittar inget ytterligare belägg för ordet.

Brandvåld bör således, högst preliminärt, vara ett nytt ord i svenskan. Grattis TT!

Andra bloggar om: ord.

"Senaste nytt från TV-världen"

Det tog ett bra tag innan jag förstod varifrån en drös nya besökare kom. Alla tycktes landa på min text om Klass 9a. Det var besynnerligt, men sedan sa det klick och jag log stort. Det är inte varje dag man blir länkad från tvplaneten.se. Kul!

Stellan som maskulint lammkött

1972 var Stellan Skarsgård en ung man i tjugoårsåldern (med långa smala ben och halvlångt hår) som fick agera maskulint lammkött i skärgårdsfilmen Strandhugg i somras. Följande kortkorta replikskifte exemplifierar mötet mellan den oskuldsfulle studenten Erik och den mogna, flörtiga Gudrun (Annie Birgit Garde):


Gudrun (med dansk brytning): Du ser trevlig ut.


Erik (tittar bort): Tack detsamma... eller...

Vad det hela leder fram till är inte svårt att räkna ut. Fast innan dess hinner Erik också mecka lite med antennen på stugtaket.

Hollywoods hetaste män: # 11

Precis utanför topp-10 hamnade:

Matt Damon, 37.



Filmer i urval: Rounders (1998), The Talented Mr. Ripley (1999), The Bourne Identity (2002).

Höjdpunkt: Bländande spel i Syriana (2005).

Motivering: Ofta underskattade Matt “aldrig att han är 37” Damon borde nog ligga högre på listan om man enbart gick på faktiska meriter - för sådana har han i överflöd - men jag väntar fortfarande på något oväntat, något en bit utanför den trygga boxen. Därav elfteplatsen.

Prognos: Har alla chanser att bli nummer ett.

Hollywoods hetaste kvinnor: # 12

Tolva på min lista är:

Kirsten Dunst, 25.



Filmer i urval: Wag the Dog (1997), The Virgin Suicides (1999), Spider-Man (2002).

Höjdpunkt: Spelade ung regent i Sofia Coppolas Marie Antoinette (2006).

Motivering: Den klassiska skönheten Kirsten gör svårt skådespeleri till enkel konst. Dessutom tilltalar hon ofta båda könen lika mycket, vilket är en stor konkurrensfördel i många sammanhang.

Prognos: Bör kunna avancera ytterligare något steg i hierarkin.

Vissa lärare är bättre än andra!

Den svenska skolan mår inte bra och så har det varit i bra många år nu. Kunskapsnivåerna sjunker stadigt och elever som hamnar på IV-programmet på gymnasiet blir fler och fler. På vissa skolor är det värre än andra. Sandbäcksskolan i Sjöbo är en, Johannesskolan i Malmö en annan.



Den förstnämnda får en artikel i DN, medan den andra får en Strixproducerad dokusåpa med proffspedagoger och 13 avsnitt på bra sändningstid. Klass 9a är både den utvalda klassen och namnet på programmet vars idé i all sin enkelt är följande:

En "dålig" klass ska på en termin förvandlas till en av Sveriges tre bästa klasser med hjälp av ett "handplockat team" av prisbelönta lärare.

Dramaturgin känns igen från andra dokusåpor. Man ska börja från botten, jobba sig uppåt, bli bättre och lära sig något om sig själv på kuppen. Skillnaden är bara den att i "Klass 9A" röstas ingen ut. Och tur är väl det när politikerna redan har börjat knorra.

Vad har folk tyckt om programmet då? Mikael Vestlin är lyrisk i sin TV-krönika på hd.se och även bloggosfären hyllar så gott som unisont. Magnus Bergström kallar t.ex. programmet för "en viktig samtidsskildring" och Per Wahl är storförtjust i matteläraren Stavros. Jag kan förstå entusiasmen. Att predika Pythagoras sats med kärlek och vara trovärdig, det är få förunnat att klara av!



Mer reserverad är frktjatlund som menar att "det är synd att köra dokusåpa-SuperNanny-Tjockholmen-konceptet på en så stor fråga som skolan." Allra grinigast är dock Ingela P Bosseldal på gp.se, när hon delger sina läsare att hon känner "avsmak" inför delar av programmet. Hon tycker att det är fel att "hänga ut" en femtonårig tjej som skolkare och att det är osmakligt att "SVT gör underhållning av en grupp ungdomars framtid". Ungdomarna själva verkar dock ta det hela med ro.

Bosseldal framhäver emellertid också lärarna och konstaterar att "pedagogik är en komplicerad konstart och flera av programmets utvalda lärare visar en lust till sitt yrke och en kärleksfull respekt för sina elever som känns genom tv-rutan." Fast dessa stjärnors medverkan pressar en irriterande knytnäve mot den svenska skolvärldens mellangärde. För om det finns "superlärare", då borde det ju finnas det omvända, inte sant? Självklart. Och det är provocerande, vilket Patrik Svensson indirekt noterar i Sydsvenskan och använder som grund för slutsatsen att "några superlärare finns nog inte".



Jag håller inte med. Det finns lärare av väldigt skiftande kvalitet. De allra flesta är säkert okej, några är bra, ett fåtal är jättebra och en del är riktigt dåliga. Åsa Secher lyfter fram just det som jag ser som programmets kärna: "De lärare vi följer i serien 9A visar vad skolan bör handla om - kunskap och nyfikenhet." Precis så är det ju. De här lärarna är bra. Det är faktiskt ingen slump att de har fått ta emot en massa priser.

Slutligen: vad tycker jag om Klass 9A? Jo, bortsett från att det höll på 10-15 minuter för länge var det prima underhållning. Statistik till musik varvas med klassrumssituationer och intima intervjuer. Ganska snabbt infinner sig dock en overklighetskänsla. 20 elever i klassen!? Vilken utopi! Det måste ha varit 15 år sedan det hände senast. Och så tomt det är i korridorerna och plötsligt äter de ensamma i matsalen och allt verkar existera i en parallellvärld vid sidan om den vanliga skolan.

Det blir lätt så när man ska göra bra TV. Och personligen struntar jag i alla trovärdighetsresonemang. Dramaturgin gör ju att pusselbitar måste klippas bort när flera dagar ska fogas samman till några få minuter. Och visst känns klassen speciellt utvald. Alla standardingredienser finns där, alla de rätta typerna och en nutida mångkulturell touch som känns 100 procent "framtidens SVT". Man vill nå ut till en bortglömd målgrupp och 910,000 tittare igår är ju riktigt, riktigt bra.



Klass 9A kan därför inte sägas vara en helt autentisk dokumentärserie, men den ligger tillräckligt nära verkligheten för att beröra och väcka debatt. Som när det gamla lärarlaget får möta det nya och den frispråkige Stavros undrar varför ingen ordinarie lärare tar upp minsta lilla negativt om eleverna. Det är rätt pinsamt och det är äkta och det är kärnan i det hela: vissa lärare är helt enkelt bättre än andra!

Fotnot: Bilderna i texten är hämtade från såväl fakta som fiktion!

Andra bloggar om: pedagogik, skola, skolan, SVT och TV.

Veckans låtar 7

För sjunde veckan i rad kommer här listan över mina favoritlåtar just nu. Klicka på låttiteln för länk till musikvideo eller liveframträdande (YouTube).

1. (#) Joanna Newsom - Colleen

2. (1) CocoRosie - Beautiful Boyz

3. (#) Au Revoir Simone - Sad Song

4. (#) Bright Eyes - First Day Of My Life

5. (2) Joanna Newsom - Sawdust and Diamonds

6. (3) Regina Spektor - Samson

7. (5) Wilco – Please Be Patient With Me

8. (8) Amanda Jenssen - Do You Love Me

9. (7) CocoRosie - Bear Hides and Buffalo

Super-Joanna är veckans etta.

Trottoarterror - del 1

Detta är det första inlägget i en liten serie som ska försöka beskriva de svårigheter som kan uppstå i samband med promenader på Lunds många gångvägar och trottoarer.

Trottoarterror - del 1:
Det nyförälskade paret.

Kännetecken: de har bara ögon för varandra; armarna slingrar sig in och ut i jackfickor och andra hålrum; plötsliga sidledsförflyttningar kan förekomma.

Typ av handling: omedveten.

Orsak: fjärilar i magen, kärlek i luften.

Skaderisk: mycket låg.

Film - en mycket lukrativ bransch

Ni har hört det förut. Filmbranschens intresseorganisationer gråter ut i media och tycker synd om sina uppdragsgivare. Piratkopieringen sägs kosta miljarder i uteblivna inkomster, ett resonemang som bygger på tanken att alla som laddar hem en film också hade betalat för att se den på bio eller DVD.

Detta tänk är helt uppåt väggarna fel. Nedladdning bör snarast ses som den perfekta marknadsföringen. Och som jag snart kommer att visa är vinstmarginalerna enorma även för smalare filmer. (Beräkningarna gäller dock inte svenska produktioner.)

Först kan vi ta oss en titt på de två filmer som laddas ner mest just i detta nu på The Pirate Bay:

American Gangster (2007).
Kostnad: 650 miljoner kr.
Intäkter: 1,65 miljarder kr (enbart bio).
Vinstmarginal: 1 miljard kr (före DVD-släpp).

Cloverfield (2008).
Kostnad: 162,5 miljoner kr.
Intäkter: 865 miljoner kr.
Vinstmarginal: 702,5 miljoner kr (efter endast 2-3 veckor på bio!).

Detta är två resultat som hade kunnat göra vilken driftig affärsman som helst grön av avund. Trots en intensiv fildelning går bolagen kraftigt på plus redan innan de mycket inkomstbringande DVD-släppen.

För att demonstrera inkomsterna för hyr- respektive köp-DVD kan vi ta oss en titt på:

Shrek the Third (2007).
Kostnad: 1 miljard kr!
Intäkter
Bio: 5,2 miljarder kr.
Köp-DVD: 1.07 miljarder.
Hyr-DVD: 2,07 miljarder.
Totalt: 8,34 miljarder kr.

Vinstmarginal: 7,34 miljarder kr (och då ingår varken merchandise eller DVD-intäkter utanför USA!)

Scoop (2006).
Kostnad: 26 miljoner kr.
Intäkter
Hyr-DVD: 65 miljoner kr (till och med januari 2007).
Bio: 253,5 miljoner kr.
Totalt: 318,5 miljoner kr.

Vinstmarginal: 292,5 miljoner kr (och då ingår inte DVD-försäljning i USA eller resten av världen.)

Dessutom kan bolagen inkassera stora intäkter långt efter en film haft premiär. Ett exempel är Breakfast at Tiffany's från 1961 som för någon vecka sedan sålde 38,839 ex och därmed drog in drygt 2,6 miljoner kronor. För att inte tala om vad TV-bolagen senare betalar för att få rätten att visa olika filmer.

Det är svårt att få fram heltäckande siffror och jag kan förstå att bolagen inte vill offentliggöra ekonomin för varje enskilt projekt. Förmodligen skulle jakten på fildelare te sig än mer stötande i ljuset av de totala vinsterna. Mina siffror ovan är bara en uppskattning utifrån olika delkällor.

Slutsatsen är dock tydlig. Den amerikanska filmbranschen mår prima och går mycket bra. En skräpfilm som Wild Hogs drog in 600 miljoner kr enbart på den amerikanska DVD-försäljningen under 2007. Att investera pengar i ett filmprojekt torde därmed vara en utav de säkraste kapitalplaceringarna man kan göra (förutsatt att man har lite koll så klart!).

Fotnot: Jag är ingen ekonom och det finns säkert avancerade ekonomiska formler att beakta för att mer korrekt återge vinstmarginaler, men jag tycker ändå att min undersökning visar att det är extremt lukrativt att syssla med filmproduktion.
Observera även att jag räknat med 6,50 kr för en dollar.

Källor: Boxoffice Mojo, imdb, The Numbers
Andra bloggar om: film, fildelning , the pirate bay

Varför ser man på skidskytte?

Med en sådan fråga till rubrik kan man ju misstänka en negativ grundinställning i sakfrågan. Och ja, för en vecka sedan ställde jag mig den frågan och tänkte: om jag nu ändå skulle ta mig en titt först innan jag plockar fram bågfilen och börjar såga.


Jag tittade och jag såg. Skidskytte-VM 2008 från Östersund. Vanligt lopp på lördagen, jaktstart på söndagen. Spänning och en (med något enstaka undantag) bra TV-produktion. Folkfest på läktarna dessutom. Längdskidåkningen samma helg såg däremot ut som en fotbollsmatch från Albanien. Grått, trist, slaskigt, folktomt, ointressant - och då snackar vi ändå sprint.

Jag tittade och jag såg. Och nu förstår jag. Nu förstår jag varför skidskytte har blivit folkkärt, varför sporten har kommit till våra TV-apparater för att stanna.

1.1 miljoner svenskar kollade i lördags. I övrigt omkring miljonen. Skidskytte är superfolkligt. Varför?

Jo, som Niklas Wahllöf skriver i sin senaste TV-krönika, det är de svenska framgångarna som har lagt grunden. Först genom Magdalena Forsberg, sedan genom Anna-Carin Olofsson, Björn Ferry och de andra.

Men, detta är inte hela sanningen. Det finns ett par faktorer till som handlar om sportens TV-mässighet, detaljer som det inte går att räkna bort i framgångsekvationen.

1. Tidsperspektivet. En jaktstart som är över på 35-40 minuter orkar vem som helst se! Och dessutom kan den med lätthet pusslas in i en heltäckande sportdag med alpint och längdskidor.

2. Mysfaktorn. Christer Ulfbåge har folkliga kvaliteter som inte ska underskattas. De äldre minns och de yngre får hjälp att minnas hur det en gång varit.

3. Spänningen. Oavsett hur konstlad man tycker att sporten är måste man kunna erkänna att spänningen finns där när tre åkare samtidigt dyker upp på vallen inför sista skjutningen i en jaktstart. Då spelade det mindre roll att svenskarna skjutit bort sig.

4. Seriositeten. SVT ger skidskyttet samma seriösa bevakning som ishockey eller fotboll. Magda och André i studion, krönikör Karlsson som tittar in då och då.

Dessa fyra orsaker nämner Wahllöf inte i sin krönika. Han gör istället humor av situationen genom att föreslå andra kombinationssporter att satsa nytt samtidigt som han uppfinner egna tokiga varianter. Det är roligt, ja, men i sakfrågan har han inte gett sina läsare hela bilden. Skidskyttet är här för att stanna.

Källa TV-siffror: MMS.

Veckosammanfattning 2008:6

Veckosammanfattning 2008:4 har kommit på villovägar i samband med resan till Göteborg, men bör dyka upp på bloggen inom kort. Veckosammanfattning 2008:5 är festivalveckan med alla dess rapporter. Därför är det nu dags för veckosammanfattning 2008:6.

SETT:

BIO: Ivans Barndom (1962) av Andrej Tarkovskij

Jag var väldigt sömnig, men ändå var det så där härligt vackert igen. Se recensionen från i höstas här. Betyg: 8.



BIO: Lust, Caution (2007) av Ang Lee

Som en avig variation på Notorious kryper Lust, Caution innanför skinnet. Den har allt som en historisk storfilm ska ha: välgjorda miljöer, läckert foto (Rodrigo Prieto) och ett mustigt soundtrack (Alexandre Desplat). Berättelsen flyter fram och utvecklas hela tiden i lagom takt, vilket gör att filmen trots 150 minuters längd aldrig upplevs som särskilt lång. Veteranen Tony Leung visar ånyo upp ett stort minimalistiskt spel och nykomlingen (debutanten!) Wei Tang är inte mycket sämre hon. Min enda invändning, som gör att filmen halkar ner från en nia till en åtta, är att jag inte riktigt fick det psykologiska spelet att gå ihop. Betyg: 8.

BIO: Den gyllene blommans förbannelse (2006) av Zhang Yimou

Pampigt, pråligt och ett färgbombardemang av sällan skådat slag. Ninjor som hoppar, glider, hugger, voltar och försvinner. Intriger i kungapalatset där alla vänsterprasslar bakom någon annans rygg och där lojaliteter byts lika lätt som pokémonkort på en skolgård. Det borde inte vara bra, men på något sätt finner jag en väg ut ur den narrativa labyrinten och allt blir till njutbar underhållning. Betyg: 7.

DVD: Strandhugg i somras (1972) av Mikael Ekman

Den som förväntar sig en sexploitationfilm riskerar att bli mäkta besviken. Detta är kyskt, beskedligt och den enda som exploateras fullt ut är en ung Stellan Skarsgård i rollen som den fotograferande studenten Erik. Desto mer överraskande är att filmen till stora delar är bra. Manuset har oväntade ambitioner, skådespeleriet visar fler nyanser än brukligt och så finns det ju en hel del scener som lockar till skratt. Jönssonliganregissören Ekman kämpar mot en låg budget och lyckas nästan ro sin skärgårdsfilm i land. De många och hopplöst mörka "nattsekvenserna" drar dock ner betyget ett snäpp. Betyg: 5.

DVD: Death of a President (2006) av Gabriel Range

Kan man göra en film som skildrar hur George Bush den yngre mördas? Det logiska svaret borde kanske vara nej, men filmen finns faktiskt. Befintligt fotomaterial av ett Bushbesök i Chicago kryddas med skådespeleri, klippning och en del specialeffekter för att skapa en trovärdig bild av ett attentat mot landets sittande president. Så långt är allting suveränt bra, men efterspelets alltmer politiska ambitioner gör att dramatiken planar ut och filmen tappar fart. Death of a President är en film som med rätta bör debatteras utifrån etiska utgångspunkter, men som trots allt även har tillräckligt med kvalitet för att fungera på ett ickefilosofiskt plan. Betyg: 7.




DVD: Normal Adolescent Behavior (2007) av Beth Schacter

Tre killar och tre tjejer i gymnasieåldern lever i ett öppet förhållande. Alla har tillgång till alla och det är mer än bara ytliga känslor inblandade; samtliga har varit vänner sedan lågstadiet. Så dyker plötsligt en ny kille upp i skolan och fattar intresse för en av tjejerna i gänget. Hon börjar vackla i sina övertygelser och plötsligt är gruppens existens hotad. Många moralister har ifrågasatt filmen utifrån det "tvivelaktiga" i att karaktärerna inte bekänner sig till den heterosexuella mainstreamtvåsamheten. Detta är naturligtvis helt befängt och jag önskar att regissören hade vågat ta ut svängarna ännu mer. Nu blir det istället en story som bara nosar på Donna Tartts och Bret Easton Ellis territorier, en berättelse som aldrig riktigt lyfter, ett regiarbete som känns slentrianmässigt och föga originellt, samt i slutändan en film som faller men som gör det mjukt. Betyg: 5.

Systrarna Fanning vs. Dustin Hoffman

En lista över världens tio rikaste barn har dykt upp. Den domineras föga oväntat av skådespelare (Tyler James William, Abigail Breslin, Vanessa Anne Hudgens, Hayden Panettiere, Emma Watson, Dakota Fanning och så klart Daniel Radcliffe). Det finns dessutom två modeller (Gemma Ward och Lily Cole) samt en artist (JoJo). Lite mer oväntat är att 80 procent av de rikaste kidsen är tjejer. Men den siffran kanske hade ändrats om man hade räknat med fotbollsspelare, t.ex. Alexandre Pato i Milan.

Häromdagen funderade jag lite över fenomenet barnstjärnor inom filmen. Att ganska många faktiskt lyckas klara den svåra övergången till vuxenkarriären, men också att många misslyckas, vissa rejält, tragiskt. Tankarna leddes in på en av filmvärldens största nutida barnstjärnor.

Trea på nyss nämnda förmögenhetslista är nämligen Dakota Fanning, 13 år och redan med 36 roller listade på imdb. Hennes nioåriga lillasyster Elle (som bland annat kunnat ses i Babel) har hela 27 roller och fler kommer det garanterat att bli.

Det är uppenbart att systrarna Fanning har väldigt drivna föräldrar. Det kan låta cyniskt, men i deras fall var det en grym ekonomisk investering att styra in döttrarna på "rätt" spår redan i mycket tidig ålder. Om det sedan är bra eller dåligt för Elle och Dakota återstår att se.

Nåväl, supersystrarna har sammanlagt 63 roller på sina samveten, lika många som Dustin Hoffman och han är 70 år! Hinner verkligen barn vara barn om de ska arbeta så hårt? Det är svårt att säga, men de tjänar ju åtminstone bra...



Elle och Dakota, blivande vuxenstjärnor också?

Skoningslös filmkritik

Roger Ebert formulerar på ett humoristiskt vis precis hur dålig han tycker att Freddy Got Fingered är (2001-04-20):

This movie doesn't scrape the bottom of the barrel. This movie isn't the bottom of the barrel. This movie isn't below the bottom of the barrel. This movie doesn't deserve to be mentioned in the same sentence with barrels.

Avdelning: den skoningslösa filmkritiken.

Ett nytt fynd: Directors Notes

Den som söker han skall finna sägs det.
Igår sökte jag och igår fann jag något nytt.

Men jag fann inte mig själv eller Gud eller inre harmoni. Nej, jag råkade bara hitta en ny blogg att besöka regelbundet.

Lyckligtvis är ju Internet så stort och mångsidigt att man aldrig kan bli helt mätt. Det finns alltid plats för nya hemsidor, utrymme för nya upptäckter.

Igår lade jag till Directors Note, en brittisk filmblogg med underrubriken The What, How & Why of Independent Filmmaking, bland mina favoriter. Mervärdet på sidan ligger främst i podcasts (radiosändningar) som finns att lyssna på (eller ladda ner) utan extra kostnad.

Bland dessa sändningar hittade jag en nyligen publicerad intervju med Water Lilies-regissören Céline Sciamma, vilket så klart var extra spännande med tanke på att jag såg filmen bara för en dryg vecka sedan! (På sidan: Klicka på den gröna knappen ovanför bilden för att ladda ner, eller tryck på den gröna knappen nedanför för att lyssna direkt.)


Regissören med sina duktiga skådespelerskor.