Det dova ekot från kyrkklockorna låg som ett jättelikt draperi över spårvagnen. En procession med bredaxlade svartklädda mafiosos tågade in bärandes på en robust kista i ek. Längre bak började en liten kvinna sjunga från strupen i en låg, malande ton. Sorgen sökte sig längs golvet, upp mellan de blåa sätena och hotade att invadera oss alla.
Jag kände besvikelsen fylla ut buken och en snabb titt i ryggsäcken bekräftade det som kyrkklockorna, begravningståget och strupsångerskan redan hade försökt berätta: jag hade glömt min matsäck. Tre hembakta bullar, två med ost och en med kaviar, samt 25 centiliter apelsindryck med sugrör fanns kvar i kylskåpet hemma hos min syster. Den läxa jag nu har lärt mig: en glömd matsäck är värre än ingen matsäck alls.
Idag har jag som mål att skriva kortare. I min iver att vara till lags har jag brett ut mina kortrecensioner och det är inte bra. Nu ska här bli bättring.
Dagens lilla plus: att få höra regissör Stéphane LaFleur utveckla sina tankar om debutfilmen.
Samtliga av dagens filmer är nominerade i The Ingmar Bergman International debut Award:
Continental – a Film Without Guns (2007) av Stéphane LaFleur
Fyra karaktärer, två kvinnor och två män, analyseras i denna ”mosaikfilm”, en genre som tillhör mina absoluta favoriter. Det finns som alltid något gudomligt i hur karaktärernas livsöden vävs samman till en brokig helhet och LaFleurs manus är skrivet med stor inspiration och känsla. Han låter scenerna ta den tid som de behöver, vilket ger utrymme åt en drastisk, nedtonad humor utan att det sorgliga nutidsdramat går förlorat. Vidare glänser Réal Bossé och Fanny Mallette mest i en högklassig ensemble. Enda skönhetsfläcken är den fåniga titeln, vars första del är en sorts dans. Betyg: 8.
Water Lilies (2006) av Céline Sciamma
Berättelsen kretsar kring tre tonårsflickor, vattenbalett och en kille i periferin. Det finns ingen politisk påbyggnad och inte heller några föräldrar som förmanar. Filmen handlar bara om tjejerna, deras inbördes relationer, tankar och drömmar, äventyr och tristess. Det är de stora känslorna i den lilla världen och allt bär en autenticitet som få andra ungdomsfilmer kan matcha. Sciamma har verkligen något att säga om hur det är att vara ung tjej i dagens samhälle och på samma gång riskerar hennes film att stöta bort många tittare. Det är ju så väldigt direkt, pang på, rakt på sak och in your face och det mesta kretsar kring den första sexualiteten. Varför är detta en toppenfilm? Jo, personregin är precis, bildspråket magnifikt och skådespeleriet naket, modigt, i det närmaste perfekt. Jämförelsen med Fucking Åmål är delvis befogad, men Water Lilies är bättre, mindre populistisk och suger sannerligen musten ur en. Det var länge sen jag lämnade en biosalong med både spagettiben och blossande kinder.
Betyg: 9.
Tre suveräna skådespelare i Water Lilies.
Hounds (2007) av Ann-Kristin Reyels
Quirky är ett modeord inom de amerikanska filmrecenternas värld. Det är en benämning på en film som är lite annorlunda, lite konstig och ändå rätt så varm och go och rolig. Hounds är quirky, eller mycket quirky till och med. I filmens vackraste scen hasar huvudpersonerna omkring på en snötäckt is med hundmasker för ansiktena (se bild nedan). Quirky! Vad handlar filmen om? Jo, om tonårige Lars med fader som är utstötta ur bygemenskapen och lever för sig själva med två hundar. En dag ska Lars åka hem till sin mamma i Berlin, men han träffar på den hörselskadade Marie istället och det ena leder till det andra som till sist leder fram till ett mycket okonventionellt och ångestfyllt julfirande. Hounds är en bra film, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som fattas. Kanske har det att göra med det där som är quirky, det konstlat konstiga, som gör det svårt att ta till sig filmen, eller så beror det på de osnutna halvligister som i brist på omdöme gjorde sitt bästa för att störa omgivningen med diverse exempel på omoget och störande beteende. (Det är alltså möjligt att filmen skulle ha haft en sjua, men att upplevelsen förhindrade mig från att inse detta.) Betyg: 6.
Sammanfattning: 12 filmer sedda nu och två av de allra bästa dök upp denna (mestadels) mycket trevliga dag. (Och jag försökte skriva kort, men det är svårt!)
1 februari 2008
Göteborgs Filmfestival 2008 - dag 4
Inlägg skrivet av Niklas klockan 19:13
Etiketter: Film, Göteborgs Filmfestival -08, kritik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar