Göteborgs Filmfestival 2008: dag 5, del 2

Som utlovat kommer här gårdagens fyra filmrecensioner:

Tricks (2007) av Andrzej Jakimowski

Varmt, ljust och väldigt, väldigt fint foto. Så enkelt kan man sammanfatta denna polska filmpärla om en gullig sexårig pojke och hans relation till likaledes gullig artonårig storasyster. Han söker efter en pappa, hon söker efter ett jobb, passar lillbrorsan och uppvaktas av bilintresserad yngling. Solen skiner, tågen går och en lätt igenkänningsbar sommarstämning råder. Och för att vara en helgjuten komedi finns det ändå ovanligt gott om dramatiska poänger. Jag hoppas innerligen att produktionsbolagens inköpare såg det som jag såg och omgående ser till att Tricks får svensk distribution. Betyg: 8.



Bad Habits (2007) av Simón Bross

Redan titeln signalerar Almodovarinfluenser och sedan fortsätter det. Såväl i innehåll som i den estetiska utformningen – visualiseringen, färgsättningen – märks att regissören tagit intryck av den spanske mästaren. Rent tekniskt saknar manuset dock den drivkraft som hade behövts för att göra Bad Habits till en riktigt bra film. Temat är mat. Allt om mat och mera mat. Mat som ger lust och orsakar olust; mat som är välsignad och offermat; mycket mat (frosseri) och ingen mat alls (ätstörningar). Till slut: för mycket mat. Just i de många matbilderna uppnås en slags reklamfilmskänsla som tar udden ur berättelsen, men likväl lyckas regissör Bross till sist, efter mycket fumlande, knyta ihop säcken på ett någorlunda tillfredsställande vis. Betyg: 6.

Cargo 200 (2007) av Aleksei Balabanov

Nej, det är inte våldet i sig som är problemet – våldtäkter, avrättningar och meningslöst mördande förekommer som bekant i de bästa av filmer – men när våldet utförs av halvt overkliga karaktärer i en annars realistisk miljö, då blir brutaliteten ett problem. Berättelsen om den korrupte polismannen på fel sida om lagen har vi sett otaliga gånger förut, men sällan eller aldrig har gärningsmannen befunnit sig i 1984 års Sovjet och dessutom varit en sexualsadistisk psykopat. Ni förstår säkert vart jag vill komma. Regissör Balabanov tar oss med på en extrem resa och jag åker med, blir åksjuk, njuter av vyerna och åker hem. Var det en bra resa? Nej, men inte helt misslyckad heller. Massor av vodka, en del överspel och tokhög musik hade säkert också en viss betydelse för det ambivalenta slutintrycket. Betyg: 5.

Stranded (2007) av Gonzalo Arijon

Tänk Touching the Void fast mindre påkostat och med en ännu mer fantastisk grundhistoria att basera det hela på. Tänk överlevare som berättar i nutid om det hemska som hände då. Tänk dramatiserade sekvenser som fyller ut berättelsens detaljer och ger dem tyngd. Och slutligen: tänk att behöva ställas inför valet att antingen äta sina döda kamrater eller att själv dö. Det sistnämnda blev verklighet för ett antal unga män när ett plan på väg från Uruguay till Chile störtade i en otillgänglig del av Anderna. Och den stora frågan efteråt: hur kunde 16 killar överleva 72 dagar på en glaciär? Stranded är ett storslaget bokslut över en mytomspunnen händelse. SVT: köp in! Betyg: 8.

Sammanfattning: Två nya åttor gav ännu en härlig filmdag.