Vissa lärare är bättre än andra!

Den svenska skolan mår inte bra och så har det varit i bra många år nu. Kunskapsnivåerna sjunker stadigt och elever som hamnar på IV-programmet på gymnasiet blir fler och fler. På vissa skolor är det värre än andra. Sandbäcksskolan i Sjöbo är en, Johannesskolan i Malmö en annan.



Den förstnämnda får en artikel i DN, medan den andra får en Strixproducerad dokusåpa med proffspedagoger och 13 avsnitt på bra sändningstid. Klass 9a är både den utvalda klassen och namnet på programmet vars idé i all sin enkelt är följande:

En "dålig" klass ska på en termin förvandlas till en av Sveriges tre bästa klasser med hjälp av ett "handplockat team" av prisbelönta lärare.

Dramaturgin känns igen från andra dokusåpor. Man ska börja från botten, jobba sig uppåt, bli bättre och lära sig något om sig själv på kuppen. Skillnaden är bara den att i "Klass 9A" röstas ingen ut. Och tur är väl det när politikerna redan har börjat knorra.

Vad har folk tyckt om programmet då? Mikael Vestlin är lyrisk i sin TV-krönika på hd.se och även bloggosfären hyllar så gott som unisont. Magnus Bergström kallar t.ex. programmet för "en viktig samtidsskildring" och Per Wahl är storförtjust i matteläraren Stavros. Jag kan förstå entusiasmen. Att predika Pythagoras sats med kärlek och vara trovärdig, det är få förunnat att klara av!



Mer reserverad är frktjatlund som menar att "det är synd att köra dokusåpa-SuperNanny-Tjockholmen-konceptet på en så stor fråga som skolan." Allra grinigast är dock Ingela P Bosseldal på gp.se, när hon delger sina läsare att hon känner "avsmak" inför delar av programmet. Hon tycker att det är fel att "hänga ut" en femtonårig tjej som skolkare och att det är osmakligt att "SVT gör underhållning av en grupp ungdomars framtid". Ungdomarna själva verkar dock ta det hela med ro.

Bosseldal framhäver emellertid också lärarna och konstaterar att "pedagogik är en komplicerad konstart och flera av programmets utvalda lärare visar en lust till sitt yrke och en kärleksfull respekt för sina elever som känns genom tv-rutan." Fast dessa stjärnors medverkan pressar en irriterande knytnäve mot den svenska skolvärldens mellangärde. För om det finns "superlärare", då borde det ju finnas det omvända, inte sant? Självklart. Och det är provocerande, vilket Patrik Svensson indirekt noterar i Sydsvenskan och använder som grund för slutsatsen att "några superlärare finns nog inte".



Jag håller inte med. Det finns lärare av väldigt skiftande kvalitet. De allra flesta är säkert okej, några är bra, ett fåtal är jättebra och en del är riktigt dåliga. Åsa Secher lyfter fram just det som jag ser som programmets kärna: "De lärare vi följer i serien 9A visar vad skolan bör handla om - kunskap och nyfikenhet." Precis så är det ju. De här lärarna är bra. Det är faktiskt ingen slump att de har fått ta emot en massa priser.

Slutligen: vad tycker jag om Klass 9A? Jo, bortsett från att det höll på 10-15 minuter för länge var det prima underhållning. Statistik till musik varvas med klassrumssituationer och intima intervjuer. Ganska snabbt infinner sig dock en overklighetskänsla. 20 elever i klassen!? Vilken utopi! Det måste ha varit 15 år sedan det hände senast. Och så tomt det är i korridorerna och plötsligt äter de ensamma i matsalen och allt verkar existera i en parallellvärld vid sidan om den vanliga skolan.

Det blir lätt så när man ska göra bra TV. Och personligen struntar jag i alla trovärdighetsresonemang. Dramaturgin gör ju att pusselbitar måste klippas bort när flera dagar ska fogas samman till några få minuter. Och visst känns klassen speciellt utvald. Alla standardingredienser finns där, alla de rätta typerna och en nutida mångkulturell touch som känns 100 procent "framtidens SVT". Man vill nå ut till en bortglömd målgrupp och 910,000 tittare igår är ju riktigt, riktigt bra.



Klass 9A kan därför inte sägas vara en helt autentisk dokumentärserie, men den ligger tillräckligt nära verkligheten för att beröra och väcka debatt. Som när det gamla lärarlaget får möta det nya och den frispråkige Stavros undrar varför ingen ordinarie lärare tar upp minsta lilla negativt om eleverna. Det är rätt pinsamt och det är äkta och det är kärnan i det hela: vissa lärare är helt enkelt bättre än andra!

Fotnot: Bilderna i texten är hämtade från såväl fakta som fiktion!

Andra bloggar om: pedagogik, skola, skolan, SVT och TV.