Varför ser man på skidskytte?

Med en sådan fråga till rubrik kan man ju misstänka en negativ grundinställning i sakfrågan. Och ja, för en vecka sedan ställde jag mig den frågan och tänkte: om jag nu ändå skulle ta mig en titt först innan jag plockar fram bågfilen och börjar såga.


Jag tittade och jag såg. Skidskytte-VM 2008 från Östersund. Vanligt lopp på lördagen, jaktstart på söndagen. Spänning och en (med något enstaka undantag) bra TV-produktion. Folkfest på läktarna dessutom. Längdskidåkningen samma helg såg däremot ut som en fotbollsmatch från Albanien. Grått, trist, slaskigt, folktomt, ointressant - och då snackar vi ändå sprint.

Jag tittade och jag såg. Och nu förstår jag. Nu förstår jag varför skidskytte har blivit folkkärt, varför sporten har kommit till våra TV-apparater för att stanna.

1.1 miljoner svenskar kollade i lördags. I övrigt omkring miljonen. Skidskytte är superfolkligt. Varför?

Jo, som Niklas Wahllöf skriver i sin senaste TV-krönika, det är de svenska framgångarna som har lagt grunden. Först genom Magdalena Forsberg, sedan genom Anna-Carin Olofsson, Björn Ferry och de andra.

Men, detta är inte hela sanningen. Det finns ett par faktorer till som handlar om sportens TV-mässighet, detaljer som det inte går att räkna bort i framgångsekvationen.

1. Tidsperspektivet. En jaktstart som är över på 35-40 minuter orkar vem som helst se! Och dessutom kan den med lätthet pusslas in i en heltäckande sportdag med alpint och längdskidor.

2. Mysfaktorn. Christer Ulfbåge har folkliga kvaliteter som inte ska underskattas. De äldre minns och de yngre får hjälp att minnas hur det en gång varit.

3. Spänningen. Oavsett hur konstlad man tycker att sporten är måste man kunna erkänna att spänningen finns där när tre åkare samtidigt dyker upp på vallen inför sista skjutningen i en jaktstart. Då spelade det mindre roll att svenskarna skjutit bort sig.

4. Seriositeten. SVT ger skidskyttet samma seriösa bevakning som ishockey eller fotboll. Magda och André i studion, krönikör Karlsson som tittar in då och då.

Dessa fyra orsaker nämner Wahllöf inte i sin krönika. Han gör istället humor av situationen genom att föreslå andra kombinationssporter att satsa nytt samtidigt som han uppfinner egna tokiga varianter. Det är roligt, ja, men i sakfrågan har han inte gett sina läsare hela bilden. Skidskyttet är här för att stanna.

Källa TV-siffror: MMS.