Göteborgs Filmfestival 2008 - dag 1

Min filmfestival börjar i ett Göteborg där ett oerhört lugn härskar. Inga gangsterfasoner någonstans, vilket är skönt. Istället kan man fokusera på filmerna och reflektera över vad det här evenemanget egentligen innebär...

Göteborgs Filmfestival är:

* att hoppa på spårvagnen i Frölunda fylld av sköna förhoppningar och

* att tre filmer och sju timmar senare ta samma spårvagn tillbaka med hjärnan uppfylld av intryck, iakttagelser och glädje.

* att sitta med sitt skrivblock mitt i vimlet och tro att man är någon...

* att se en kändis eller två eller tre. Min del av kändiskakan var att ha Filmkrönikans Andrea Reuter sittandes rakt bakom mig på Funny Games U.S. Den dialekten går det inte att ta miste på och för säkerhets skull sneglade jag bakåt i halvdunkelt efteråt och noterade den bekanta frisyren. Dessvärre var jag för feg för att våga säga något, alternativt klok nog att hålla käft för att inte försätta Andrea i någon pinsam situation.

* att helt odramatiskt kunna ta sig en snackis med någon av alla dessa trevliga voluntärer. Det goda bemötandet sitter i ryggmärgen och får en att känna sig välkommen, får en att vilja komma tillbaka år efter år. Värdefullt!

Dagens lilla minus: träsmaken i skinkorna efter 90 minuter i Pusterviks obekväma teatersalong.

--------------------------------------------------------------------------

Dagens filmer (betygsskala 1-10) :

With a Girl of Black Soil (2007) av Soo-il Jeon

Sydkoreansk socialrealism! Stillsamt familjedrama utvecklas i en inte helt väntad riktning. Nioårig flicka tar hand om förståndshandikappad storebror under tiden som pappan arbetar i gruvan. En lungsjukdom senare är han arbetslös och en serie av tragiska händelser tar vid. Liten flicka får plötsligt ta ett oerhört ansvar för familjen och frågan är om hon kommer att klara av det. Behållningen i filmen ligger i ett vackert foto, välvalda miljöer och ett stort (litet) skådespeleri. På minuskontot: när stillsamheten övergår i brist på tempo vilket i sin tur orsakar gäspningar. Rekommenderas ändå för den utvilade cineasten. Betyg: 7.

Small Gods (2007) av Dimitri Karakatsanis

Tre unga människor, en husbil och en färd mot något ovisst. På en annan berättarnivå: en kvinna som samtalar med en advokat. Han försöker reda ut vad som egentligen hände. Hon svarar och leder oss in i en existentiell neo-noir där vägen mot ett tänkt mål är viktigare än målet i sig. Regissören (även manus) har haft stor hjälp av brodern Nicolas, filmens fotograf, för att skapa en säregen visuell stil med ett svagt eko av både Jarmusch och Lynch. Vissa kan nog uppleva berättelsens virrvarr som en samling sökta effekter. Andra kommer, i likhet med mig, ryckas med i det oförklarliga och gå mer på härlig känsla än förnuftig logik. Betyg: 8.

Funny Games U.S. (2007) av Michael Haneke

Tio år efter sin egen uppmärksammade Funny Games gör Haneke själv en amerikansk remake. I stora drag är det en exakt kopia. Tyska har blivit engelska, en telefon har blivit en mobiltelefon och dialogen har modifierats på detaljnivå, men i stort är allt likadant. Det är samma obehagliga upplevelse, samma odefinierbara magknipskänsla som i förlagan. Läs därför gärna min egen recension av Funny Games. Betyg: 8.













Sammanfattning: en strålande första dag på min filmfestival!