rätt så underbart ändå

Mörkerkörning är inte världens roligaste aktivitet. Och inte världens enklaste heller. Man blir så utmattad.

Nu är jag i Växjö igen. Helgen har varit kort(!) och intensiv. Maten har varit alldeles för god och födointaget alltför omfattande för att man ska kunna vara helt nöjd, men nöjd är jag.

Det var kul att återse sin barndoms sängkammare i sommarstugan. Fantomenbilderna på väggen är en udda detalj. Tiden har inte rört sig lika fort som på andra ställen. Inte konstigt att man känner sig så gammal där...

Lustigt värre blev det när hela sällskapet började beskära päron- och äppelträden under söndagsförmiddagen. Sekatörer, sågar och stegar plockades fram. Grenar kapades, kvistar klipptes av. Regnet duggade, himlen var svulstigt gråmulen och syskonbarnen lagade mat i lekstugan. Sågspånen lade sig som mjäll på min svarta jacka och jag tänkte att det här är rätt så underbart ändå.

Nu ska här sovas. I morgon tar jag tåget hem igen.