Tänk att någon gång i livet få kunna formulera en så här mångsidig mening. Den är tagen ur sitt sammanhang och lång, javisst, men ändå så vital, så levande och vacker.
Journalisten som backade ut ur den höstliga källaren borde med ett ord ha varit ödmjukare, ödmjuk inför lidandet, hur förskyllt detta än var, därför att det förskyllda lidandet är lika tungt att bära som det oförskyllda, det känns lika mycket i magen, bröstet och fötterna, och dessa tre högst konkreta smärtor bör inte glömmas för den råa fläkt av bitterhet som slog upp ur en regnig tysk efterkrigshöst.
Meningen är hämtad ur Stig Dagermans reportagebok Tysk höst (1947) som jag just nu njuter mig igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar