Jag brukar inte yttra mig politiskt här, men när jag läser Kenneth Hermeles artikel om tortyr i Sydsvenskan känner jag mig plötsligt manad att höja rösten. Han beskriver den paradox som uppstår när två rättigheter ställs mot varandra. Terroristens människovärde ställs mot den enskilde medborgarens rätt att kunna vara säker i landet där hon eller han bor.
Diskussionen, som framförallt har förts i USA (i Sverige råder dessvärre stiltje i debatten), tar sin utgångspunkt i olika grader av stöd för tortyr:
Man bryr sig inte om den kniviga frågan om torterade verkligen lämnar värdefulla uppgifter, inte heller om tortyr kanske förvärrar läget genom att skapa fler terrorister. I stället rör man sig i området kring vad en stat kan göra för att försvara sig och ändå förbli anständig.
Det tycks alltså inte vara relevant om tortyr överhuvudtaget fungerar i praktiken, utan istället resonerar man kring huruvida den bör legaliseras eller inte. Någon tokjurist vill göra den laglig, det vill säga att underättelsetjänsten ska tvingas gå till domstol och begära tillstånd för tortyr på samma sätt som för en husrannsakan. Andra vill bara tillåta psykisk tortyr, men förbjuda den fysiska. Och helst vill man inte att den psykiska tortyren ska få kallas just tortyr, trots att en studie från 2007 fann att så faktiskt är fallet.
Man vill göra andra människor illa och samtidigt behålla anständigheten, vilket i mina öron låter som en omöjlighet, en paradox.
Hermele tar dock ställning för den mildare varianten när han avslutar med följande stycke:
Vi måste inse att även en demokrati kommer att använda tortyr för att freda sig mot en större oförrätt. Men vi bör inte klä sådana metoder i rättfärdighetens mantel genom att göra dem lagliga.
Att det är etiskt förkastligt med tortyr kan nog många redan hålla med om. Men utan att egentligen veta om den fungerar, utan att veta om det verkligen går att få fram en sanning genom systematisk själslig och kroppslig misshandel, kastar sig forskare och intellektuella in i debatten och tar ställning för rätten att skada andra människor för livet. Det är en märklig inställning.
Så länge nyttan med tortyr är väsentligt överdriven eller oklar kan den enda rimliga slutsatsen bli att tortyr är fel. Ondska kan aldrig förgöras med ondska och anständigheten kan aldrig bevaras genom ett passivt godkännande av metoder som är förbjudna enligt internationell lag.
Andra bloggar om tortyr.
1 kommentar:
Det som kanske är mest ironiskt (ifall det är rätt ord att någonsin använda i det här ämnet) är att republikanernas presidentkandidat John McCain är helt emot tortyr medan iaf demokraternas Clinton faktiskt är för det. Skulle vara kul och se någon från den svenska Clinton fanclubben kommentera det.
Skicka en kommentar