Reserapport 4a

Under tågresan hem från Stockholm hamnade jag bredvid en storväxt man, ungefär i min egen ålder, med ett enfaldigt och samtidigt alldeles oförargligt utseende. Han mönstrade en sportig tröja och pösiga, gråa mysbyxor och han sov när jag slog mig ner. Dessutom satt han på min plats, intill fönstret.

När herr konduktör ropade till vaknade jätten bredvid mig och halade fram sin biljett. En yrvaken björn smög ut ur sitt ide med en tågbiljett i handen.

"Du sitter på min plats", sa jag.
"Nej, det här är min plats", sa mannen med mysbyxorna och halade fram biljetten igen. Jag pekade snällt ut att det faktiskt stod GÅNG på hans pappersbit och han såg förvånad ut, utbrast:
"Jaha, vill du byta?"
"Ja."
"Eller spelar det någon roll för dig?" Vädjande ögon.
"Det spelar ingen jättestor roll, men vi kan ju byta ändå."
"Okej."
"Ja, vi kan väl byta?"
"Då sitter jag kvar då", svarar han med ett stort leende. Och jag tänker på den där Led Zeppelin-låten. Communication Breakdown.

Nåväl. Jag hade Hamsun med mig i ryggsäcken och njöt av Svält ända tills jättens händer började röra sig rytmiskt mot mjukisbyxans övre lårparti. Jag fick för mig att mannen helt fräckt satt och onanerade. En hastigt växande känsla av bestörtning infann sig i maggropen, men jag vågade inte lyfta blicken, inte snegla åt sidan eller hastigt vrida mig om för en titt på utsikten. Rädslan att gå i en blottares förrädiska fälla var alltför stark.

När gnidandet upphörde efter någon minut tog jag dock chansen och stirrade rakt in i det enfaldiga ansiktet.

Som stirrade tillbaka, vänligt. Nästan för vänligt. Ett sånt där leende som kan uttrycka alla känslor som finns.

"Jaha, du letar efter någon musik?" frågade jag och syftade indirekt på hans grävande i byxan.
"Va?" Det enorma huvudet hade lagt sig lite på sned.
"Nej, det var inget." Fort ned med blicken i boken.

Sedan började den misstänkta masturbationen igen. Flapp, flapp, flapp, flapp, flapp. Jag såg inte texten längre. I takt med att intensiteten i gnidandet ökade kunde jag allt tydligare se hans oförargliga nuna växa fram bland meningar, ord och bokstäver. Texten skymdes. Jag tvingades till slut att blunda. Det hade blivit nödvändigt att tänka ut en plan.

Till slut lyckades jag via en avancerad manöver skaffa mig en lucka i ögonvrån genom vilken jag såg att det var vibrationer från väggpanelen som var orsaken till "flappandet". Men, i ärlighetens namn, mannen satt ju med händerna i farlig närhet av skrevet och han såg alldeles för belåten ut. Helt säkert drog jätten nytta av tågvagnens skakningar för att uppnå sexuell stimulans. Om han verkligen onanerade låter jag dock vara osagt.

Lite senare, strax innan Alvesta, frågade han om jag skulle av i Malmö och jag svarade att jag skulle av i Lund. En fin stad, sa han och jag instämde. Sedan traskade han av tåget och hela tiden behöll han det där obestämbara och lite enfaldiga leendet på läpparna.