Då och då dyker det upp en krönika som helt perfekt lyckas sammanfatta det man själv tänker och det man själv hade velat skriva. Idag är det Helena Lindblad som i DN lyckas beskriva den franske presidentens uppblossande romans med artisten/modellen Carla Bruni på ett sylvasst vis.
Lindblad ställer till slut också den där halvt elaka men också tänkvärda frågan: "Vad händer med Sarkozys omsorgsfullt uppbyggda machoimage som fartig lyxtjejsmagnet om Bruni också dumpar honom?"
Men Sarkozy kanske tror att han är den rätte, att han är Mannen som ska skänka trygghet till en kringflackande kvinna. Han kanske tror att han är den som ska få henne att stanna hos honom. Att han är Mannen som Carla Bruni letat efter hela sitt liv och som hon nu äntligen har funnit.
Eller så har han dåliga rådgivare. Eller så är han verkligen upp över öronen kär och skiter i eventuella negativa konsekvenser.
Le président bling-bling lär stanna i rampljuset ett tag till och publicitet kan ju både vara en tillgång och en blytung belastning. Friskt vågat, hälften vunnet kanske?
Edit 2/2: Och nu är de visst gifta. Det gick snabbt.
Så fint de håller varandra i händerna.
14 januari 2008
Le président bling-bling
Inlägg skrivet av Niklas klockan 09:58
Etiketter: reflektion, tips
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar