En skälvande minut

Nyårsraketerna sköts upp i tusentals tusental vid tolvslaget. Trots alla bistra mellandagsrapporter om ”busande” ungdomar, vuxna och farbröder fanns det tillräckligt med pjäser kvar för att hela Sveriges natthimmel skulle lysa, spraka och explodera ännu en gång.

Just som rakettändandet intensifierades fick jag ett sms från en kamrat. Ett gott nytt år önskades mig och ett gott nytt år skulle snabbt önskas tillbaka. Svara, klicka, skicka – häpna. Mobiltelefonen jobbade febrilt och en dryg minut senare var arbetet utfört.

Att det tog så lång tid berodde gissningsvis på att några miljoner andra svenskar, norrmän, danskar, européer och världsmedborgare tänkte samma tanke just då, tre-fyra minuter före årsskiftet. Det var naturligtvis nytt sms-rekord och trots den kommersiella eftersmaken är det ändå rätt fint att så många utför samma handling på ungefär samma gång.

Tillbaka till nyårsafton. Under den där skälvande minuten, när mobilen fick kämpa så hårt, dök det upp en fantastisk bild i huvudet. Mitt sms flög upp mot det upplysta himlavalvet och i ren eufori tog han sig en svängom bland allt det röda, gula och vita, flög från stad till stad i hastigt glädjerus och landade slutligen i Jönköping någonstans, överväldigad, tårögd, rörd. Det var fullbordat: Gott nytt år!