Pessimisten inom mig har vaknat

Det är härligt väder just nu. Högsommarvärme och sol i massor. Folk som grillar, motionerar och badar. Och folk som ser fotboll på teve i ett stekhett vardagsrum.

Sverige går snart in i ett nytt stort fotbollsmästerskap och jag borde jubla inombords. Jag borde känna glädjen sprida sig genom kroppen för varje dag som går i väntan på EM. Jag borde känna tillförsikt och nära förhoppningar om framgång. Jag borde så mycket, men det går bara inte.

Pessimisten inom mig har vaknat igen. Sverige måste prestera högt över sin normala nivå för att klara sig vidare från gruppen. Är man kapabla till det? Nej, jag tror inte det. Ingen skulle dock bli gladare om det skulle visa sig att jag har fel. Jag vill att det ska gå bra för Sverige, men just nu talar inte mycket för att så ska bli fallet.


Det är någonting som inte stämmer. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det annars så solida svenska maskineriet hackar. Kanske beror det på att de 23 kugghjul som ska snurra friskt är av varierande form och kvalitet. De passar inte riktigt ihop just nu och då går inte lagmaskinen som den ska.

Dessutom undrar jag om det ens är de 23 bästa spelarna som har tagits ut...

Jag sticker ut min pessimistiska haka och gissar att Sverige blir sist i sin grupp. Spanien vinner den före Grekland. Låt oss verkligen hoppas att jag har fel.