Veckosammanfattning 2008:4

Här kommer så äntligen veckosammanfattningen för vecka 4 som försvann i samband med besöket på Göteborgs Filmfestival.

LÄST:

Sommarboken av Tove Jansson

Tänk så långa somrarna var när man var liten och tänk så långa de kommer att vara när man är gammal. Förhållandet mellan barnet, Sophia, och hennes gamla farmor är berättelsens känslomässiga centrum. I periferin finns en pappa som bara arbetar, en ganska typisk bild av en vuxen utifrån barnets perspektiv. Jansson skriver lätt och finurligt och fångar många somriga detaljer i flykten. Jag är charmad, men inte helt övertygad. Betyg: 6.

SETT:

DVD: Death Proof (2007) av Quentin Tarantino

Jag ska formulera mig oblygt: Quentin Tarantino är ett geni, även om alla filmkritiker inte riktigt har förstått det än. Hans resoluta bildbehandling i kombination med den unika talangen för att skriva manus med superb dialog gör honom till en nutida gigant. Med detta sagt vill jag nu passa på att uttrycka min allra ödmjukaste beundran för hans mod. Att göra en film som Death Proof år 2007 är kaxigt och knappast vältajmat. Och ändå blir det så rätt.

Två formmässigt likvärdiga berättelser binds samman av Kurt Russels vrickade Stuntman Mike, en vettvilling på jakt efter vackra kvinnor som han kan lemlästa med bilen. Filmen kittlar sinnena; musiken är fräsch, handlingen kastar åskådaren mellan skratt och skräck, och aktionsekvenserna är betydligt bättre än de mediokra förlagor varifrån Tarantino i vanlig ordning hämtat mycket inspiration. Death Proof är cynisk, rolig, rå och knappast en film som faller alla i smaken. Rekommenderas dock till alla som älskade Kill Bill-filmerna. Betyg: 9.



DVD: Superbad (2007) av Greg Mottola

Jonah Hills karaktär Seth är superirriterande. Visserligen skapas flera mycket roliga scener genom hans inskränkta dryghet, men i längden håller det inte. Ett bitvis glimrande manus börjar halvvägs in i filmen att löpa amok och drömmen om en någorlunda trovärdig tonårskomedi kraschas av två herrar Kling och Klang, typiska skrivbordsprodukter, givetvis tokskojiga, men också endimensionella och fastvuxna i de kvicksandssega upprepningarnas monotoni. Filmen fick oförklarligt bra kritik i USA och oförtjänt dålig kritik i Sverige. Sanningen ligger som vanligt någonstans i mitten; Superbad är enerverande, rolig och inte mycket mer än så. Betyg: 5.

DVD: Quills (2000) av Philip Kaufman

Första intrycket: den höga kvaliteten. Skådespeleri, manus, foto och regi lyfter filmen en bra bit över snittet för genren. Vidare innehåller berättelsen om Markis de Sade allt som en bra historia ska göra och toppskådisar som Geoffrey Rush, Kate Winslet, Michael Caine och Joaquin Phoenix levererar. Slutrintycket: förbryllande, fascinerande och alldeles lagom perverst.
Betyg: 8.



DVD: Mean Streets (1973) av Martin Scorsese

En blivande mästare presenterar sig med något som är så genuint och realistiskt, så mörkt och uppriktigt och på samma gång så stiliserat och konstnärligt genomarbetat. Nyheten med filmen: sättet att göra kriminaldrama med attityd i berättandet. Det handlar om en metod som Scorsese själv förädlade i Goodfellas och som danske Nicolas Winding Refn lånade till Pusher-filmerna. En metod som alla regissörer av nutida kriminalfilmer måste förhålla sig till. Mean Streets är originalet som håller ställningarna än idag. Betyg: 8.