Katter ger klirr i kassan?

Rasmus (Copyriot) skriver om Rapidshare och deras turingpoesi. Tidigare räckte det med att fylla i vissa bokstäver för att kunna ladda hem en fil, men nu måste man fylla i fyra bokstäver med katter på. Detta har visat sig vara svårt för många, inklusive Rasmus, men egentligen handlar det bara om vana. Låt oss kika närmare på Copyriots exempel.


Bokstäverna 1, 3 och 5 har en något smalare hund på sig och då finns det bara fyra bokstäver över. Dessa fyra tecken har vid närmare granskning en katt på sig och då är saken biff.

Nåväl, i början är det alltid svårt och för många kanske rent ut sagt omöjligt. Missar man koden får man vänta 2-3 minuter igen och i det läget ger många upp. Vissa väljer att leta på andra ställen, andra lockas av möjligheten att betala sig ur svårigheterna. Och det är den sistnämnda kundgruppen som gjort Rapidshare till det framgångsrika företag de är idag (den 12:e mest besökta sidan i världen).

När ska de förstå?

Mitt i natten och tröttheten närmar sig samtidigt som blogger inte vill vara till lags. Jag gör ändå ett försök att kommentera regeringens nya fildelningsförslag.

Nu har regeringen tänkt färdigt om hur man för tillfället ska angripa den känsliga fildelningsfrågan. ”Lösningen”, publicerad på SVD:s brännpunkt, är tudelad där en del ska ge berörda branschers intresseorganisationer rätt att agera polis och åklagare, medan den andra delen är något slags oklart förbättrande av konsumenträttigheterna för köp via nätet. Johanna Nylander har för övrigt redan, från sin horisont, plockat ut det viktigaste i artikeln.

Svenska Dagbladets standardbild i fildelningsdebatten.

Justitieministern och kulturministern har alltså köpt den ihärdiga propagandan och vill ge rättighetshavarna rätten att via domstol begära ut enskilda fildelares ip-adresser. De ska alltså slippa gå via polis och åklagare och på så vis få en gräddfil i juridiken, något som känns oerhört tveksamt.

I en annars väl sammanhållen debattext finns ett stort gapande argumentationshål. Det handlar om hur polis och åklagare förhåller sig till den nya tekniken:

”Idag är upphovsmännen i princip helt hänvisade till att polisanmäla upphovsrättsintrång på internet. Polisens och åklagarens verksamhet har visserligen förbättrats genom ökad utbildning och specialisering. Men det är inte rimligt att hela detta ansvar ska ligga på polis och åklagare.”

Här anar man det verkliga argumentet bakom skenvarianten. För visst är det absurt att polisen inte skulle ägna sig åt ett visst område enbart beroende på bristande kompetens? Ja, det här handlar i själva verket om det stora antalet personer som fildelar och den oerhörda belastning på rättssystemet det skulle innebära om varje enskild pirat skulle spåras, anklagas och dömas. Så passande då att den ena parten i målet ska tillåtas sköta det hela på egen hand...

Mest överraskande är den underliggande kritiken mot hur branschen har kört sitt race hitintills:

”En ytterligare mycket viktig del är att branschen tar sin del av ansvaret och fortsätter utveckla attraktiva, användarvänliga och prisvärda lagliga alternativ för tillhandahållande av musik, film och annat material via internet.”

För grejen är ju den att de stora bolagen under massvis av år har misslyckats kapitalt med just den biten. Istället har man gnällt, gråtit krokodiltårar och attackerat sina egna kunder om och om igen.

Detta trots att man har produkter som folk aldrig tycks tröttna på. Nästan alla lyssnar på musik, läser böcker och ser film – och konsumenterna är i hög utsträckning beredda att lägga pengar på detta. Ja, folk köper pocketböcker, ljudböcker och dvdfilmer samtidigt som man går på konserter och bio. Pengarna och viljan att betala för rätt produkt till rätt pris finns.

Fast nu går ju de stora bolagen redan mycket bra. I den lukrativa filmbranschen är det ju som bekant mer regel än undantag att dra in miljarder i vinst – på varje enskild storfilm! Och till och med de mindre filmerna gör stora vinster. Notera exempelvis att Juno än så länge spelat in 193 miljoner dollar, dvs drygt 1,2 miljarder kronor. Inte alls illa.



I grunden handlar det om hur vi ser och kommer att se på fildelning, Internet och nätets enorma potential. Det finns ännu mer pengar att tjäna för den som hänger med i utvecklingen. Men de stora bolagen har än så länge inte varit intresserade av att hänga med och snart riskerar man att bli omsprungna av andra branschers mer kreativa jättar. När ska de förstå att "hårdare tag" inte löser några problem för någon part?

Andra bloggar om fildelning och internet.

Fenomenet Flashback Forum

Vad kan man säga om Flashback? Eller, rättare sagt, vad kan man inte säga om Flashback? Nu snackar jag om forumet och ingenting annat.

Som diskussionsforum är det unikt, ökänt och paradoxalt. Det är högt i tak, men en massa regler måste följas och modereringen är ganska intensiv. Säg vad du tycker, men gör det inom bestämda ramar.

Vad kan man egentligen säga om Flashback? Hur beskriver man det obeskrivbara?

Dekadens, tidsfördriv eller underhållning?

Blodigt allvar eller lättsam resurs?

Ett sätt att synas, ett sätt att vara? Verklighetsflykt?

Bredden är en styrka.


Mest besökta forum måndag afton kl 22:00:

Kriminella nätverk och brottslighet (262 besökare)
Pornografi (231 besökare)
Skvaller (225 besökare)
Modeller, paparazzi och kändisbilder (169 besökare)
Erotik och sexualitet (128 besökare)
Fildelning (107 besökare)
Relationer och samlevnad (106 besökare)

Minst besökta forum samma tid:

Serier (1 besökare)
Övervakning och integritet (1 besökare)
Socialantropologi och etnologi (2 besökare)
Natur, miljö och klimat (3 besökare)
Jakt, fiske och vildmark (4 besökare)
Rollspel och Sällskapsspel (4 besökare)

På ett sätt säger detta någonting om oss alla och på ett annat sätt säger det ju ingenting alls. Återigen det paradoxala, det motsägelsefulla.

Några trådar ur oändligheten:

Menar Björn Ranelid allvar?

Är det fegt att skjuta tåpaj?

USA Vs Ryssland - 2008

Skvaller om kriminella 80-tals "kändisar".

Någon borde skriva ett filmmanus om några av användarna och deras liv på nätet. Det är de värda och jag är faktiskt allvarlig. Nästan i alla fall. Och forumet utforskas på egen risk. Glöm inte bort det.

Andra bloggar om: flashback och Internet.