Murakami den vise har talat

I gårdagens DN (24/5) publicerades en mäktig intervju med den japanske författaren Haruki Murakami. Han berättar bland annat om varför David Lynch är så inspirerande (Lynchsan!) och hur en snart 60-årig man fortfarande kan benämnas "ungdomens författare". Det finns många godbitar att plocka av, men mest av allt fastnade jag för ett stycke som i precision och klarhet framstod som textens allra mest lysande passage.

Jag är inte som Balzac, Pusjkin eller Mozart. Jag är inget geni. Balzac behövde bara gräva ett par decimeter ner för att hitta sin berättelse. Jag måste gräva mycket djupt. Kanske femtio meter. Men det besvärar mig inte, jag är en utmärkt grävare. Och jag har ett stort tålamod.

Murakami den vise har talat. Jag bugar mig ödmjukt för mästaren.

Sista veckosammanfattningen (kort)

Det var ett tag sedan jag skrev en veckosammanfattning.
Det finns en god anledning till detta: jag är trött på att skriva veckosammanfattningar. Dels för att det tar en massa tid i anspråk, dels för att det blir så väldigt repetitivt. Särskilt efter en vecka med stor konsumtion av film och/eller litteratur.

Nu slutar jag med det och gör som alla andra; när jag känner för att skriva något om en film eller en roman eller en låt - när jag verkligen har något att komma med - då skriver jag om det. Dream-a-Dreamland får inte bli ett nytt Sagolandet (248 recensioner på åtta månader), hur intressant den bloggen nu än var.

Som avslutning kommer därför, för sista gången, en lista (inga recensioner) på den senaste tidens sedda filmer och lästa romaner. Betyg 7 - 10 innebär rekommendation.

LÄST:

Knut Hamsun - Svält. Betyg: 9.
Stig Dagerman - Tysk höst. Betyg: 8.
Jonas Karlsson - Det andra målet. Betyg: 7.
Karin Alvtegen - Svek. Betyg: 6.

SETT:

Into the Wild (2007) av Sean Penn. Betyg: 10.
Die fetten Jahre sind vorbei (2004) av Hans Weingartner. Betyg: 8.
Du & jag (2006) av Martin Jern och Emil Larsson. Betyg: 8.
No Country for Old Men (2007) av Ethan Coen och Joel Coen. Betyg: 8.
Paprika (2006) av Satoshi Kon. Betyg: 7.
Pirates of the Caribbean: Dead Man's Chest (2006) av Gore Verbinski. Betyg: 6.

Veckosammanfattning 2008:9 del 3

Äntligen kommer här sista delen av förrförra veckans recensioner.

Myggor och tigrar av Maja Lundgren

Några fragmentariska intryck.

Den stora kultursnackisen 2007. Är det rätt att hänga ut verkliga personer via mindre smickrande beskrivningar? Maffian i Neapel ställs mot manliga kollegor inom det svenska kulturlivet. Är det en rimlig jämförelse? Kanske inte, men hur kul är rimlig litteratur?

Bokens berättarjag ligger mycket nära författaren, men är ändå fast förankrad i fiktionen. Som kan vara sann, falsk eller mittemellan. Som kan vara utlämnande och hård, men ändå fiktion. Även en helt självbiografisk text rör vid fiktionen, är fiktion. Det egna livet som berättelse.

Många kvinnliga skribenter, verksamma i samma sfär, har noterat att Lundgrens beskrivning av kvinnlig utsatthet i kulturvärlden i stora drag är sann. Att ovälkomna blickar, oanständiga förslag och en press att passa in till varje pris är vardag.

Beeskrivningen av denna lilla, lilla kulturvärld är romanens behållning. Maffiadelen, motpolen, är tyvärr alltför långrandig och ojämnt skriven. Lundgren relaterar sig själv till Strindberg, men hon är ingen Strindberg. Inte än. Strindberg är Strindberg. Lundgren är Lundgren. Myggor och tigrar är bra, men till sist också en besvikelse. Var detta verkligen tillräckligt för att sätta igång en så ihärdig storm? Det säger inte så lite om hur lågt i tak det faktiskt är inom den svenska kultursfären... Betyg: 6.

Stundande natten av Carl-Henning Wijkmark

Döden. Fyra män ska dö. Det är fastställt. Medicinskt och vetenskapligt bekräftat. Salen är till för dem. Fyra män ligger där och ska dö, är döende. Hur gör man för att klara av det? Hur ser den inre processen ut? Döden är tung, svår och undviks ofta. Men inte här. Wijkmark skriver lätt om tungt och svårt. Han rör sig varsamt genom huvudpersonens psyke och fångar en verklighet, en äkthet, som talar direkt till hjärtat, som talar med en röst som vi alla kan känna igen. Betyg: 8.

Vingklippt ängel av Berny Pålsson

Under läsningen uppstår ett hav av känslor inom mig. Få läsupplevelser har varit så kaosartade, så fulla av kast mellan hopp och förtvivlan. Glädje, ilska, smärta och sorg. Irritation i massor, men också inspiration. Oavsett vad man tycker om Pålsson och hennes debutroman har hon lyckats nå ut till sina läsare. Det jag framförallt tar med mig är beskrivningen av en psykiatri som inte vågar vara hård, som tror att mjuka metoder alltid är den rätta vägen. Det eviga daltandet. Dessutom har jag lärt mig att det finns en skillnad mellan att skära sig för att ta sitt liv och livsstilsskärandet som blivit trendigt hos delar av dagens ungdomar. En stark debut: rekommenderas. Betyg: 7.

Trasdockan av Christine Falkenland

Detta är en bok vars inledning lovar mycket, men där fortsättningen inte levererar. Ambitionen att skriva något stort finns där. Skildringen av den talangfulla kvinnan som bara njuter av livet och tar för sig glider över till historien om kvinnan som låter sig utnyttjas av allt och alla. Manligheten, endast styrd av sexualitet, är ju inget vidare.

Just berättelsen om den masochistiska, självuppoffrande kvinnan är inget nytt, men tenderar likväl alltid att bli väldigt provocerande. Så också den här gången. Problemet är att jag inte förstår vad Falkenland vill säga. Det fattas någon dimension, något övergripande som kan göra allt begripligt. Betyg: 4.

Konsten att formulera sig väl

Tänk att någon gång i livet få kunna formulera en så här mångsidig mening. Den är tagen ur sitt sammanhang och lång, javisst, men ändå så vital, så levande och vacker.

Journalisten som backade ut ur den höstliga källaren borde med ett ord ha varit ödmjukare, ödmjuk inför lidandet, hur förskyllt detta än var, därför att det förskyllda lidandet är lika tungt att bära som det oförskyllda, det känns lika mycket i magen, bröstet och fötterna, och dessa tre högst konkreta smärtor bör inte glömmas för den råa fläkt av bitterhet som slog upp ur en regnig tysk efterkrigshöst.

Meningen är hämtad ur Stig Dagermans reportagebok Tysk höst (1947) som jag just nu njuter mig igenom.

Veckosammanfattning 2008:9 del 2

Här kommer andra delen av veckosammanfattningen för vecka nio. Bättre sent än aldrig. Tredje delen (fler bokrecensioner) kommer inom kort.

Godmorgon midnatt av Reginald Hill

Kanske är jag en konservativ torrboll, men jag hade förtvivlat svårt för den ärkebrittiska buskishumor som strömmar genom Godmorgon midnatt. Den består av en tillbakalutad fryntlighet, en larvig lantlighet och en dammig doft av gamla tiders toffelhjältar. Å andra sidan finns det mycket som är bra också. Karaktärsbeskrivningarna, om man orkar ta sig förbi epitet som Den tjocke och Den döde, går på djupet. Hill bryr sig om sitt poliskollektiv och det är gott så, men viktigast i en kriminalroman är mysteriet. Här är dock gåtan, två mystiska självmord med tio års mellanrum, en otroligt komplicerad konstruktion på en sådan hög nivå att det aldrig går att dra några egna slutsatser. Lägg till det att Godmorgon midnatt är cirka 200 sidor för lång och ett mediokert slutomdöme blir oundvikligt. Betyg: 5.

Svinalängorna av Susanna Alakoski

Med rätta hyllad beskrivning av den finlandssvenska underklassens våndor i 1970-talets Ystad. Det är detaljerna som gör berättelsen trovärdig och länge är känslan i nivå med Ivar Lo-Johanssons kraftprov Pubertet. Främst tilltalas jag av uppväxtskildringen, den psykologiska biten om hur det är att växa upp med alkoholister till föräldrar. Om att formas som människa och inse hur det egentligen ligger till. Mot slutet hamnar dock Alakoski dessvärre i socialporrsfällan. Berättelsen fastnar i ett läge där det kollektiva eländets orkester spelar så högt och så ihärdigt att huvudpersonens känslor och utveckling försvinner ut i tomma intet. Men frånsett den fadäsen är Svinalängorna en fantastiskt bra bok. Betyg: 8.

Fans av Fredrik Strage

I oktober 2003 turnerade Bob Dylan i Europa och jag, som just då råkade befinna mig i ett ovanligt Dylanocentriskt känslotillstånd, tänkte att detta kanske var sista chansen att få se gamle Bob. Via en svensk Dylansida fick jag kontakt med en annan Dylanfrälst och tillsammans tog vi oss bilandes genom Sverige, Norge, Danmark och Tyskland. Sju konserter på raken sågs och det - tillsammans med ett sporadiskt, ohälsosamt och mycket omfattande bootlegsamlande - får bli mitt blygsamma bidrag till fansdiskussionen.

Jag är långt ifrån bäst eller värst. (Besatthet är något man skryter om först när man verkligen är bäst eller värst.) Min poäng är att vi alla har något med oss i bagaget som gör att Fans berör på ett personligt plan. Infallsvinklarna är otaliga och välvalda. Mest intressant var nog kapitlet om holländske Gert van der Graaf och hans unika romans med Agneta Fältskog, men även de mer teoretiska avsnitten höll hög klass. Strage är ett unikum inom sitt skrå och Fans är en förbaskat underhållande bok. Läs. Betyg: 8.

Drottningens chirurg av Agneta Pleijel

Känslorna som uppstod under läsningen var snarlika de som dök upp när jag läste P O Engquists Livläkarens besök för några år sedan. Det är alltid lika befriande att släppa taget och låta sig styras av en erfaren författare med stor språklig säkerhet. Så spännande att få ge sig ut på en litterär vandring i 1700-talets Stockholm och ta del av en ögonblickligen fascinerande läkarvärld. En inspirerande läsupplevelse!
Betyg: 8.

Veckosammanfattning 2008:8

Idag blir det rekordkorta kortrecensioner på grund av utlandsvistelsen. Dessutom mkt få externa länkar. Det är svårt att få till allt när man sitter med ett 56 k modem. Jag fixar till länkarna när jag kommer hem igen.

LÄST:

Ett familjeliv och nio andra (2003) av Oline Stig

Författaren, som jag tidigare bara bekantat mig med via Sydsvenskans kultursidor, skriver på en härlig prosa som får mig att vilja läsa hennes två andra novellsamlingar. Några noveller går inte i mål, men vad gör det när en klar majoritet gör det som vinnare. Betyg: 7.

Drömfakulteten av Sara Stridsberg

Ett pussel där det berättas från fyra olika håll, där fragment för fragment läggs på plats och bildar en känslomässig helhet. Valerie Solanas liv skildras som en litterär fantasi och det är så där intellektuellt stimulerande och slutligen också gripande som bara en roman kan vara. Drama, prosapoesi, filmdrömmar; feber, politik och antisex. Mästerligt! Betyg: 9.




En spricka i kristallen av Cecilia von Krusenstjerna

Förtjusande elegant skriven och mestadels mycket engagerande psykologisk studie av en överklassfamiljs inre slitningar och en liten flickas långa och krångliga väg mot vuxenheten. Betyg: 8.


SETT:

Risky Business (1983) av Paul Brickman

Valpig Tom Cruise spelar rikemansson vars föräldrar lämnar jättevillan för en semesterresa. Han förväntas vara en duktig gosse, men allt går inte som han hade tänkt sig. Mycket 1980-tal, lite svärta och en habil Cruise gör att denna allt annat än politiskt korrekta dramakomedi blir riktigt lyckad. Betyg: 7.

Jenter (2007) av Hanne Myren

Om att vara tjej på högstadiet i Norge. Regissören följer ett gäng tjejer under ett och ett halvt års tid och resultatet är klart sevärt. Betyg: 7.



Three Days of the Condor (1975) av Sydney Pollack

1970-talsparanoia med en hel del spänning. I vissa avseenden kan filmen dock upplevas som daterad. Betyg: 7.

The Bourne Identity (2002) av Doug Liman

Ännu en omtitt. Se äldre recension här. Betyg: 8.

The Bourne Supremacy (2004) av Paul Greengrass

Sågs senast vecka sju. Se tidigare veckosammanfattningar eller filmrecensioner 2008-länken till vänster. Betyg: 8.

The Bourne Ultimatum (2007) av Paul Greengrass

Lika hög klass som för en vecka sedan. Se länk till vänster. Betyg: 9.

Veckosammanfattning 2008:4

Här kommer så äntligen veckosammanfattningen för vecka 4 som försvann i samband med besöket på Göteborgs Filmfestival.

LÄST:

Sommarboken av Tove Jansson

Tänk så långa somrarna var när man var liten och tänk så långa de kommer att vara när man är gammal. Förhållandet mellan barnet, Sophia, och hennes gamla farmor är berättelsens känslomässiga centrum. I periferin finns en pappa som bara arbetar, en ganska typisk bild av en vuxen utifrån barnets perspektiv. Jansson skriver lätt och finurligt och fångar många somriga detaljer i flykten. Jag är charmad, men inte helt övertygad. Betyg: 6.

SETT:

DVD: Death Proof (2007) av Quentin Tarantino

Jag ska formulera mig oblygt: Quentin Tarantino är ett geni, även om alla filmkritiker inte riktigt har förstått det än. Hans resoluta bildbehandling i kombination med den unika talangen för att skriva manus med superb dialog gör honom till en nutida gigant. Med detta sagt vill jag nu passa på att uttrycka min allra ödmjukaste beundran för hans mod. Att göra en film som Death Proof år 2007 är kaxigt och knappast vältajmat. Och ändå blir det så rätt.

Två formmässigt likvärdiga berättelser binds samman av Kurt Russels vrickade Stuntman Mike, en vettvilling på jakt efter vackra kvinnor som han kan lemlästa med bilen. Filmen kittlar sinnena; musiken är fräsch, handlingen kastar åskådaren mellan skratt och skräck, och aktionsekvenserna är betydligt bättre än de mediokra förlagor varifrån Tarantino i vanlig ordning hämtat mycket inspiration. Death Proof är cynisk, rolig, rå och knappast en film som faller alla i smaken. Rekommenderas dock till alla som älskade Kill Bill-filmerna. Betyg: 9.



DVD: Superbad (2007) av Greg Mottola

Jonah Hills karaktär Seth är superirriterande. Visserligen skapas flera mycket roliga scener genom hans inskränkta dryghet, men i längden håller det inte. Ett bitvis glimrande manus börjar halvvägs in i filmen att löpa amok och drömmen om en någorlunda trovärdig tonårskomedi kraschas av två herrar Kling och Klang, typiska skrivbordsprodukter, givetvis tokskojiga, men också endimensionella och fastvuxna i de kvicksandssega upprepningarnas monotoni. Filmen fick oförklarligt bra kritik i USA och oförtjänt dålig kritik i Sverige. Sanningen ligger som vanligt någonstans i mitten; Superbad är enerverande, rolig och inte mycket mer än så. Betyg: 5.

DVD: Quills (2000) av Philip Kaufman

Första intrycket: den höga kvaliteten. Skådespeleri, manus, foto och regi lyfter filmen en bra bit över snittet för genren. Vidare innehåller berättelsen om Markis de Sade allt som en bra historia ska göra och toppskådisar som Geoffrey Rush, Kate Winslet, Michael Caine och Joaquin Phoenix levererar. Slutrintycket: förbryllande, fascinerande och alldeles lagom perverst.
Betyg: 8.



DVD: Mean Streets (1973) av Martin Scorsese

En blivande mästare presenterar sig med något som är så genuint och realistiskt, så mörkt och uppriktigt och på samma gång så stiliserat och konstnärligt genomarbetat. Nyheten med filmen: sättet att göra kriminaldrama med attityd i berättandet. Det handlar om en metod som Scorsese själv förädlade i Goodfellas och som danske Nicolas Winding Refn lånade till Pusher-filmerna. En metod som alla regissörer av nutida kriminalfilmer måste förhålla sig till. Mean Streets är originalet som håller ställningarna än idag. Betyg: 8.

Författarskolor, en god idé

Södermalmsskolan (Sthlm) erbjuder sedan 2003 en författarskola för årskurs 7 till 9. Eleverna tillåts förkovra sig inom ämnesområdet Litteratur och Drama och detta uppmärksammas i en artikel i Svenska Dagbladet.

Det är mycket glädjande att en svensk skola erbjuder intresserade elever (på artikelbilden ser man dock bara tjejer) någonting utöver det den vanliga undervisningen kan ge. De senaste tio åren har inneburit fler och fler specialsatsningar på idrott, dans eller musik, men nu har också skrivandet fått sin berättigade plats.

Att döma av citatet nedan har utbildningen även lyckats få fram en skön kaxighet hos eleverna:

Författare är ett drömyrke för omkring hälften av eleverna i LD-klasserna. Någon har redan skrivit en roman – om än inte skickat den till något förlag, en annan siktar på att få August­priset senast som 19-åring.

Kommentar: Det litterära självförtroendet är på väg tillbaka. Kanske slipper vi nu det ensidiga brölandet från unga pojkar och flickor som ska bli popstjärnor, slalomspecialister eller fotbollsproffs. Fler författarskolor, ja överhuvudtaget fler smarta sätt att stimulera begåvade elever, är ytterst välkommet inom den slätstrukna svenska skolan.

En invändning skulle kunna vara att författare är ett konstnärligt yrke som man vanligtvis inte utbildar sig till. Antingen har man talangen som krävs eller så har man den inte. Naturligtvis kan det vara så i de flesta fall, men varför inte låta det fåtal som har fallenhet för skrivandets konst få chansen att utveckla sina färdigheter på skoltid? Jag kan bara se positivt på en sådan utveckling!















Två stora svenska författare.

Veckosammanfattning 2008:3

LÄST:

Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson

Genom att några av de största problemen från Män som hatar kvinnor rättades till blev Flickan som lekte med elden två klasser bättre än sin föregångare. Det är högre tempo, en rakare story och spänning ända till sista sidan. Plötsligt känns försäljningssuccén helt motiverad. Betyg: 8.

31 låtar av Nick Hornby

Hornby (High Fidelity, Om en pojke) skriver om 31 låtar som han tycker om på något sätt. Texterna är korta, personliga och i ärlighetens namn av rätt ojämn kvalitet. Anekdoter serveras på silverfat, men tillagningen kunde ha varit bättre. När det tänder till är det dock väldigt roligt. Betyg: 6.



SETT:

Nyckfull sommar (1968) av Jirí Menzel

Vackert men djupt oengagerande om tre män (en militär, en präst och en badföreståndare) som väcks upp ur den nyckfulla sommarlunken av en underskön cirkusprinsessa på tillfälligt besök. Kanske missade jag några kulturella tjeckiska referenser då det var ohyggligt svårt att känna något för karaktärernas väldigt litterära uppenbarelser. Betyg: 5.

Memories of Murder (2003) av Joon-ho Bong

Njutbar seriemördarthriller som inte bara är spännande utan också har mycket att säga om ett Sydkorea anno 1986 där avståndet mellan högteknologisk stad och efterbliven landsbygd var gigantiskt. Mycket karaktärsutveckling och stilrent foto gör detta till en måstefilm. Betyg: 8.

















The Simpsons Movie (2007) av David Silverman

En jädrans massa manusförfattare och ändå (eller kanske på grund av detta) är manuset den här filmens ömmande akilleshäl. Den onödiga övergången från TV till film ger en krystad knorr på handlingen. Här finns självfallet en del roliga stunder, men helhetskänslan är en tafatt tillgjordhet med starkt kommersiella förtecken. Miljoner Simsponsfans kunde faktiskt ha fel. Betyg: 5.

Veckosammanfattning 2008:2 del 1

LÄST:

Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson.

Dunderdeckaren. Storsäljaren. Monumentet. Boken alla hade läst och ville att jag skulle läsa. Förväntningarna och skepticismen. Efteråt: besvikelse och splittring.

I en mycket välskriven femsidig prolog väcks läsarens intresse för en annorlunda mordgåta. Sedan dröjer det ända till sidan 293 innan det det första genombrottet i mysteriet kommer. Dessförinnan ges en mycket utförlig karaktärsbakgrund till både hjältarna, Blomkvist och Salander, och den fiktiva finansfamilj i vars mörka förflutna en mördare jagas.

Det verkar som om Larsson skrev den första boken för att grunda och röja väg för kommande delar. Det är oerhört utförligt broderat i början och slutet. I mitten blir det bättre: rakt, klart och klurigt. Men effekten av det inledande tomgångspartiet är att boken upplevs som alldeles för lång. Lätt att ta sig igenom, javisst, men minst 150 sidor för mycket. En typisk bestseller.

När Larsson skriver om kriminalgåtan är det spännande till tusen. Annars är det överlastat med politisk korrekthet, onödiga överdrifter och massor av smådetaljer som ska ge nya perspektiv på manligt och kvinnligt men som bara blir irriterande i slutändan. Dessutom kryddas varje kapitel med Eva Lundgrens selektiva och störande statistik. Bara en sån sak.

Jag har mängder av invändningar och ändå är jag någon vecka senare rätt så nöjd. Tillräckligt mycket i Män som hatar kvinnor fungerar för att slutintrycket ska vara positivt. Betyg: 6.



Skam den som fryser av Stig Claesson.

Det första intrycket av ett författarskap är viktigt. Den första lästa boken lägger grunden för kommande läsmönster och därför är det trist att behöva konstatera att detta var en rakt igenom usel roman. Vad var värst? Den värdelösa handlingen, de slarvigt skissade karaktärerna eller författarens övertro på den egna förmågan att skapa stämningar? Svårt att säga. Den enda ljusglimten i beckmörkret var vissa överraskande språkliga formuleringar. I övrigt bara tomhet och mördande tristess. Betyg: 2.


Länkar också till knuff.se: Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson (bokrecensioner)
Och dessutom hör min blogg hemma i Lund på bloggkartan.se

Veckosammanfattning 2008:1

LÄST:

The Terror Dream. Fear and Fantasy in post-9/11 America av Susan Faludi

Faludi (Backlash, Ställd) granskar återupplivade myter efter terrorattackerna mot USA den elfte september 2001 och sätter in dessa myter i ett historiskt nationellt perspektiv. Romanen är en skarp attack mot den styrande amerikanska eliten och de metoder som dessa män (och kvinnor) använder sig av för att försöka flytta tillbaka könsrollerna till 1950-talet. Alltid välskriven, men ibland blir resonemangen tunga att ta sig igenom och jag är inte heller övertygad om att alla hennes argument håller. Som helhet är det emellertid en klart läsvärd bok. Betyg: 7.

SETT:

DVD: Transformers (2007) av Michael Bay

Rivaliserande robotar från annan planet anländer till jorden för att utkämpa en slutgiltig strid och några helt vanliga människor får nyckelroller i det spänningsladdade dramat. Megan Fox är ännu en ung skådespelerska ifrån rådjursklubben, medan Disneyskolade Shia LaBeouf eventuellt kan vara en framtida John Cusack eller Nicolas Cage. Med Steven Spielberg som producentuppbackning öser Bay på i sedvanlig stil. När det lyckas (och det gör det ganska ofta) är Transformers muskulöst medryckande och gåshudsvarning utfärdas. När det inte lyckas är det däremot bara jobbigt. Betyg: 6.

DVD: L.A. Confidential (1997) av Curtis Hanson

Detta är en mycket lyckad filmatisering av David Ellroys suveräna roman. En längre text om förhållandet mellan romanen och filmen kommer att publiceras på bloggen senare i veckan. Betyg: 9.

DVD: The Science of Sleep (2006) av Michel Gondry

Dröm. Verklighet. Dröm. Verklighet. VeDrkligömhet. Tids nog har allt flutit samman till en förvisso underhållande men inte helt övertygande mix av kaos och kärlek. Gondry har skapat en värld som är mer scenografiskt kreativ än komplett. Fast Charlotte Gainsbourg och Gael García Bernal är ju väldigt söta i huvudrollerna och dessutom måste ett extra plus ges för den minst sagt absurda humorn. Betyg: 7.

DVD: Cashback (2006) av Sean Ellis

Filosofiska vardagsbetraktelser som griper tag i åskådaren förbyts efterhand i en oändlig bildorgasm av herrtidningsfloskler. Cashback är en filmad variant av FHM och Slitz, kryddad med en präktig självgodhet som slutligen tar över berättandet fullständigt. Den innehåller även de mest osympatiska sidokaraktärerna jag sett sedan Knocked Up. Regissör Ellis må vara en kompetent bildberättare, men ur manussynpunkt är han en gröngöling. Betyg: 4.

Jonas Karlsson, August och läsningen

Läs gärna intervjun med Jonas Karlsson här. Jag såg första avsnittet av August och tyckte att det hela artade sig riktigt bra efterhand, mycket tack vare en skicklig Karlsson i titelrollen.

Ett citat ur intervjun:

"Den första bok av Strindberg som jag läste frivilligt på egen hand var ”Tjänstekvinnans son” och den gjorde starkt intryck på mig. Det var någon gång på gymnasiet tror jag. Dessförinnan hade vi nog beordrats att läsa både ”Hemsöborna” och ”Röda rummet”."

Det är rätt intressant det där med hur starkt intryck en frivillig läsning kan göra i jämförelse med en påtvingad dito på en ung människa. Särskilt Röda rummet kan nog upplevas som ett onödigt tvång i alltför tidig ålder. Samtidigt kan man med visst fog anse att de båda verk som herr Karlsson beordrades att läsa tillhör den svenska allmänbildningen och således inte är bortkastad tid ens för en ung man eller kvinna. Eleverna ska fostras, formas och förmås att fortsätta läsa på egen hand. Det milda tvånget är därmed befogat, anser jag.

L.A. Confidential

“An abandoned auto court in the San Berdoo foothills; Buzz Meeks checked in with ninety-four thousand dollars, eighteen pounds of high-grade heroin, a 10-gauge pump, a .38 special, a .45 automatic and a switchblade he’d bought off a pachuco at the border – right before he spotted the car parked across the line: Mickey Cohen goons in an LAPD unmarked, Tijuana cops standing by to bootjack a piece of his goodies, dump his body in the San Ysidro River.”

Inledningen till James Ellroys brutalt dystopiska L.A. Confidential, en fantastiskt välskriven kriminalroman som förgyllde julhelgen på alla sätt och vis.