Lasse Domenech...

...eller kanske Raymond Lagerbäck?

"Jag gillar mina nya franska ögon. De får mig att se farlig ut."

Jag hade fel och det är helt underbart!

Jag hade fel och det är helt underbart! Tack Zlatan. Tack Sverige.



(Klicka på bilden för en större, härligare version!)

Tysk teknik mest funktionell

Det tyska fotbollslandslaget visade igår att man är det landslag som har den bästa genomsnittliga funktionella tekniken per spelare. Det är sällan man får se några onödiga dragningar eller tillslag. Varje bollberöring styrs av en underliggande konstruktiv tanke, vilket resulterar i en hög verkningsgrad och ett effektivt spel. Tyskland framstår än så länge som klar favorit till EM-guldet, men det finns givetvis några fler lag som vill blanda sig i den diskussionen.

Pessimisten inom mig har vaknat

Det är härligt väder just nu. Högsommarvärme och sol i massor. Folk som grillar, motionerar och badar. Och folk som ser fotboll på teve i ett stekhett vardagsrum.

Sverige går snart in i ett nytt stort fotbollsmästerskap och jag borde jubla inombords. Jag borde känna glädjen sprida sig genom kroppen för varje dag som går i väntan på EM. Jag borde känna tillförsikt och nära förhoppningar om framgång. Jag borde så mycket, men det går bara inte.

Pessimisten inom mig har vaknat igen. Sverige måste prestera högt över sin normala nivå för att klara sig vidare från gruppen. Är man kapabla till det? Nej, jag tror inte det. Ingen skulle dock bli gladare om det skulle visa sig att jag har fel. Jag vill att det ska gå bra för Sverige, men just nu talar inte mycket för att så ska bli fallet.


Det är någonting som inte stämmer. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det annars så solida svenska maskineriet hackar. Kanske beror det på att de 23 kugghjul som ska snurra friskt är av varierande form och kvalitet. De passar inte riktigt ihop just nu och då går inte lagmaskinen som den ska.

Dessutom undrar jag om det ens är de 23 bästa spelarna som har tagits ut...

Jag sticker ut min pessimistiska haka och gissar att Sverige blir sist i sin grupp. Spanien vinner den före Grekland. Låt oss verkligen hoppas att jag har fel.

Glädje

Roland Anderssons snedlugg

Det fanns en tid då ett svenskt fotbollslandslag var 20 vanliga grabbar i ett anspråkslöst omklädningsrum. En tid då man fick 400 kronor i segerpremie vid vinst och en hundring om man råkade förlora. En tid då man kunde komma väldigt nära stjärnorna utan att bli bortkörd. Kort sagt en tid då svenska fotbollslandslaget verkade gilla journalister.

Året var 1969 och i stämningsfullt svartvita bilder får vi följa med på både landslagssamling och Tivolibesök i dagens Stopptid på SVT. Jens Linds dröjande stämma guidar oss in bland såväl obekanta som välkända ansikten. Tommy Svensson innan han blev Kapten Picard och se där, en stilig påg: Roland Andersson, påläggskalv med välkammad snedlugg.

Förbundskapten Orvar Bergmark tycks liksom nutidens Lars Lagerbäck företräda ett mjukt ledarskap. Följande passage vittnar om detta:

Journalist: Om de inte gick och la sig nu, vad händer då?
Bergmark: Nja, det händer bara inte. Det e, det e så, det e en viss ordning som alla följer.

Gruppen framför individen. Tillsammans har de formulerat regler som alla följer. Stabilitet som ger trygghet men också hungriga ynglingar som får vänta något år på sin tur. Visst känns konceptet igen även idag.

1969 var Roland Andersson just en sådan hungrig yngling och efteråt dröjer sig bilden av hans välkammade snedlugg kvar...