Magiska filmposters: del 9

Varför gillar jag den här postern? Jo, för det första så gillar jag ju filmen väldigt mycket, vilket är en faktor man aldrig kan bortse ifrån. För det andra så har bilden en lekfullhet med både färg och form som tilltalar mig. Och till sist, för det tredje, så gillar jag filmens tagline (överst) och dess samverkan med titeln. Mina damer och herrar, låt mig få presentera postern till Spike Lees Do the Right Thing. (Klicka på bilden för att nå en större version!)

Hollywoods hetaste kvinnor: # 4

På fjärde plats tronar:

Kate Winslet, 32.


Filmer i urval: Heavenly Creatures (1994), Titanic (1997), Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004).

Höjdpunkt: Den levande gestaltningen i Sense and Sensibility (1995) ledde fram till den första av hittills fem(!) Oscarsnomineringar.

Motivering: Skickligheten är obestridd, talangen ofantligt stor. Skönheten Kate är en av nutidens bästa skådespelare alla kategorier.

Prognos: Stabil. Hon väljer alltid att gå sin egen väg och väjer ofta för det allra mest kommersiella (med Titanic som gigantiskt undantag). Två stora projekt i rad och hon når den absoluta toppen. Något säger mig dock att Kate är helnöjd med att vara precis där hon är just nu i sin karriär.

Två galabilder som bonus.

Big - en poster helt utan magi

Ett av mina pågående små projekt handlar, som ni säkert lagt märke till, om att hitta magiska filmposters och visa upp dessa här på bloggen. Under tiden som jag letat bilder har jag stött på en hel del mindre lyckade exempel. Några av dessa kan kanske få en egen tråd så småningom, men nu vill jag enbart tala om Big. Postern till filmen Big (1988) alltså. (Och innan jag fortsätter vill jag påpeka att jag har goda minnen av filmen, en rätt harmlös och gullig komedi som lyckas ganska bra med att göra "barnet som förvandlas till en vuxen" alldeles lagom rumsrent och roligt.)

Över till själva bilden. Ett enormt huvud tar upp nästan allt utrymme. I Tom Hanks hår står filmens tagline: Have you ever had a really big secret? Det kunde lika gärna ha stått: Have you ever had a really big head? Huvudet dominerar och är jag på solskenshumör kan jag möjligen tänka mig att ge designern en liten klapp på axeln för att åtminstone ha valt ett porträtt där en liten del av huvudkaraktärens busighet utstrålas. Men i övrigt: nej, nej, nej. Sparsmakad grafik kan vara en tillgång ibland, men här blir det bara fyrkantigt, färglöst och förbannat menlöst.


Är det någon som har den här postern på väggen där hemma? Är det verkligen möjligt? Jag vill gärna träffa den personen och se hur övrig inredning ser ut. Man kan se det som ett estetiskt experiment när jag låtsas vara torprenoverare från teve och kastar Big ner i sopsäcken med ett vargleende. Kanske sänder Tom Hanks nuna ut trygghetssignaler som ger mervärde, men i alla andra aspekter är detta en totalt misslyckad filmaffisch.

Hollywoods hetaste män: # 4

Nära nära, men ändå så långt ifrån. Just utanför pallen placerar sig:

Brad Pitt, 44.


Filmer i urval: Fight Club (1999), Babel (2006), The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford (2007).

Höjdpunkt: Insatsen i Twelve Monkeys (1996) gav honom en välförtjänt Oscarsnominering.

Motivering: Flickornas favorit blev kvinnornas favorit och så småningom även männens favorit. Har blivit en institution i populärkulturen och bär ett namn som alla känner igen. Att han dessutom ett flertal gånger fått visa att han kan sitt yrkesmässiga hantverk gör att han platsar högt upp på denna lista.

Prognos: Stannar kvar på A-listan ett bra tag till.

En bonusbild på flickidolen Brad Pitt.

Magiska filmposters: del 8

Med tiden har jag lärt mig att älska den här postern. För mer om filmen (Water lilies eller som den heter på franska: Naissance des pieuvres), sök på Water Lilies i sökrutan ovan eller klicka på etiketten "Göteborgs Filmfestival -08" till höger. Och, förresten, det här är inlägg nummer 200 sedan starten vid årsskiftet!

Hollywoods hetaste kvinnor: # 5

Spänningen stiger när resan mot toppen går vidare. På femte plats hittar vi:

Scarlett Johansson, 23.


Filmer i urval: Ghost World (2001), Match Point (2005), Vicky Cristina Barcelona (2008).

Höjdpunkt: Fenomenalt spel i Lost in Translation (2003).

Motivering: Anledningen till att den alltid lika bedårande Scarlett "bara" ligger på femte plats är att jag väntar på fler bevis för att hon kan ta sitt skådespeleri till nästa nivå. Hon måste bli jämnare och välja roller med omsorg. I övrigt är hon rätt så underbar för det mesta.

Prognos: Har extremt goda förutsättningar att bli kvinnlig superstjärna nummer ett.

Extra stora bonusbilder.

Magiska filmposters: del 7

Vi hoppar några årtionden tillbaka i tiden och landar i det glada sextiotalet och en poster som egentligen har mer beröringspunkter med 1950-talets skeva estetik. Men nu är det 1962 eller 1963, beroende på vilken källa du använder, och då sticker bilden ut i mängden.

Notera fokuseringen på huvudpersonen. Filmens titel är Maniac (utan "The") medan postern ger oss huvudpersonens farlighet på ett fat. På imdb finns följande Plot Keywords: Adultery | Artist | Blow Torch. Och just det sistnämnda ges en stor grafisk betydelse här... Kul!

Klicka på bilden för att se en större version.

Iron Man, lönsamheten och kundernas lojalitet

Iron Man, den senaste av Hollywoods så kallade storfilmer, drog enligt Box Office Mojo in skapliga 200 miljoner dollar den första helgen. Då filmen kostade ca 140 miljoner dollar att spela in, innebär det att man på tre dagar gjorde en vinst på 60 miljoner dollar. 60 miljoner dollar är drygt 365 miljoner kronor i intäkter. På rak arm är det svårt att komma på en bransch där det är så lätt att få lönsamhet i verksamheten, en bransch där intäkterna är så enorma och där kundernas lojalitet behålls år efter år efter år...

Kunderna är mycket lojala, men de borde inte vara det om man ser till hur samma bransch behandlar dem. Branschens girighet är stötande. De bristande mattekunskaperna är skrämmande. Man stämmer folk kors och tvärs och framstår som en samling jättebebisar som vänt framtiden ryggen. Fienden är fildelningen och den ska bekämpas till varje pris.


Apropå stämningar kan man säga att i sammanhanget, med de rekordvinster som faktiskt görs, är 700 miljoner kronor småpengar. Och så länge som den stora massan gillar att gå på bio och köper sina DVD-filmer kan en bojkott aldrig lyckas. Därtill är filmbranschens verksamhet alldeles för lönsam.

Andra bloggar om: fildelning, film och girighet.

Hollywoods hetaste män: # 5

Listan går in i ett avgörande skede. Vi har nu kommit fram till den femte hetaste Hollywoodmannen:

Ryan Gosling, 27.


Filmer i urval: The Notebook (2004), Stay (2005), Lars and the Real Girl (2007).

Höjdpunkt: Oscarsnominerad för sin briljanta insats i Half Nelson (2006).

Motivering: Ryan har "det", men inte "det" som andra män har. Hans "det" är mera dolt, mera indirekt. En maskulin fräschör som kan få alla på fall. Oavsett om han står intill en åldrad skådespelarlegend eller en attraktiv ung TV-stjärna finns tryggheten där (se bildbevis nedan). Han står stadigt, lägger sin stora hand på grannens axel och betraktar fotograferna. Det känns aldrig märkvärdigt. Det är ju bara så han är.

Prognos: Han är tonårskillen som för några år sedan (o)roade världen som Hercules i Young Hercules och som nu, endast ett fåtal år senare, har vuxit upp och blivit lugnet själv i Hollywood. En ganska osannolik utveckling. Dock tycker jag mig se en framtida storstjärna i Mr. Gosling och därmed hoppas jag att han får en lång och framgångsrik karriär.


Ryan med Sir Anthony Hopkins...


...och Hayden Panettiere.

Hollywoods hetaste kvinnor: # 6

Sexa blev ingen mindre än:

Keira Knightley, 23.


Filmer i urval: Bend It Like Beckham (2002), Pride & Prejudice (2005), Atonement (2007).

Höjdpunkt: Tog andan av alla i Love Actually (2003).

Motivering: En supertalang utöver det vanliga som, trots sin ringa ålder, redan har levererat både kommersiellt (Pirates-filmerna) och konstnärligt (se exempel ovan). På grund av detta förtjänar hon en bra placering på min lista. Och om du inte redan är övertygad om hennes uttrycksfulla charm, se Love Actually.

Prognos: Befinner sig redan i toppen och där kommer hon att vara de närmaste tio åren (till att börja med!).

Bonusbilder. Klicka för större versioner.

Magiska filmposters: del 6

Man kan inte gå igenom en uppräkning av magiska filmposters utan att nämna denna godbit. Fargo (1996) är en modern filmklassiker och jag är ganska säker på att postern nedan även anses vara en klassiker bland initierade reklammänniskor. Bilden fångar verkligen filmens uttryck till fullo. Kreativt är bara förnamnet.


(klicka på bilden för att se en något större version)

Hollywoods hetaste män: # 6

Sexa på min lista är:

Jude Law, 35.


Filmer i urval: Enemy at the Gates (2001), Road to Perdition (2002), Closer (2004).

Höjdpunkt: Fint spel mot Matt Damon i The Talented Mr. Ripley (1999).

Motivering: Magkänslan placerar honom på listan. Är Jude blott en snygg posör eller rent av en genuint kompetent skådis? Åsikterna kommer alltid att gå isär. Jag tycker emellertid att han håller måttet.

Prognos: Behåller sin position strax under toppskiktet och är nöjd med det.

Magiska filmposters: del 5

Denna bilden gillar jag av ungefär samma anledning som Lost Highway-postern. Jag har dock inte sett den här filmen än. Lustigt det där att det alltid måste finnas ett samband mellan filmens kvalitet och posterns lämplighet som väggprydnad. Eller så är det bara helt naturligt. Långt inne i filmfantasten bor en liten skämsapparat som går igång så fort vi råkar gilla "fel" film. Det gäller att lära sig att hantera den apparaten, att våga stå för sin smak, vilket är lättare sagt än gjort. Nåväl. Den här postern tycker jag i alla fall om.

Magiska filmposters: del 4

Den fjärde postern i denna serie är inte bara grafiskt och estetiskt fulländad, utan fångar dessutom det gåtfulla som väcker betraktarens nyfikenhet. Bilden hör till Jacob Aaron Estes Mean Creek (2004) och har ni inte redan sett den (filmen!) bör ni snarast göra något åt den saken.

Hollywoods hetaste kvinnor: # 7

Listans mitt är numera passerad även på kvinnosidan. Och på sjunde plats hittar vi:

Eva Green, 27.


Filmer i urval: Kingdom of Heaven (2005), Casino Royale (2006), The Golden Compass (2007).

Höjdpunkt: Strålande, men också mycket vågad, debut i The Dreamers (2003).

Motivering: Slå upp "kometkarriär" i ett lexikon och Eva Greens ansikte dyker upp direkt. Graciös, sensuell, ståtlig och genuint skicklig på det hon gör. Green företräder ett äldre, mer klassiskt skönhetsideal i ett anorexifierat Hollywood och än så länge gör hon det med den äran.

Prognos: Utmärkt. Eva har alla chanser i världen att bli dam nummer ett så länge hon låter bli att placera sig i något förrädiskt fack.

Klicka på bilderna för större versioner.

Gör en bättre film nästa gång!

Sydsvenskan skriver att filmen Morgan Pålsson - Världsreporter bara har setts av 125,000 personer. Dock hade man förväntat sig minst det dubbla och därför är det nu troligt att Lundabolaget Anagram kommer att förlora pengarna som satsades i projektet. Men varför tror producenten Martin Persson att det gått sämre än förväntat?

På något sätt måste vi ha gjort fel i marknadsföringen och kommunikationen med publiken. Vi vet att ”Hipphipp” har en stor publik. Och alla som har sett filmen, förutom ett fåtal recensenter, har tyckt att den har varit rolig.

Tillåt mig att skratta. ALLA som har sett filmen ska alltså ha tyckt att den var bra? Med en sådan möjlighet till feedback borde ju filmens producenter vara världberömda vid det här laget. Dessutom talar man om ett fåtal recensenter när i stort sett hela kritiker-Sverige gav filmen tummen ner. Via kritiker.se kan man se att snittet ligger på drygt en tvåa. Men visst, man kan såga en film och ändå tycka den är rolig. Om det nu är roligheten det handlar om...

En annan bloggare tror att den uteblivna framgången beror på för mycket marknadsföring. Under en viss period fanns nämligen Morgan Pålsson med överallt. Det var dn.se, SVT och medverkan i massvis av andra möjliga och omöjliga sammanhang. Ja, det är sannolikt så att folk tröttnade på filmen redan innan den hade haft premiär...


Tid för ett avslöjande. Jag hör till den grupp människor som tycker Morgan Pålsson är en tråkig karaktär och att begåvade komiker ytterst sällan klarar av nyanserat skådespeleri. Det är möjligen okej för ett humorprogram på teve, men i längre och dramaturgiskt annorlunda form blir det hela tämligen avslöjande.

Därför tänker jag att det är mera troligt att filmen faktiskt inte är tillräckligt bra. Att den faktiskt inte är tillräckligt rolig. Att biofilmer baserade på tevekaraktärer inte är någon garanterad framgång. Kort och gott: att filmen förmodligen är för dålig för att locka den breda massan att öppna sina plånböcker.

Mitt tips till Anagram och alla inblandade i projektet blir därmed följande: Gör en bättre film nästa gång!

Ellen Page glänser i The Tracey Fragments

Ellen Page var lysande i Hard Candy och helt okej i Juno. I The Tracey Fragments (2007), som jag kollade in igår, var hon tillbaka i gammalt gott slag. Förvisso experimenterade regissör Bruce McDonald (lite väl) mycket med delade bildrutor och massvis med små effekter hela tiden, men på något underligt vis sjönk jag ändå in i filmens skruvade och på samma gång väldigt sorgsna värld. Detta är en konstig liten film (77 minuter kort) som det kan vara kul att se just för att Ellen Page är en av framtidens stora skådespelerskor. Är du däremot inte intresserad av Page kommer du nog inte heller att gilla The Tracey Fragments något vidare. Betyg: 6 av 10.

Här får ni ett antal vidcaps från filmen, varav flera är beskurna. (Och som vanligt klickar ni på bilderna för att göra dem lite större.)

Nu har jag äntligen sett Juno...

...och frånsett tre eller fyra varmt välskrivna scener var nog detta det mest tillgjorda och diaboliskt beräknade spektakel jag sett på länge. Effektivt, javisst, men ack så tomt och krystat. Mitt under filmen upptäckte jag till och med en person i min soffa som stönade i plågor samtidigt som han dunkade fjärrkontrollen mot pannan. Den personen var jag själv. Återkommer eventuellt senare i veckan med fler reflektioner.


Ellen Page som Juno MacGuff i Juno.

Hollywoods hetaste män: # 7

Vi har nu passerat listans mitt. Charmig sjua är:

Joaquin Phoenix, 33.


Filmer i urval: To Die For (1995), Gladiator (2000), Quills (2000).

Höjdpunkt: Fullkomligt övertygande som Johnny Cash i Walk the Line (2005).

Motivering: Trots medverkan i en del mindre lyckade filmer har Joaquin kört på, gjort sin grej och överlevt, etablerat sig nära toppen. Rivers brorsa lever lika mycket på sin intensiva närvaro som på sin kraftfullt maskulina utstrålning. En ikon inom sin egen lilla genre.

Prognos: Osäker. Den fortsatta karriären kan gå precis hur som helst. Den statusmässiga trenden är dock uppåtgående.

Magiska filmposters: del 3

En sparsmakad design som samtidigt bejakar en suggestiv känsla. En skenbar enkelhet möter en slumrande skönhet. Svart och vitt i njutbart samförstånd. Ja, postern till Woody Allens Manhattan gillar jag skarpt! (Klicka för större bild.)