I förrgår rapporterade olika medier om nyheten att det blir en ny storsatsning på Henning Mankells Wallanderkaraktär. Tretton nya filmer ska spelas in under två års tid och projektet värderas till dryga 200 miljoner kronor. Vidare kommer Krister Henriksson även fortsättningsvis att inneha titelrollen.
Kommentar: Det är givetvis positivt för Ystad som filmregion att det pumpas in pengar i nya projekt. BBC gör ju sina Wallanderinspelningar snart (för 80 miljoner kronor). Pengar satsas, människor kommer i arbete, hjulen snurrar snabbare, turisterna vallfärdar och så vidare, och så vidare. Rent ekonomiskt är det således en glädjande nyhet.
Men utifrån alla andra synvinklar är projektet ännu ett gigantiskt steg i fel riktning. Dock, betänk återigen: ekonomiskt har det visat sig vara lönsamt. Svenska folket gillar sina deckare och "en film på bio, resten på TV och DVD" är ett koncept som drar in mycket pengar. Strunt samma att kvaliteten saknas. Strunt samma att det konstnärliga värdet är närmast obefintligt. Så länge det finns en lättmanipulerad publik går ekvationen alltid ihop.
En person som idag har gjort sig förtjänt en stor dumstrut är författaren Henning Mankell. Det råder knappast något tvivel om att det var girighet och pengalängtan som fick honom att sälja ut sin Wallander till massproduktionens kapitalintressen från allra första början. Ändå uttalar han sig så här i DN:
Jag har länge varit ytterst tveksam till att göra en fortsättning. Rädd för att det blir rutin, upprepning, meningslös filmisk industriproduktion.
Henning Penning pekoral. Det har ju redan varit rutin, upprepning och meningslös filmisk industriproduktion. Konceptet lyckades. Du fick pengar för besväret och nu står du där igen och låtsas vara orolig. Och en politisk Wallander gör inte meningslösheten mindre. Årets första dumstrut placeras härmed på din skalle, Henning.
Fler intressanta blogginlägg.
