Lasse Domenech...

...eller kanske Raymond Lagerbäck?

"Jag gillar mina nya franska ögon. De får mig att se farlig ut."

Näsa mot näsa

Mycket bilder och lite text. Så har det sett ut ett tag här på bloggen. Snart ska det bli bättring. I väntan på detta tänkte jag bjuda på en sportbild som jag fann på mitt skrivbord.

Idrott är på samma gång lek och blodigt allvar. Två spelare möts i en närkamp och några få sekunder senare rör de sig snabbt mot varandra. Det är en het situation i en match bland alla andra matcher i allsvenskan 2006.


Se bilden på fotbollsspelarna Joakim Nilsson och Abgar Barsom. Se all reklam på Nilssons tröja. Se Barsoms hals och hästsvans. Se allvaret. Se ilskan. Se munnarnas gapande raseri. Se en tuppfäktning näsa mot näsa.

Idrotten kan aldrig bli mer rörande, töntig eller uppblåst än i detta spända ögonblick som en vaken pressfotograf lyckades fånga så väl på bild.

Runda magar på rad

En ögonblicksbild från Sydsvenskans hemsida... Skrämselmage ställs mot nyttomage. Notera den grafiska likheten med händerna. Lite kul trots allt.

Stellan som maskulint lammkött

1972 var Stellan Skarsgård en ung man i tjugoårsåldern (med långa smala ben och halvlångt hår) som fick agera maskulint lammkött i skärgårdsfilmen Strandhugg i somras. Följande kortkorta replikskifte exemplifierar mötet mellan den oskuldsfulle studenten Erik och den mogna, flörtiga Gudrun (Annie Birgit Garde):


Gudrun (med dansk brytning): Du ser trevlig ut.


Erik (tittar bort): Tack detsamma... eller...

Vad det hela leder fram till är inte svårt att räkna ut. Fast innan dess hinner Erik också mecka lite med antennen på stugtaket.

Fuglesang funderade...

"Tänk om man kom in så här på Konsum och sen bara köpte några tomater och kanske brödsirap. Undra vad folk hade sagt då. Inte skratta. Le nu. Så."

Dr. Phils tandborste

Pepsodent Air Precision, har en unik luftkudde för suverän anpassningsförmåga med individuell rörlighet av borststråna för djupare och mer precis rengöring av tänderna.

Stor Brando, stor underhållning

Under mellandagarna passade jag på att se om The Score (2001), en klurig och riktigt spännande så kallad heistfilm. En av anledningarna till att jag gillar den så pass mycket som jag gör är de namnkunniga skådespelarna. Tre generationer kompetenta män möts och herrar Norton och De Niro får ursäkta: Marlon Brando är den störste.
















Och då menar jag i första hand kvalitetsmässigt, även om Brando under sina sista år var en mycket fet man. På bilden ovan, som är från hans entré tidigt i filmen, kan man ana en enorm kroppshydda. Trots korpulensen och den totala frånvaron av att behöva bevisa något som skådespelare, brukade den sentida Brando alltid lyckas improvisera fram något litet ögonblick av högsta kaliber. Så var fallet i den aningen underskattade Don Juan DeMarco och så var också fallet i The Score. Följande dialogavsnitt är en av höjdpunkterna från den sistnämnda filmen:

Max (Brando) och Nick (De Niro) sitter och pratar om sin stöt. Max har under en tid försökt övertala sin yngre kompanjon om att genomföra stöten.













Max: (skrattar till) Now... you gotta tell me the... the magic word.
Nick: All right, I'm gonna do it.
Max: Good, good. Jesus sweetheart. You're a sweetheart. Bravo. Making sense.














Nick: But because of the risk involved, my end's gotta be six million.













Max: (tar upp flaskan och låtsas att det är en telefon) Uh, operator? I got a nut down here that just said six million. No, no. Send the paramedics. I think... Are you all right?
Nick: I'm fine.
Max: Six fucking million dollars? What happened to four?

The Score - som fått en sjua i betyg av mig - blev Marlon Brandos sista film. Han gick bort tidigt på sommaren 2004.

(edit 6/1: Fick göra bilderna ljusare.)

Vegards vädjan

Vegards vädjan om en vit jul ville aldrig att ta slut.