Jättekaniner är påskiga

Eftersom det är påsk och det är meningen att man ska ha roligt och äta gott och pyssla lite och leta påskägg och kanske se en film på teve när kvällen nalkas - ja just precis därför - fick jag lust att visa upp två bilder på jättekaniner. Bilderna är inte särskilt nya, men känns ändå väldigt påskiga på något sätt. Fat rabbit, fat rabbit, tell me what you know, tell me what you know.

Klicka på bilderna för att komma till större versioner eller läs lite mer om det ena fallet här.


Äldre tysk man, huvudbonad och jättekanin. De dyra väskorna lyser med sin frånvaro. En fin modetrend.

Hollywoods hetaste kvinnor: # 9

På nionde plats:

Thora Birch, 26.


Filmer i urval: The Hole (2001), Ghost World (2001) Winter of Frozen Dreams (2008).

Höjdpunkt: Känsligt spel i Sam Mendes hyllade American Beauty (1999).

Motivering: Thora är barnstjärnan som inte riktigt har lyckats som vuxen. Visst, hon är inne i systemet, men antalet bra filmer på meritlistan är lätträknade. Att hon är nia på min lista beror därför endast på att hon är en så underbar skådespelerska och att hon kan så mycket mer än hon fått visa så här långt.

Prognos: För en gångs skull ska jag låta bli att gissa. Hela mitt hjärta vill att hon slår igenom och får bättre roller. Hoppas, hoppas.


Oemotståndliga Thora Birch.

Trottoarterror - del 3

Detta är det tredje inlägget i en liten serie som ska försöka beskriva de svårigheter som kan uppstå i samband med promenader på Lunds många gångvägar och trottoarer.

Trottoarterror - del 3: Rullatorrävarna.


Kännetecken: Tre pensionärer stannar plötsligt till och parkerar sina rullatorer i Mercedeslogotypformation. Mitt på gångvägen står de i sin sällskapsklunga och vädrar åsikter helt ovetandes om att det finns en gående värld utanför deras lilla geriatriska treenighet.

Typ av handling: Omedveten!

Orsak: Social glädje på ålderns höst.

Skaderisk: Obefintlig, så vida du inte är halvblind och ouppmärksam själv.

Sista veckosammanfattningen (kort)

Det var ett tag sedan jag skrev en veckosammanfattning.
Det finns en god anledning till detta: jag är trött på att skriva veckosammanfattningar. Dels för att det tar en massa tid i anspråk, dels för att det blir så väldigt repetitivt. Särskilt efter en vecka med stor konsumtion av film och/eller litteratur.

Nu slutar jag med det och gör som alla andra; när jag känner för att skriva något om en film eller en roman eller en låt - när jag verkligen har något att komma med - då skriver jag om det. Dream-a-Dreamland får inte bli ett nytt Sagolandet (248 recensioner på åtta månader), hur intressant den bloggen nu än var.

Som avslutning kommer därför, för sista gången, en lista (inga recensioner) på den senaste tidens sedda filmer och lästa romaner. Betyg 7 - 10 innebär rekommendation.

LÄST:

Knut Hamsun - Svält. Betyg: 9.
Stig Dagerman - Tysk höst. Betyg: 8.
Jonas Karlsson - Det andra målet. Betyg: 7.
Karin Alvtegen - Svek. Betyg: 6.

SETT:

Into the Wild (2007) av Sean Penn. Betyg: 10.
Die fetten Jahre sind vorbei (2004) av Hans Weingartner. Betyg: 8.
Du & jag (2006) av Martin Jern och Emil Larsson. Betyg: 8.
No Country for Old Men (2007) av Ethan Coen och Joel Coen. Betyg: 8.
Paprika (2006) av Satoshi Kon. Betyg: 7.
Pirates of the Caribbean: Dead Man's Chest (2006) av Gore Verbinski. Betyg: 6.

Veckans låtar 12

Här har ni listan för vecka 12. Klicka på låttitlarna för att komma till en video av något slag.

1. (3) Au Revoir Simone - Sad Song

2. (2) Feist - Secret Heart

3. (5) The Decemberists - The Mariner's Revenge Song

4. (#) Jens Lekman - Into Eternity

5. (#) Au Revoir Simone - A Violent Yet Flammable World

6. (6) Cat Power - The Greatest

7. (4) Radiohead - 15 step

8. (#) Cat Power - She's Got You

9. (1) Bob Dylan - Tangled Up in Blue

Äntligen nådde ni förstaplatsen tjejer!

Magiska filmposters: del 2

Poster nummer två, hörande till David Lynchs Lost Highway, sitter på väggen i mitt vardagsrum. Den köptes vid ett besök i Hollywood för lite drygt tio år sedan. Idag är den en relativ raritet; Lynchposterskillen behövde t.ex. tre år för att lokalisera sitt exemplar.

Rent estetiskt då? Jo, som med all stor design tycker jag att man har lyckats kombinera enkelhet med skönhet och dessutom lyckats få med en puls i bilden som intimt hör samman med den surrealistiska filmupplevelsen. En stor personlig favorit.

Fortsatt avgiftsskolk bör vara möjligt

Sydsvenskan rapporterar om SVT:s fortsatta fokusering på nätet. Man kommer inom kort inleda en försöksverksamhet där hela utbudet läggs ut på webben. Det är utmärkt. En sådan satsning skulle befästa kanalens position som världsledande inom tv på nätet.


Redan idag har man den överlägset bästa svenska tjänsten för webb-tv. TV4 ligger en bra bit efter. Trean likaså. Femman satsar dock rätt och gör det bra, närmar sig giganten. Konkurrensen ökar.

Fast kruxet med public service är, som alltid, principen att alla måste betala. Det spelar ingen roll att Urban aldrig tittar på SVT. Har Urban en tv-apparat ska han också betala tv-avgift. "Radiotjänst i Kiruna AB ansvarar för tv-avgiften som går till Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio."

Tanken är nu att denna obligatoriska betalningsform ska överföras till internet. Äger du en dator med internetuppkoppling ska du betala tv-avgift. Basta. Inga undantag.

Men även om rubriken antyder att tv-avgiften skulle kunna läggas direkt på det som idag betalas för internetuppkopplingen, finner jag det mycket osannolikt att så skulle kunna ske. Återförsäljare av tv & radio samt digitala tjänster slipper idag att baka in avgiften i sina produkter och därför är det logiskt att internetleverantörerna också slipper ett sådant merarbete.

I framtiden kan du därför tryggt fortsätta att svara nej när filurerna från Radiotjänst frågar dig om dina olika innehav - tv, dator, radio. Att betala för public service är i grunden rimligt, men det är lika viktigt att människor som av olika anledningar inte vill eller kan betala tv-avgiften får behålla möjligheten att slippa undan. Så är det idag och så bör det också förbli.

Andra bloggar om internet, svt, tv.

Edit 12:48: Läs också Copyriots utmärkta analys.

Hollywoods hetaste män: # 9

På nionde plats hittar vi en gammal goding:

George Clooney, 46.



Filmer i urval: Out of Sight (1998), Ocean's Eleven (2001), Michael Clayton (2007).

Höjdpunkt: Gick upp flera kilo i vikt inför sin roll i Syriana (2005) och belönades med en Oscar för besväret.

Motivering: Kvinnornas Dr. Ross blommade sent, men som han blommade! Idag har Clooney upprepade gånger bevisat för världen att han är betydligt mer än bara ett vackert ansikte.

Prognos: God. Kommer hålla ställningarna i toppen ett tag till och kan närhelst han önskar fortsätta regikarriären.

Och så här glad blev George när han fick höra att han var nia på Dream-a-Dreamlands lista...

Runda magar på rad

En ögonblicksbild från Sydsvenskans hemsida... Skrämselmage ställs mot nyttomage. Notera den grafiska likheten med händerna. Lite kul trots allt.

Einar Moesgaards bryderier

Njut av Holger Juul Hansens och Erik Wedersøes underbara spel i denna klassiska scen.

Mitt lilla hjärtegryn

Två klipp på raken blir det nu. Lars von Triers TV-serier Riget och Riget II är förmodligen världens bästa inom sin genre. Nåväl. Hör här hur Stig Helmer (Ernst-Hugo Järegård) uttalar sina känslor för Danmark.

Mer att läsa om fildelning

Det har skrivits massvis med blogginlägg sedan regeringens besked i fildelningsfrågan, men den hitills bästa texten i ämnet är skriven av Sydsvenskans Patrik Svensson. Han lyfter fram tre skäl till varför musikindustrins kris i själva verket är en naturlig del av utvecklingen i världen.

Han konstaterar till exempel att vi inte komsumerar mindre än tidigare, bara att vi konsumerar annorlunda:

Med andra ord, vad vi ser är ett slags ekonomisk spåromdragning där den stora kassakistan vid slutmålet ändå till sist är densamma. Det får såklart konsekvenser på det lokala planet, men det är inte ett samhällsekonomiskt problem.

Ett annat lästips är den alltid lika skarpe Anders Mildner (som bloggar på sydsvenskan.se). Han sätter fokus på att det redan idag inte finns någon rättvis fördelning av intäkter via Stim och passar lite senare på att dela ut en mild snyting åt regeringen:

Och det är nog ingen slump att vi inte har hört kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth fundera över vilka effekter dagens mainstreamanpassning av fördelningsmodellerna har för den framtida kulturen, men att vi däremot finner henne skriva artiklar med justitieministern som handlar om hårdare tag mot fildelare.

Man kan ju förstå henne. Leker alla andra Vilda Västern är det lätt hänt att man slänger på sig en sheriffstjärna av bara farten.

Det är positivt att Sydsvenskan ger plats åt nyanserade åsikter. Vidga därför era vyer och läs vad Svensson och Mildner har att säga!

Myten om Surfaren - en betraktelse

Sextio surfare demonstrerade i Höganäs för två dagar sedan. En lokal nyhet för lokala läsare och en och annan surfintresserad.

Den här lilla betraktelsen handlar inte om dessa svenska surfares strid mot bygget av en ny pir i Mölle. Nej, den här texten handlar om den tankekedja som satte igång när jag läste Sydsvenskans artikel.

Ni har säkert också varit med om det någon gång. Att ni läser en artikel och får en bild i huvudet. Tankar som springer iväg och några associationer senare dyker en ny bild upp och kanske ytterligare en. Klick, klick och sedan är bilderna borta. I bästa fall finns ett minne kvar. I sämsta fall: ingenting alls.

Jag såg genast till att tankekedjan inte försvann.

Vi kan kalla honom Surfaren. Han såg ut som en surfare, lång med rufsiga blonda lockar, solbränd med ett brett leende och en mage man kunde tvätta kläder på.

Kvinnlig bloggare, oktober 2007.

Den första bilden: Sean Penn i succéfilmen Fast Times at Ridgemont High.


Bilden av Surfaren kommer från verklighetens exotiska stränder, men blev ett brett begrepp via Hollywoodfilmen. Och om Penn var åttiotalets charmige "surf dude", fick en annan skådespelare ta hand om det tidiga nittiotalets mytbildning.


Nu börjar vi närma oss ett ideal. Där Penns karaktär saknade farligheten och den djupare attraktionen var Patrick Swayze, Dirty Dancing-generationens darling, en erfaren man som förmådde fylla ut hela den mytiska bilden. Och Point Break drog logiskt nog in en hel del pengar.

Det blev 2000-tal. Tiderna förändrades och Surfaren hade hamnat i skymundan. Det gjordes ett halvdant försök att lansera surfartjejen med Blue Crush, men först tre år senare var Surfaren tillbaka i Lords of Dogtown. I en mindre roll gav Heath Ledger oss en bildskön blonderad variation på surftemat, medan ett gäng yngre medskådespelare fick leva upp till den fullständiga myten.


Surfaren är relativt ung, ofta blond och outbildad. Han ser bra ut, är vältränad och lever för stunden, lever ut, lever hårt. Tar droger, festar och är ändå en atlet. Är åtrådd av många kvinnor och hatad av lika många män. Han är en vattnets rebell, en vågornas vigilante.

Våren 2006 värvas förre Helsingborgsspelaren Christian Järdler till Malmö FF, en inte helt okontroversiell övergång. Rivaliteten mellan klubbarna är stark, känslorna flödar. Men mitt i gruffet och bruset på forumen börjar några tala illa om Christian. Inte på grund av hans färdigheter som fotbollsspelare. Inte för hans eventuella övergångssvek. Nej, de snackar om hur fan han ser ut.

Han ser ut som en surfare. Så jävla korkad alltså. Blond och dum. Surfare!

Myten levde då och lever fortfarande. Järdler råkade bara frisera sig in i den. Kanske ville han vara Surfaren ett tag eller så var det hela en ren tillfällighet.

Andra bloggar om surfing, manlighet och myter.

Hollywoods hetaste kvinnor: # 10

Listans nummer tio är:

Jennifer Connelly, 37.


Filmer i urval: Requiem for a Dream (2000), House of Sand and Fog (2003), Little Children (2006).

Höjdpunkt: Vann en Oscar för rollen som Alicia Nash i
A Beautiful Mind (2001).

Motivering: Fakta 1: När hon ser in i våra ögon smälter vi. Fakta 2: Jennifer är en mycket skicklig skådespelerska som det är stört omöjligt att tycka illa om.

Prognos: Lär stiga i graderna under några år till, men är kanske för snäll för att slå riktigt stort.

Bonusbild. Klicka för full storlek.

Theme Time-poster

Först gillade jag den inte. Sedan visste jag inte vad jag skulle tro och så plötsligt var jag förtjust. Jag skriver om postern till Bob Dylans Theme Time Radio Hour som jag råkade snubbla över häromdagen.

För er som inte redan vet det har alltså Bob Dylan sedan maj 2006 ett eget radioprogram på XM Satellite Radio där han med säregen känsla och humor presenterar låtar från förr, främst 1930- till 1950-talet. Varje gång man kliver in i hans ombonade värld mår man prima och känner sig verkligen berikad av musiken, anekdoterna och den breda kunskapen.

För den som vill provlyssna några avsnitt rekommenderas en länk till vänster (under Musik) där samtliga episoder finns tillgängliga. Fast säg det inte till någon bara.


Klicka på bilden ovan för att komma till en betydligt större version.

Andra bloggar om Bob Dylan och radio.