Ilska

[En liten serie om känslor skildrat genom bilder är härmed startad. Tanken är att bilderna ska tala för sig själva, alternativt att rubriken och bilden tillsammans säger något intressant. Vi får se hur det fungerar.]

Hollywoods hetaste kvinnor: # 6

Sexa blev ingen mindre än:

Keira Knightley, 23.


Filmer i urval: Bend It Like Beckham (2002), Pride & Prejudice (2005), Atonement (2007).

Höjdpunkt: Tog andan av alla i Love Actually (2003).

Motivering: En supertalang utöver det vanliga som, trots sin ringa ålder, redan har levererat både kommersiellt (Pirates-filmerna) och konstnärligt (se exempel ovan). På grund av detta förtjänar hon en bra placering på min lista. Och om du inte redan är övertygad om hennes uttrycksfulla charm, se Love Actually.

Prognos: Befinner sig redan i toppen och där kommer hon att vara de närmaste tio åren (till att börja med!).

Bonusbilder. Klicka för större versioner.

Fin intervju med Amanda Jenssen

Samtidigt som Idoltidens äventyr fortfarande berör och lockar hundratusentals människor till YouTube, är nu lanseringen av hennes debutalbum i full gång. Singeln Amarula Tree kom för några veckor sedan och i förra veckan medverkade hon i Eftersnack på SVT. Intervjun med Sydsvenskans Håkan Engström är en del av samma pr-kampanj. Det är en, vad det verkar, mycket avslappnad Amanda Jenssen som får en enkel pratstund att leva upp och lysa klart.

Jag blev förstås glad när ”Do You Love Me”, första singeln, hamnade etta både på Itunes och skivförsäljningslistan, men det stora för mig var framgångarna för ”Amarula Tree” – eftersom det är mina ord och min musik.

Är hon reda att slå igenom stort? Kan hon lyckas utanför Sverige? Kan hon fortsätta att utvecklas som artist? Frågorna är många, framtiden är spännande. Ett första steg på väg mot något stort är snart taget. Vi är många som tror på dig, Amanda! Det här kommer att gå hur bra som helst.

Scientologi - South Park-versionen

Efter den senaste tidens små tips och utvikningar kring scientologins absurditeter och faror, är det nu läge att tipsa om det klassiska och kontroversiella (för scientologer åtminstone!) South Park-avsnittet där scientologerna, inklusive ärkenötterna Cruise och Travolta, fick sig en rejäl och mycket välförtjänt omgång. Numera kan man ju se alla SP-avsnitt på webben och det är toppenbra så klart.

Se därför "Trapped in the closet" här. Samhällssatir när den är som allra vassast.


Stan blir scientolog (säsong 9, avsnitt 12).

Så skönt!

Trots en fiende utrustad med ett till synes obegränsat turkonto lyckades Chelsea anta utmaningen och ta sig till final i Champions League. Liverpool är utslaget, borta för den här gången. Chelsea är i final! Vem hade trott det när Mourinho fick sparken i höstas?

Den här segern var så otroligt rättvis och härlig, vilket mannen på bilden nedanför säkert håller med om. Från en något mer neutral synvinkel måste lyftas fram att matchen som helhet hade ett mycket högt underhållningsvärde. Detta var fotboll när den är som allra bäst.

Veckans låtar 18: Vinterns låtar

Idag är det den sista april. Molnen samlas på himlen, men värmen håller sig kvar. Våren är här, men i minnet dröjer sig bilderna av vintern kvar. Det är minnet av vintern som aldrig kom och när den kom, kom den så sent att den inte riktigt var välkommen.

Snart har fyra månader av 2008 gått och Veckans låtar (se länksamling till vänster) har pågått lika länge. Med anledning av detta lilla jubileum kommer här en lista där alla årets resultat räknats in för att beräkna Vinterns låtar. För omväxlings skull börjar vi idag uppifrån och jobbar oss ner mot förstaplatsen.

9. Feist - The Limit To Your Love

8. CocoRosie - Beautiful Boyz

7. Bob Dylan - Abandoned Love

6. The Decemberists - The Mariner's Revenge Song

5. Au Revoir Simone - A Violent Yet Flammable World

4. Au Revoir Simone - Sad Song

3. Feist - Mushaboom

2. Feist - Secret Heart

1. Regina Spektor - Après Moi

Vi ses nästa vecka. Tack Regina Spektor, Feist och alla ni andra som gjort 2008 till ett fint musikår för undertecknad!

"Yesterday I was in one of the Pings"

I dagens Sydsvenskan reflekterar författaren Niklas Söderström kring hur det svenska språket låter för folk från andra länder. Han skriver:

Förvisso lär det vara så att vi uppfattar okända språk som flöden eftersom vi inte urskiljer hur orden är uppdelade. Som när jag träffade en australiensare på resa i Sverige. Jag frågade var han varit. ”Yesterday I was in one of the Pings, don’t remember which”. One of the Pings? ”Yeah, you know, Linko-Ping, Norrko-Ping, Ko-Ping”.

Det är svårt att inte le åt det hela. "Yesterday I was in one of the Pings." Härligt!

Hans slutsats tycks vara att svenskan låter konstigt alternativt att det inte går att bestämma hur vi låter exakt, eftersom den dialektala variationen inom landet är så pass påtaglig. Men oavsett hur det nu kan tänkas ligga till var texten lagom kort och mycket rolig att läsa.

Magiska filmposters: del 6

Man kan inte gå igenom en uppräkning av magiska filmposters utan att nämna denna godbit. Fargo (1996) är en modern filmklassiker och jag är ganska säker på att postern nedan även anses vara en klassiker bland initierade reklammänniskor. Bilden fångar verkligen filmens uttryck till fullo. Kreativt är bara förnamnet.


(klicka på bilden för att se en något större version)

Hollywoods hetaste män: # 6

Sexa på min lista är:

Jude Law, 35.


Filmer i urval: Enemy at the Gates (2001), Road to Perdition (2002), Closer (2004).

Höjdpunkt: Fint spel mot Matt Damon i The Talented Mr. Ripley (1999).

Motivering: Magkänslan placerar honom på listan. Är Jude blott en snygg posör eller rent av en genuint kompetent skådis? Åsikterna kommer alltid att gå isär. Jag tycker emellertid att han håller måttet.

Prognos: Behåller sin position strax under toppskiktet och är nöjd med det.

Feist - One Evening

Man kan aldrig få för lite av Feist. Hon är underbar, inte sant?

Veckans låtar 17

Ännu en vecka, ännu en lista. Solen skiner alltid på mig när jag vaknar. Det är... varmt och ibland lite irriterande när jag är trött och vill sova en timme extra. Fast nu är det listan som gäller. Den råkar idag vara lite statisk. Bara en nykomling, men henne känner ni igen: Amanda Jenssen! Mycket nöje!

1. (1) Cat Power - Song to Bobby

2. (2) Feist - The Limit To Your Love

3. (3) Bob Dylan - Abandoned Love

4. (4) Au Revoir Simone - A Violent Yet Flammable World

5. (5) Josh Rouse - It's The Nighttime

6. (#) Amanda Jenssen - Numb

7. (7) Feist - Secret Heart

8. (6) Tom Waits - Grapefruit Moon

9. (9) Robert Wyatt - Foreign Accents

Cat Power behåller förstaplatsen.

Bockarna Bruse bröstar upp sig

Här får ni ett skrämmande litet klipp från 2006 som visar hur scientologerna agerar mot sektens kritiker. De tre bockarna Bruse kan vi kalla personerna som ger sig på den filmande aktivisten. Är dessa tre herrar hjärntvättade eller bara rejält osympatiska? Förmodligen båda delarna.

(Det intressanta är att deras beteende är styrt av interna dokument som klargör hur man ska bemöta motståndarna. Fast nog talar klippet tydligare än något dokument någonsin kan göra.)

Tisdagsspaning: tjejer på killarnas arena

Det här är en spaning som tänktes ut i söndags och som skulle ha skrivits ner och publicerats igår. Ett tusenbitarspussel kom emellan, men nu är sista biten på plats och jag kan börja skriva.

Temat är "tjejer på killarnas arena". Lite luddig formulering måhända, men det ger sig väl efter ett tag.

1. I lördagens DN analyserar Nina Björk Stieg Larssons superhjältinna Lisbeth Salander. Ingressen sammanfattar det hela:

Datorhackare i världsklass, liten, tunn, arg – och fenomenal. Stieg Larssons deckarhjältinna Lisbeth Salander tar ingen skit. Men vad säger hennes karaktär egentligen om vår tids feminism? Nina Björk läser Millenniumtrilogin och finner en kvinna med manliga egenskaper.

En kvinna med manliga egenskaper var det ja. Läs gärna vad Björk har att berätta, men se till att ha läst någon eller några av böckerna först. En hel del avgörande detaljer avslöjas nämligen i artikeln.

2. Brommapojkarnas F98 (flickor födda 1998) är bättre än alla sina jämnåriga kamrater. Detta har lett till att de inte får något bra motstånd, trots att de spelat mot såväl två som tre år äldre motståndare. Lösningen blev att spela mot jämnåriga killar istället. I förrgår spelades första matchen och supertjejerna vann med hela 15-0. Vilken fantastisk historia!


I artikeln inför den första killmatchen framkom en hel del intressanta fakta. Som att framgången, enligt tränaren, handlar om rätt träning:

Här behandlas tjejerna som killar. Det brukar vara alldeles för mycket daltande med tjejer, att de inte ska ta i tillräckligt eller inte får svettas. Här kör vi hårt i tio minuter och sen blir det lite vila innan vi kör igång igen.

Det borde väl alltid vara så att killar och tjejer får samma sorts träning, men av olika anledningar blir det sällan så. På elitnivå bedrivs dock träningen på samma sätt oavsett kön och kanske kan man kalla de duktiga Brommaflickorna för en slags elit.

3. Danica Patrick vann häromdagen, som första kvinna, en indycartävling. Naturligtvis är det en stor prestation. En snabbtitt på hennes hemsida och annat pr-material visar upp en kvinna som är modellsnygg, smart och racerförare i ett. En gångbar paketlösning tycker nog alla inblandande. Sponsorerna tigger om att få arbeta med henne och jag kan inte låta bli att fundera över varför det så ofta är på detta viset. Varför måste framgångsrika underhållningskvinnor (sångerskor, skådespelare, idrottare) både vara duktiga och snygga? Det är ett mönster som går igen överallt.


Danica Patrick, 26 år och superkvinna.

Hela intervjun med Jason Beghe släppt!

Extra! Extra! Se hela intervjun med avhoppade scientologen Jason Beghe här. Hur ska scientologerna hantera detta? Oj, oj, oj...

Andra bloggar om: scientologi, sekter.

Magiska filmposters: del 5

Denna bilden gillar jag av ungefär samma anledning som Lost Highway-postern. Jag har dock inte sett den här filmen än. Lustigt det där att det alltid måste finnas ett samband mellan filmens kvalitet och posterns lämplighet som väggprydnad. Eller så är det bara helt naturligt. Långt inne i filmfantasten bor en liten skämsapparat som går igång så fort vi råkar gilla "fel" film. Det gäller att lära sig att hantera den apparaten, att våga stå för sin smak, vilket är lättare sagt än gjort. Nåväl. Den här postern tycker jag i alla fall om.