Magiska filmposters: del 4

Den fjärde postern i denna serie är inte bara grafiskt och estetiskt fulländad, utan fångar dessutom det gåtfulla som väcker betraktarens nyfikenhet. Bilden hör till Jacob Aaron Estes Mean Creek (2004) och har ni inte redan sett den (filmen!) bör ni snarast göra något åt den saken.

Hollywoods hetaste kvinnor: # 7

Listans mitt är numera passerad även på kvinnosidan. Och på sjunde plats hittar vi:

Eva Green, 27.


Filmer i urval: Kingdom of Heaven (2005), Casino Royale (2006), The Golden Compass (2007).

Höjdpunkt: Strålande, men också mycket vågad, debut i The Dreamers (2003).

Motivering: Slå upp "kometkarriär" i ett lexikon och Eva Greens ansikte dyker upp direkt. Graciös, sensuell, ståtlig och genuint skicklig på det hon gör. Green företräder ett äldre, mer klassiskt skönhetsideal i ett anorexifierat Hollywood och än så länge gör hon det med den äran.

Prognos: Utmärkt. Eva har alla chanser i världen att bli dam nummer ett så länge hon låter bli att placera sig i något förrädiskt fack.

Klicka på bilderna för större versioner.

Gör en bättre film nästa gång!

Sydsvenskan skriver att filmen Morgan Pålsson - Världsreporter bara har setts av 125,000 personer. Dock hade man förväntat sig minst det dubbla och därför är det nu troligt att Lundabolaget Anagram kommer att förlora pengarna som satsades i projektet. Men varför tror producenten Martin Persson att det gått sämre än förväntat?

På något sätt måste vi ha gjort fel i marknadsföringen och kommunikationen med publiken. Vi vet att ”Hipphipp” har en stor publik. Och alla som har sett filmen, förutom ett fåtal recensenter, har tyckt att den har varit rolig.

Tillåt mig att skratta. ALLA som har sett filmen ska alltså ha tyckt att den var bra? Med en sådan möjlighet till feedback borde ju filmens producenter vara världberömda vid det här laget. Dessutom talar man om ett fåtal recensenter när i stort sett hela kritiker-Sverige gav filmen tummen ner. Via kritiker.se kan man se att snittet ligger på drygt en tvåa. Men visst, man kan såga en film och ändå tycka den är rolig. Om det nu är roligheten det handlar om...

En annan bloggare tror att den uteblivna framgången beror på för mycket marknadsföring. Under en viss period fanns nämligen Morgan Pålsson med överallt. Det var dn.se, SVT och medverkan i massvis av andra möjliga och omöjliga sammanhang. Ja, det är sannolikt så att folk tröttnade på filmen redan innan den hade haft premiär...


Tid för ett avslöjande. Jag hör till den grupp människor som tycker Morgan Pålsson är en tråkig karaktär och att begåvade komiker ytterst sällan klarar av nyanserat skådespeleri. Det är möjligen okej för ett humorprogram på teve, men i längre och dramaturgiskt annorlunda form blir det hela tämligen avslöjande.

Därför tänker jag att det är mera troligt att filmen faktiskt inte är tillräckligt bra. Att den faktiskt inte är tillräckligt rolig. Att biofilmer baserade på tevekaraktärer inte är någon garanterad framgång. Kort och gott: att filmen förmodligen är för dålig för att locka den breda massan att öppna sina plånböcker.

Mitt tips till Anagram och alla inblandade i projektet blir därmed följande: Gör en bättre film nästa gång!

Trottoarterror - del 4

Granskningen går oförtrutet vidare.

Trottoarterror - del 4: Den vuxenledda tonårsgruppen.


Kännetecken: Den vuxenledda tonårsgruppen kan vara en del av en skolklass på utflykt eller ett handbollslag på väg till en turnering. Den är emellertid alltid på väg någonstans och har självfallet en ledare (tränare, lärare) som håller sig i bakgrunden, ytterst ointresserad av att leda sina trupper på ett korrekt vis. Likt en slingrande amöba väller tonårsgruppen fram över gångvägar och trottoarer och hotar att sluka alla mötande personer i ett litet nafs.

Typ av handling: Halvt medveten.

Orsak: Brist på organisation.

Skaderisk: Låg. De må vara ouppmärksamma, men närvaron av en eller flera vuxna gör att ligistfasonerna uteblir.

knuff.se 18:27

Som ett litet test tog jag alla rubriker från knuff.se och skapade en dagsfärsk aktualitetsdikt. Den fick heta "knuff.se 18:27". Inga länkar. Ingenting. Ganska tråkigt, absolut, men också ganska talande för att sidan ifråga inte precis lyckas fånga upp det mest relevanta alltid.


knuff.se 18:27

Transfetter ökar risken för bröstcancer

Vad utger din blogg DIG för att vara?

Reinfeldt ber Kina släppa fångar

"Regeringen måste förbjuda förtidspension till unga"

Rosetta - pirat OCH god konsument

Sveriges största bloggsajt hotas av stängning

De bloggar sig till döds

Reinfeldts klädchock

Här är alla offer utom offren

Grytan

Moby Goes Gratis

Plundrarna

Det är något orwellskt över alliansregeringen

Lärarna blir färre i Stockholm

Falsk riven ost lurar kunder

Ambient Sweden: Sverige som framtida IT-nation

Fransmännen fick inte som de ville...

Ellen Page glänser i The Tracey Fragments

Ellen Page var lysande i Hard Candy och helt okej i Juno. I The Tracey Fragments (2007), som jag kollade in igår, var hon tillbaka i gammalt gott slag. Förvisso experimenterade regissör Bruce McDonald (lite väl) mycket med delade bildrutor och massvis med små effekter hela tiden, men på något underligt vis sjönk jag ändå in i filmens skruvade och på samma gång väldigt sorgsna värld. Detta är en konstig liten film (77 minuter kort) som det kan vara kul att se just för att Ellen Page är en av framtidens stora skådespelerskor. Är du däremot inte intresserad av Page kommer du nog inte heller att gilla The Tracey Fragments något vidare. Betyg: 6 av 10.

Här får ni ett antal vidcaps från filmen, varav flera är beskurna. (Och som vanligt klickar ni på bilderna för att göra dem lite större.)

På spaning efter Maud

I förmiddags begav jag mig ut på spaning efter Maud och en stund senare kom jag hem med tre riktigt fina fynd.

1. Petra Mede snuskar till det alldeles i Parlamentet när hon ska uttala sig om "den riktiga Maud". (Känsliga tittare varnas!)

2. Rachel Mohlin är stjärnan som gör det värt att lyssna på Public Service varje vecka. Hennes Maud hör till mina personliga favoriter.

3. Shampoo Rising-Annina noterar att Mauds frisyr förmodligen är vanligast i Sverige. Maud-klonerna finns överallt.


Maud? Ja, detta är Maud.

Veckans låtar 15

Feist håller ställningarna i toppen, fast med en annan låt. Klicka på titlarna för YouTube-länk.

1. (#) Feist - The Limit To Your Love

2. (2) Bob Dylan - Abandoned Love

3. (3) Au Revoir Simone - A Violent Yet Flammable World

4. (1) Feist - Secret Heart

5. (#) Robert Wyatt - Foreign Accents

6. (6) The Decemberists - The Mariner's Revenge Song

7. (4) Jens Lekman - Into Eternity

8. (#) Bruce Springsteen - Something In The Night

9. (9) Coconut Records - West Coast

Nu har jag äntligen sett Juno...

...och frånsett tre eller fyra varmt välskrivna scener var nog detta det mest tillgjorda och diaboliskt beräknade spektakel jag sett på länge. Effektivt, javisst, men ack så tomt och krystat. Mitt under filmen upptäckte jag till och med en person i min soffa som stönade i plågor samtidigt som han dunkade fjärrkontrollen mot pannan. Den personen var jag själv. Återkommer eventuellt senare i veckan med fler reflektioner.


Ellen Page som Juno MacGuff i Juno.

Talking Heads - Psycho Killer (feat. Charles Manson)

Här får ni se en hemmasnickrad video som är ett montage av olika Charles Manson-relaterade bilder och klipp. Särskilt inledningen är helt fantastisk. Och dessutom gillar jag ju låten...

Hollywoods hetaste män: # 7

Vi har nu passerat listans mitt. Charmig sjua är:

Joaquin Phoenix, 33.


Filmer i urval: To Die For (1995), Gladiator (2000), Quills (2000).

Höjdpunkt: Fullkomligt övertygande som Johnny Cash i Walk the Line (2005).

Motivering: Trots medverkan i en del mindre lyckade filmer har Joaquin kört på, gjort sin grej och överlevt, etablerat sig nära toppen. Rivers brorsa lever lika mycket på sin intensiva närvaro som på sin kraftfullt maskulina utstrålning. En ikon inom sin egen lilla genre.

Prognos: Osäker. Den fortsatta karriären kan gå precis hur som helst. Den statusmässiga trenden är dock uppåtgående.

Magiska filmposters: del 3

En sparsmakad design som samtidigt bejakar en suggestiv känsla. En skenbar enkelhet möter en slumrande skönhet. Svart och vitt i njutbart samförstånd. Ja, postern till Woody Allens Manhattan gillar jag skarpt! (Klicka för större bild.)

(Förra) årets bästa filmer

Det första inlägget på bloggen hette "Årets bästa filmer". En mycket kort lista redovisades. Endast fyra filmer fanns med och jag fann det därför bäst att avsluta med följande gardering:

Om några månader är listan garanterat längre.
Ber att få återkomma då.

Nu har jag sett många fler filmer från 2007 och därmed har listan blivit betydligt längre. Dock finns det ganska många filmer kvar att se och därför garderar jag mig ännu en gång och ber att få återkomma om några månader med en slutgiltig lista.

2007 års bästa filmer

1. Into the Wild av Sean Penn

2. Vid himlens utkant av Fatih Akin

3. Water Lilies av Céline Sciamma

4. There Will Be Blood av Paul Thomas Anderson

5. Encounters at the End of the World av Werner Herzog

6. The Bourne Ultimatum av Paul Greengrass

7. Death Proof av Quentin Tarantino

8. Zodiac av David Fincher

9. Lust, Caution av Ang Lee

10. 4 månader, 3 veckor och 2 dagar av Cristian Mungiu

Kristen Stewart och Emile Hirsch i 2007 års bästa film (för tillfället).

Notera även att ettan fått betyget 10, tvåan till och med sjuan är nior, medan åttan till tian är klockrena åttor.

Idag såg jag en sopbil

Idag såg jag en sopbil. Kanske tänker ni att det inte är något speciellt med att se en sopbil och då håller jag med er. Men nu är det så att jag faktiskt såg en riktig sopbil och inte en lastbil som forslar sopor från våra soptunnor.

Våren är på väg och med våren kommer en mängd förändringar som inledningsvis brukar sammanfattas under rubriken Vårtecken. Det blir varmare, blommor slår ut och sopbilarna kommer fram.

Idag såg jag alltså en sopbil. Den var stor som en vanlig sopbil fast kanske lite rundare. Efter sig lämnade den ett gråsvartaktigt spår, nästan som om den vore en överdimensionerad snigel. Allt vintergrus intill trottoarkanten försvann. Man kan säga att gatan blev våranpassad.

Veckans låtar 14

Ny lista. Nygammal etta. Mycket nöje!

1. (2) Feist - Secret Heart

2. (#) Bob Dylan - Abandoned Love

3. (3) Au Revoir Simone - A Violent Yet Flammable World

4. (4) Jens Lekman - Into Eternity

5. (5) Regina Spektor - Après Moi

6. (1) The Decemberists - The Mariner's Revenge Song

7. (#) Guns N' Roses - Civil War

8. (8) Au Revoir Simone - Dark Halls

9. (#) Coconut Records - West Coast