Redo igen

I lördags kom jag hem från Spanien. Igår kom jag hem till Skåne och Lund. Då orkade jag inte sätta igång med en massa skrivande, men idag är jag något mer utvilad och redo att ta itu med allt. Räkna med ganska många texter fram till torsdag då jag drar iväg på ännu en liten resa. Reserapport 4 bör snart dyka upp om inget oförutsett kommer emellan!

Reserapport 3

Taket är vitt. Väggarna är vita. Allting är vitt. Lakanet jag ligger på, liksom kuddarna och täcket. Husen har vita fasader och när morgonsolen reflekteras mot dessa bländas jag, tvingas blunda, hålla händerna för ögonen.

Klockan är tjugo över ett, natten till fredag, och stiftet till min favoritblyerts har just tagit slut. I vanliga fall antecknar jag enbart med bläck, men på sista tiden har jag föredragit den lättare blyertsen. Vilket också förklarar slitaget.

Det här ska bli en reserapport tänker jag och inser hur illa vald min rubrik är. Reserapport är så torrt och ofullständigt, men givetvis korrekt. Reserapport låter som en revisors plikttrogna rubrik till kvittosammanställningen av den där festhelgen i Köpenhamn, Dublin eller Prag när Bengt skulle svetsa samman gänget efter sammanslagningen. Reserapport bär spår av gammal skrivmaskin och rutiga tjänstemannaskjortor och om du lyssnar riktigt noga kan du höra ljudet av pekfingrarna som hamrar in sandiga klichéer från förr.

Jag borde ha valt någon bättre rubrik, något mer uttrycksfullt och precist.

Klockan är nu halv ett och jag håller Bang nummer fyra 2007 i handen och försöker se in i Lindsay Lohans gåtfulla ögon. Är du galen? frågar Bang. Lindsay ler och jag kan inte låta bli att le tillbaks. Fåfängt, drömmande. Våra blickar möts dock inte. Hon tittar åt ett annat håll, ser in i någon annans ögon.

Som av en slump är det bara en halvtimme sedan jag läste ut semesterveckans nionde bok, Fredrik Strages utmärkta ”Fans”. Veckans läsning är således fullbordad två dagar för tidigt och nu ligger jag här med 2453 sidors utökad litterär erfarenhet. Jag känner mig stolt. Bror duktig, bror duglig, han är jag.

Klockan är nu två och jag gör just ingenting alls. Mina tankar vill inte samla sig. Istället viskar mörkret i mitt öra: släck lampan, släpp pennan, slappna av, sov. Sov en stund och vakna sedan upp till en ny morgon, till vårsolsvärmen och de vita väggarnas varma charm…

Reserapport nummer tre, publicerad på självaste skottdagen.

Reserapporten som blev något annat. I morgon flyger jag hem igen.

Reserapport 2

Det är kallare i år jämfört med tidigare år. Temperaturen kryper upp till 17-18 grader vid fyratiden och hasar sedan tillbaka ner igen. I skuggan kan det vara lite ruggigt när en kall havsvind letat sig in mellan bergsmassiven, men i solen är det underbart. Vilken skillnad i energi efter en halvtimmes läsande i det starka ljuset!

I måndags skulle jag ha sprungit, men det blev bara en rask promenad uppför en ganska brant sluttning. Stigen slingrade sig inbjudande och efter 30 minuters svettigt kämpande var vi uppe på toppen. Där kunde man se att det fanns ännu högre stigningar på andra sidan dalen, precis som det brukar vara i alla bergskedjor. Klättringen ner igen var helt odramatisk, men det gällde att ha tungan rätt i mun, se till så att man satte ner foten på rätt ställe.

Igår sprang jag min mördarrunda. Det mordiska i bansträckningen ligger i stigningarnas antal och lutningsprocent. Som alltid övergick emellertid ”att jogga hela tiden” till ”intervaller med snabbare löpning”. Utmattningen efteråt var dock densamma.

Dagarna går snabbt. Jag har fullt upp och läsningen fortskrider enligt planerna. Sedan jag kom hit har jag nu hunnit med fem romaner. Fyra återstår och det borde jag hinna med. Läsningen som livsfilsofi under en vecka…

Jag gillar frukt och grönt mycket mer här än hemma. Inget ont om Coop Nära i Lund, men den lokala affären slår dem med hästlängder. Bananerna är spanska och smakar mer än de långväga gästerna från Central- eller Sydamerika. Salladen är läcker och tomaterna smakar. Ja, tomaterna smakar faktiskt. Ni läste rätt. Det är ett nöje att äta en god pastasallad under sådana omständigheter.

En annan njutbar detalj är att kunna köpa lokalt producerad chorizo där det syns att korvarna knutits samman av en mänsklig hand. Det ser så mycket trevligare ut då, långt bort från den svenska inplastningsivern.

Idag fyller jag år. När jag vaknade visste jag för en gångs skull inte om det. Är det ett tecken på att man har blivit gammal? Nåväl, 28 år är ingen ålder att tala om, men om två år fyller jag 30 och då kommer väl åldersnojan på köpet. Vi får se.

Om blogger inte lurar mig ska detta vara blogginlägg nummer 100 sedan starten. En passande dag att jubilera på. Men nu ska jag sätta mig i solen och börja på en ny bok.

Veckosammanfattning 2008:8

Idag blir det rekordkorta kortrecensioner på grund av utlandsvistelsen. Dessutom mkt få externa länkar. Det är svårt att få till allt när man sitter med ett 56 k modem. Jag fixar till länkarna när jag kommer hem igen.

LÄST:

Ett familjeliv och nio andra (2003) av Oline Stig

Författaren, som jag tidigare bara bekantat mig med via Sydsvenskans kultursidor, skriver på en härlig prosa som får mig att vilja läsa hennes två andra novellsamlingar. Några noveller går inte i mål, men vad gör det när en klar majoritet gör det som vinnare. Betyg: 7.

Drömfakulteten av Sara Stridsberg

Ett pussel där det berättas från fyra olika håll, där fragment för fragment läggs på plats och bildar en känslomässig helhet. Valerie Solanas liv skildras som en litterär fantasi och det är så där intellektuellt stimulerande och slutligen också gripande som bara en roman kan vara. Drama, prosapoesi, filmdrömmar; feber, politik och antisex. Mästerligt! Betyg: 9.




En spricka i kristallen av Cecilia von Krusenstjerna

Förtjusande elegant skriven och mestadels mycket engagerande psykologisk studie av en överklassfamiljs inre slitningar och en liten flickas långa och krångliga väg mot vuxenheten. Betyg: 8.


SETT:

Risky Business (1983) av Paul Brickman

Valpig Tom Cruise spelar rikemansson vars föräldrar lämnar jättevillan för en semesterresa. Han förväntas vara en duktig gosse, men allt går inte som han hade tänkt sig. Mycket 1980-tal, lite svärta och en habil Cruise gör att denna allt annat än politiskt korrekta dramakomedi blir riktigt lyckad. Betyg: 7.

Jenter (2007) av Hanne Myren

Om att vara tjej på högstadiet i Norge. Regissören följer ett gäng tjejer under ett och ett halvt års tid och resultatet är klart sevärt. Betyg: 7.



Three Days of the Condor (1975) av Sydney Pollack

1970-talsparanoia med en hel del spänning. I vissa avseenden kan filmen dock upplevas som daterad. Betyg: 7.

The Bourne Identity (2002) av Doug Liman

Ännu en omtitt. Se äldre recension här. Betyg: 8.

The Bourne Supremacy (2004) av Paul Greengrass

Sågs senast vecka sju. Se tidigare veckosammanfattningar eller filmrecensioner 2008-länken till vänster. Betyg: 8.

The Bourne Ultimatum (2007) av Paul Greengrass

Lika hög klass som för en vecka sedan. Se länk till vänster. Betyg: 9.

Reserapport 1

Februari på sydliga breddgrader.

En flygresa i ett stort plan med obefintligt benutrymme. Som en sardin i en burk utan lock? Läderimitationen i sätet var dock bekväm.

Mulet väder i södra Spanien. Regnet som öser ner under gårdagens bilfärd från flygplatsen. Ganska varmt i luften ändå. Idag lyser solen bakom tjocka moln. Imorgon kanske den hittar fram igen?

Under resans gång pratar jag med två lärare. Båda gångerna kommer vi in på mina framtidsplaner. Lärare ett säger att jag kan bli lärare som reservplan, om allt annat fallerar. Lärare två avråder mig bestämt från att bli lärare. En tidigare lärare vill inte att någon ska bli lärare. Det är intressant. Det var länge sedan jag ville bli lärare, men i alla fall...

Just nu är jag uppslukad av Sara Stridsbergs Drömfakulteten. Med på resan har jag också en massa andra böcker. Läsandet som livsfilosofi under en vecka.

Jag försöker skumma igenom El País kulturdel. Det går inte så bra. Spanskan är delvis glömd, men kulturbevakningen här är imponerande.

Molnslöjorna har sakta försvunnit från bergssluttningarna. De senaste dagarnas regn har gjort landskapet grönare än vanligt. Sluttningarna ja: ormbunksgrönt och vintergransgrönt och en massa andra nyanser av grönt. I morgon ska jag ta mig en löprunda upp i bergen.

Krabbans krumbukter

Snart sticker jag iväg en vecka utomlands, men det är min förhoppning att bloggen ändå ska kunna uppdateras regelbundet. Nästa inlägg borde därför dyka upp på lördag kväll någon gång.

Men nu tänkte jag bjuda på ett roligt klipp från Hong Kong-rullen Shaolin Challenges Ninja från 1979. Studera särskilt "krabbans" rörelsemönster. Möcke bra, som Svennis brukar säga.

Veckans låtar 8

För åttonde gången i år kommer här listan över mina favoritlåtar just nu. Klicka på låttiteln för länk till musikvideo eller liveframträdande (YouTube).

1. (1) Joanna Newsom - Colleen

2. (2) CocoRosie - Beautiful Boyz

3. (3) Au Revoir Simone - Sad Song

4. (#) Ane Brun - Humming One of Your Songs

5. (#) ZZ Top - Blue Jean Blues

6. (6) Regina Spektor - Samson

7. (4) Bright Eyes - First Day Of My Life

8. (#) Radiohead - 15 step

9. (7) Wilco – Please Be Patient With Me

Super-Joanna behåller förstaplatsen!

Veckosammanfattning 2008:7

Endast filmer sågs förra veckan.

SETT:

DVD: Hard Candy (2005) av David Slade

Kammarspel med fler nyanser än man först tror. Det tar lite tid att anpassa sig till det moraliska. Det behövs några dagars väntetid innan man hunnit samla tankarna och kan få ur sig något vettigt att skriva. Ellen Page spelar den 14-åriga flickan som stämmer träff med nätpedofilen Jeff (Patrick Wilson) och hänger med hem till hans häftiga villa. Sedan går inte allt som han hade tänkt sig och under ytan ruvar en mörk hemlighet. Toppenspel av såväl Wilson som Page, samt en gedigen estetisk kvalitetskänsla, gör att Hard Candy kravlar sig upp till en sjua och därmed rekommenderas. Betyg: 7.



BIO: Mörktblånästansvart (2006) av Daniel Sánchez Arévalo

På förhand kan titelns ordlek signalera höga pretentioner. Desto trevligare är det att få kliva in i filmens lätt skruvade universum och känna att man trivs som fisken i det mörktblånästansvarta vattnet. I fokus: två bröder, deras pappa, två flickvänner och en kompis som försöker komma på om han är homosexuell samtidigt som han misstänker sin egen far för att besöka en "speciell" massör. Trots en hel del mörker är trivselfaktorn stor, humorn dräpande och dramatiken fullt utvecklad. Det blir inte mycket trevligare än så här. Betyg: 8.

DVD: The Bourne Supremacy (2004) av Paul Greengrass

Koncentrerad spänning och effektivt bildberättande till medryckande musik. Så lätt kan man sammanfatta den lyckade uppföljaren till succéfilmen The Bourne Identity. Betyg: 8.

DVD: The Bourne Ultimatum (2007) av Paul Greengrass

Tredje installationen i serien är också den bästa. Allt som var mycket bra i de två tidigare filmerna har förfinats, förbättrats och framförallt har ytterligare en dimension lagts till handlingen. Jag kan på rak arm inte komma på en film som är mer nervpirrande och samtidigt så extremt välgjord. James Bond kan slänga sig i väggen. Bourne regerar numera i ensamt majestät. Betyg: 9.

DVD: Far from Heaven (2002) av Todd Haynes

1950-tal till innehållet och 1950-tal i produktionsdesign. I sann Douglas Sirk-anda placerar Haynes sin berättelse i det välbeställda hushållet i den fantastiska villan med den lummiga trädgården. Samtidigt som kärnfamiljens existens knakar i fogarna är det de fantastiska färgerna som är mest framträdande. Hela tiden rör sig berättelsen i höstens orange, rött, brunt och mörkgrönt. Passande nog fick filmfotografen Edward Lachman och huvudrollsinnehavaren Julianne Moore Oscarsnomineringar för sina, var för sig, avgörande prestationer. Betyg: 8.



DVD: Up! (1976) av Russ Meyer

Tio bra minuter räcker inte för att rädda detta spektakel till film. Up! borde vara Down! Det relativt höga snittet på imdb (6,2) förklaras troligtvis helt och hållet av de kurviga damernas lättklädda medverkan samt en övervägande manlig publik. I övrigt kan man notera att Roger Ebert var en av manusförfattarna (under pseudonymen Reinhold Timme). Betyg: 2.

DVD: Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl (2003) av Gore Verbinski

Ännu en film som jag förmodligen borde ha sett långt tidigare av rent populärkulturella skäl. Pirates spelade in 654 miljoner dollar enbart på bio och sedan har det kommit två ännu mer framgångsrika uppföljare. Tvåan spelade in strax över och trean strax under den där fantastiska miljarden dollar som alla producenter drömmer om. Nåväl, filmen då? Mycket matiné för pengarna; Bruckheimerkänslan, Klaus Badelt som brassar på i bästa Hans Zimmer-stil och en fungerade mainstreamhumor. Johnny Depp och Keira Knightley är söta. Inte alls illa, inte alls dumt. Pirater är folkliga och så har det varit sedan 2003. Aye! Betyg: 7.

Kränkt - ett ord i tiden

När nu Maciej Zaremba avslutat sin välskrivna artikelserie om kränkningar på Lärarhögskolan i Stockholm, kan det kanske vara på sin plats med en liten reflektion kring själva orden. Kränkt och kränkning är verkligen språkliga barn av vår tid.

Jag tog hjälp av en sökning i Språkbanken och fick via några nedslag från 1965 till 2004 fram följande diagram:


Staplarna visar hur ordet kränkt blir vanligare och vanligare med tiden. Konkordanssökningar är inget definitivt mått på frekvensen i själva språket, men de ger en mycket tydlig indikation på hur det faktiskt ligger till. Någon gång på 90-talet börjar det alltså hända grejer och samma sorts sökning på ordet "kränkning" gav ett i stort sett liknande resultat. Siffrorna stödjer därmed Zarembas mer intuitiva beskrivning:

Ännu för femton år sedan var det nästan bara kvinnofriden och upphovsrätten som kunde kränkas i Sverige. Medborgarna blev på sin höjd förolämpade. Och vi var ganska ense om vad som var en förolämpning. Men under 90-talet började den endräkten falla sönder. Och innan vi visste ordet av var ordet "kränkt" nästan privatiserat.

Förresten, visst är det härligt ironiskt att själva debatten om att vara kränkt och snacket om kränkningar i alla dess ofullkomliga former, kommer att se till att frekvensen av dessa ord lär stiga ytterligare i kommande frekvensundersökningar! Bloggtidningen noterar ju att (snudd på) rekordmånga bloggar i frågan. Ämnet är hett stoff och bland alla inlägg i frågan fastnade jag för detta.

Läs hela arikelserien här: del 1, del 2 och del 3.

Andra bloggar om: kränkt, ord, Zaremba

Fidel Castro avgår: bildvalen

En stor nyhet kommer in. Fidel Castro avgår! Snabbt: den ska in som huvudnyhet på webben. En text ska fixas till (eller så tar man TT-varianten) och bildredaktören måste välja en bild.

För skojs skull samlar jag här alla de stora svenska tidningarnas bildval (minus en tidning som jag inte gillar) så som de såg ut vid 10:10 idag, tisdag. Sydsvenskan kör kollage, GP kontrar med svarvit mystik medan såväl DN som Expressen valt en mer militär prägel.

gp.se

dn.se

svd.se

sydsvenskan.se

expressen.se

Fenomenet Flashback Forum

Vad kan man säga om Flashback? Eller, rättare sagt, vad kan man inte säga om Flashback? Nu snackar jag om forumet och ingenting annat.

Som diskussionsforum är det unikt, ökänt och paradoxalt. Det är högt i tak, men en massa regler måste följas och modereringen är ganska intensiv. Säg vad du tycker, men gör det inom bestämda ramar.

Vad kan man egentligen säga om Flashback? Hur beskriver man det obeskrivbara?

Dekadens, tidsfördriv eller underhållning?

Blodigt allvar eller lättsam resurs?

Ett sätt att synas, ett sätt att vara? Verklighetsflykt?

Bredden är en styrka.


Mest besökta forum måndag afton kl 22:00:

Kriminella nätverk och brottslighet (262 besökare)
Pornografi (231 besökare)
Skvaller (225 besökare)
Modeller, paparazzi och kändisbilder (169 besökare)
Erotik och sexualitet (128 besökare)
Fildelning (107 besökare)
Relationer och samlevnad (106 besökare)

Minst besökta forum samma tid:

Serier (1 besökare)
Övervakning och integritet (1 besökare)
Socialantropologi och etnologi (2 besökare)
Natur, miljö och klimat (3 besökare)
Jakt, fiske och vildmark (4 besökare)
Rollspel och Sällskapsspel (4 besökare)

På ett sätt säger detta någonting om oss alla och på ett annat sätt säger det ju ingenting alls. Återigen det paradoxala, det motsägelsefulla.

Några trådar ur oändligheten:

Menar Björn Ranelid allvar?

Är det fegt att skjuta tåpaj?

USA Vs Ryssland - 2008

Skvaller om kriminella 80-tals "kändisar".

Någon borde skriva ett filmmanus om några av användarna och deras liv på nätet. Det är de värda och jag är faktiskt allvarlig. Nästan i alla fall. Och forumet utforskas på egen risk. Glöm inte bort det.

Andra bloggar om: flashback och Internet.

Nattmusik med Ane Brun

När natten är som mörkast lyssnar jag på Ane Brun och vill att alla andra också ska göra det. Humming One of Your Songs. En vacker video till en vacker låt.

Ständigt dessa män...

Mot bakgrunden att en stor majoritet av de som bloggar är kvinnor kan det vara intressant att sätta den majoriteten i relation till vad bloggare faktiskt skriver om. Enligt Knuff (se bilden ovan) skriver svenska bloggare just i detta nu, klockan 15:40 söndag eftermiddag den 17/2, om Maciej, Sweeney, Anders, Johnny, Pär, Tito, Johan och Åke! Vilken galen samling och bara män (ja, filmtiteln är också namnet på huvudkaraktären). En helt ovetenskaplig men ganska intressant observation en gråmulen dag i februari...

Andra bloggar om: Knuff och bloggar.

Trottoarterror - del 2

Granskningen fortsätter.

Trottoarterror - del 2: Barnvagnstorpederna.



Kännetecken: Om det finns möjlighet att gå i bredd, då går de garanterat i bredd. Och de pratar och de ler och de är stolta och de är ouppmärksamma. En och en fungerar de korrekt, men i grupp blir de ett stort irriationsmoment.*

Typ av handling: Delvis medveten.

Orsak: Självupptagenhet alternativt social eufori.

Skaderisk: Låg.

* Textförfattaren tycker mycket om barnvagnar, mammor, pappor och barn. Exemplet ovan ska därför inte ses som en attack mot barnvagnsberoende människor, utan snarare som ett debattinlägg i en hitintills outforskad fråga.

Veckosammanfattning 2008:4

Här kommer så äntligen veckosammanfattningen för vecka 4 som försvann i samband med besöket på Göteborgs Filmfestival.

LÄST:

Sommarboken av Tove Jansson

Tänk så långa somrarna var när man var liten och tänk så långa de kommer att vara när man är gammal. Förhållandet mellan barnet, Sophia, och hennes gamla farmor är berättelsens känslomässiga centrum. I periferin finns en pappa som bara arbetar, en ganska typisk bild av en vuxen utifrån barnets perspektiv. Jansson skriver lätt och finurligt och fångar många somriga detaljer i flykten. Jag är charmad, men inte helt övertygad. Betyg: 6.

SETT:

DVD: Death Proof (2007) av Quentin Tarantino

Jag ska formulera mig oblygt: Quentin Tarantino är ett geni, även om alla filmkritiker inte riktigt har förstått det än. Hans resoluta bildbehandling i kombination med den unika talangen för att skriva manus med superb dialog gör honom till en nutida gigant. Med detta sagt vill jag nu passa på att uttrycka min allra ödmjukaste beundran för hans mod. Att göra en film som Death Proof år 2007 är kaxigt och knappast vältajmat. Och ändå blir det så rätt.

Två formmässigt likvärdiga berättelser binds samman av Kurt Russels vrickade Stuntman Mike, en vettvilling på jakt efter vackra kvinnor som han kan lemlästa med bilen. Filmen kittlar sinnena; musiken är fräsch, handlingen kastar åskådaren mellan skratt och skräck, och aktionsekvenserna är betydligt bättre än de mediokra förlagor varifrån Tarantino i vanlig ordning hämtat mycket inspiration. Death Proof är cynisk, rolig, rå och knappast en film som faller alla i smaken. Rekommenderas dock till alla som älskade Kill Bill-filmerna. Betyg: 9.



DVD: Superbad (2007) av Greg Mottola

Jonah Hills karaktär Seth är superirriterande. Visserligen skapas flera mycket roliga scener genom hans inskränkta dryghet, men i längden håller det inte. Ett bitvis glimrande manus börjar halvvägs in i filmen att löpa amok och drömmen om en någorlunda trovärdig tonårskomedi kraschas av två herrar Kling och Klang, typiska skrivbordsprodukter, givetvis tokskojiga, men också endimensionella och fastvuxna i de kvicksandssega upprepningarnas monotoni. Filmen fick oförklarligt bra kritik i USA och oförtjänt dålig kritik i Sverige. Sanningen ligger som vanligt någonstans i mitten; Superbad är enerverande, rolig och inte mycket mer än så. Betyg: 5.

DVD: Quills (2000) av Philip Kaufman

Första intrycket: den höga kvaliteten. Skådespeleri, manus, foto och regi lyfter filmen en bra bit över snittet för genren. Vidare innehåller berättelsen om Markis de Sade allt som en bra historia ska göra och toppskådisar som Geoffrey Rush, Kate Winslet, Michael Caine och Joaquin Phoenix levererar. Slutrintycket: förbryllande, fascinerande och alldeles lagom perverst.
Betyg: 8.



DVD: Mean Streets (1973) av Martin Scorsese

En blivande mästare presenterar sig med något som är så genuint och realistiskt, så mörkt och uppriktigt och på samma gång så stiliserat och konstnärligt genomarbetat. Nyheten med filmen: sättet att göra kriminaldrama med attityd i berättandet. Det handlar om en metod som Scorsese själv förädlade i Goodfellas och som danske Nicolas Winding Refn lånade till Pusher-filmerna. En metod som alla regissörer av nutida kriminalfilmer måste förhålla sig till. Mean Streets är originalet som håller ställningarna än idag. Betyg: 8.